16 mar 2015 2015-03-16 10:27 2015-03-16 10:27

Åter lugnt

Ett annalkande oväder är den yttre faktor som enar och förenar oss seglare. Men det är också en faktor som genast kan sätta vänskapen på prov. Vi har nu blivit lite bekanta med ett par äldre herrar, italienare, som valde att ankra mellan oss och Nautilus, där det inte borde funnit plats för en båt till. Eftersom vi är båtvakter för Nautilus, blev vi lite bekymrade. Caminante är stabil och klarar sig nog om vi krockar, men Nautilus är en ömtålig Bennetau-båt, som nog kan sjunka, om man skulle knuffa till den lite för hårt.

När Tina lite försynt påpekade, att de låg mycket nära Nautilus, påstod de att de inte förstod. När vi kom förbi med jollen lite senare pratade vi spanska med dem och de visade sig då vara väldigt trevliga och menade, att de tog fullt ansvar för sin ankring, så vi fick helt enkelt lita på det. Vi lovade såklart hjälpa dem, om de behövde något. Under busvädret såg vi dem ofta komma upp i sin sittbrunn där deras ankarlarm blinkade, så det syntes lång väg. Kanske var de inte själva så nöjda med ankringen, här finns ju gott om plats i viken.

Själva hade vi en utmärkt trevlig busvädersdag. Det är alltid den senast ankomna båten som är ansvarig, så vi behövde inte oroa oss, och Caminante rörde sig knappt, eftersom viken är väl skyddad och blåsten inte heller blev så kraftig, som det hotats med. Men barometern gjorde ändå ett rejält dyk, som den fortfarande inte riktigt återhämtat sig från.

Vindsnurran snurrade på och tack vare den nya invertern frossade vi i ström. Tina sydde med symaskinen, jag lödde och satte upp flera nya lampor inne i båten och vi passade på att ladda alla batterier vi hittade. Även Lovisa fick en symaskinskurs och sydde ett förkläde och jag körde två tvättmaskiner. Tidigare har vi oftast laddat tvättmaskinen med varmvatten från spisen, om det inte funnits nog med värme i varmvattensberedaren att mata den med. Tidigare invertrar vi haft har har storknat om tvättmaskinen själv fick värma upp sitt vatten. Effekten blir då 2500 W en god stund. Men nu gick det som en dans och batterierna var åter fulladdade strax efter att sista maskinen var klar. Tack du goda bris! På kvällen, när vi var nöjda med allt vårt flit gjorde vi pizza och läste “de tre musketörerna”, vår nya högläsningsbok. Mycket trivsamt.

Gustaf, Opua, 10Z 16/3-2015

14 mar 2015 2015-03-14 10:58 2015-03-14 10:58

Pam kommer

Nya Zeeland är i beredskap. Radion går het med prognoser om den annalkande stormen Pam, som är på väg rakt ner mot oss från Vanuatu, där den skapat stor förödelse och tagit livet av minst fyra människor, troligen många fler. Vi fick först höra om stormen i fredags morse på VHF-morgonnätet. Våra vänner på Nautilus samt Briana på Tussitala hann, strax före vetskapen om vad som var på väg, ge sig av på sina resor till Sydön. Så vi har ägnat några timmar här åt att surra och förbereda deras båtar inför stormen. Själva har vi lagt ut lite mer kätting (har 70 meter ute nu) och städat lite på däck, men det var fortfarande ganska prydligt sedan vi förberedde Sverigebesöket.

Det var strålande väder som vanligt idag och vi tillbringade lördagen med en långpromenad norrut längs kusten. Tänkte att vi blir väl tvungna att sitta hemma imorgon och hålla ordning på vår egen och våra grannars båtar, så bäst att passa på. Det visade sig att Briana blev alltför bekymrad när hon hörde nyheterna, så hon flög hem igen från Sydön och kom nu, lördag kväll klockan nio, så jag var nyss över och hjälpte henne surra det sista och ta upp jollen och motorn. Stormen ska börja nu i natt på ostlig vind och nå sin peak på söndag kväll från sydost och sedan vrida på syd och sydväst på måndag-tisdag. Enligt prognosen ska det regna kungligt, så har vi tur ska väl fågelskiten till sist ge med sig.

Appropå vatten…
Skulle sätta upp en skrivbordslampa över ett av de små borden i salongen igår. Lampan på plats, sladdarna lödda, upp med strömbrytare, stängde av säkringen för en lämplig elkabel som jag kunde skarva in mig på. Ännu allt under kontroll. Men för att bättre komma åt kabeln behövde jag ta bort den golvmonterade skrivbordsstolen som jag senast hade borta för snart två år sedan när jag bytte fönstret ovanför. Kanske dags att städa här, for tanken genom huvudet.

Glad i hågen kör jag ur den första skruven med skruvdragaren, en lång träskruv, rakt ner i trägolvet. Och döm om min förvåning. Där står en fem centimeter hög vattenstråle rakt upp ur skruvhålet! Och denna stråle visar inga tecken på att avta. Tankarna snurrar runt. Stolsfäste i tjock aluminium… Tina ropar att stolsfundamentet nog är fullt med vatten. Jaa, men hur skulle det gått till? Under det 12 mm tjocka ekgolvet ligger 22 mm björkplywood. Kan det vara vatten emellan de två golven som pressas upp när jag står bredvid?? Jag tittar mig misstänksamt omkring. Närmast står kaminen med sin skorsten fritt upp i himlen, utan lock. Det regnade visserligen mycket i början av sommaren… Jo, det smakar sötvatten. Men så minns jag. Jag har ju satt in golvvärme under plywooden i 12 mm kopparrör. Skulle det vara möjligt att kopparröret därunder sputar upp vatten genom två tjocka lager trägolv?. Då borde det väl forsa på undersidan också?

Medan jag fortsätter skura upp vattnet som flödar över parketten övertalar jag Tina att krypa under durkarna och inspektera. Hon ser inget konstigt. Efter viss övertalning demolerar hon den fina cellplastisoleringen under golvet och hittar mycket riktigt ett kopparrör där.

Efter en lång halvtimme är den trasiga biten kopparrör bortskuren och skarvad, sladdarna är på plats och stolen tillbaka. Jag märkte att en av skruvarna var avsågad, men inte den som suttit inborrad i kopparröret. Så har det varit i två år. När jag satte dit golvvärmen vinkelslipade jag tydligen bort det av skruven som kom ut under golvet, men när jag satte tillbaka stolen efter fönsterprojektet i Västindien kom skruvarna i en annan ordning, och en gick en centimeter rakt in i röret, vilket underligt nog varit tillräckligt tätt för att värmesystemet skulle fungera efter två år, även om jag minns att nivån hade minskat något lite. Ibland häpnar man över tingen och slumpen. Och minnet.

Gustaf, Opua 10.44Z 14/3 2015

12 mar 2015 2015-03-12 11:43 2015-03-12 11:43

Kajak eller kabrak

Här råder en blandning av skolrutin, mekande och inköp. Har dragit en del grova kablar ikväll, så den nya invertern kan göra ett bra jobb, och förse oss med “landström” från våra blybatterier. Lovisa ser därför fram mot att kunna använda svarven nu, när vi inte längre måste ha dieselgeneratorn igång när vi jobbar i verkstan. Både Karin och Lovisa älskar att slöjda, så det blir skoj att kunna använda både svarven och andra elverktyg. Vi har också börjat på vårt elektronikprojekt och hade första dagen av det igår.

Och igår slog Tina till. Hon har länge gått och suktat efter att ha en kajak och att ta lite turer med den på egen hand. Och så var här två ganska små, nätta kajaker till nersatt pris i en affär. -Och så kunde ju också barnen använda dem. Sagt och gjort. Efter en liten provtur inköptes de! Priset, 350 NZ dollar per styck, inte så farligt. Men när Tina skulle börja använda den ena under lite seriösare förhållanden, hände saker. Det blåste friskt och sjön var lite krabb på fjorden här, och kajaken visade sig varken vara lättpaddlad eller stabil, så det blev ett snabbt bad och till slut kom en ganska besviken Tina hem till Caminante. Man får nog vad man betalar för, ett känt talesätt. Så idag var vi och lämnade tillbaka dem och fick pengarna tillbaka. Marknadsundersökningen fortsätter, men jag ska föreslå att vi kontrollerar sjövärdigheten i badkläder nästa gång…

Vi har haft lite besök här. Briana, en ung och vacker ensamseglerska som tittade till vår båt när vi var borta, har gett oss uppdraget att pyssla om hennes katt nu när hon själv far iväg ett par dar. Tina var kattvakt en timme idag och läste lite gamla klassiska böcker i den vackra träbåten. Här var Kristin från Nautilus som berättade om krigskänslan när de var hemma i Antwerpen och hälsade på. Fullt med soldater på gatorna. De for ner till Sydön nu för att kampa ett par veckor. Så var Phil och Sara och hälsade på och fick en full DVD med bilder och film jag tog på deras bröllop i helgen. De är också på väg mot Indonesien om ett halvår och vi hade mycket att planera. Tina har köpt två fina planeringsböcker med hamnbeskrivningar mm. Mycket spännande!

Varning, nu följer en liten battermeditation. Hoppa gärna över det här om du har normala hjärnfunktioner, utan utvecklat nördsyndrom.
Vi har bytt ut ytterligare fyra (förutom de två i november) av våra tio Trojan 390Ah 6 volts-batterier. De borde ha hållit ett par år till tycker jag nog. Inga tecken på sulfatering, densiteten i cellerna är hög och de laddar bra, men ett efter ett har batterierna fått en cell med delvis kortslutning. När en cell kortar och laddar ur sig blir de andra cellerna i den 12V gruppen konstant överladdade. Det blir då varmt och vattnet tar slut ganska fort. Detta drar såklart ner hela banken till slut. Har inte fått någon bra förklaring på varför det blir så här, men jag gissar på att det beror på att vi varje dag framåt eftermiddagen, när det är fulladdat av sol och vind, håller batterispänningen på runt 14.3 V i 3-4 timmar. De slipper sulfatera på detta sätt men får kanske korrosionsskador i stället? Tillverkaren hävdar att batteritypen ska hålla för 1700 uppladdningar från 80% urladdning. Det blir fyra års drift hos oss. Kanske vi laddar ur batterierna för lite? Kanske är det bättre att inte toppa dem varje dag? En tydlig sak som syns när de åldrats är, att plasttaket i batterierna reser på sig vid polerna 5-10 mm, särskilt pluspolen. Som om inte längre innanmätet i batteriet får plats. Någonting gör att plattorna därinne har växt på höjden och till slut kläms ihop så att det blir kortslutning. Men varför växer de? Materialvandring uppifrån och ner pga en gradient av svavelsyrekoncentrationen verkar vara en möjlighet. När batteriet laddas ur flyter den utarmade elektrolyten upp, och medan laddning sker sjunker den tyngre svavelsyran ner, vilket bör ge en gradient. Kan detta leda till att blyet rör sig neråt? I så fall borde vi ladda hårdare istället, så att bubblandet blandar om i syran, ger en omrörningseffekt?! Man kan också tänka sig att plattorna inte får plats p.g.a. allt slam som samlas på botten av sönderfallande plattor, och att de därför skjuts uppåt. Har dock svårt att se hur det kan pressa på med sådan kraft om det är slam som borde hitta en utväg. En annan förklaring kunde vara att plattorna från början är välstrukturerade och har hög densitet men med tiden blir sämre och sämre packade och expanderar så att de till sist pressas mot väggarna och kortsluts. En lite större låda låter i så fall som en enkel förbättring av dessa redan dyra batterier. Kunskap om detta mottages gärna!

Nu börjar vi bli mättade av hemmakvällar och vill ut på äventyr! Vi pratar om sydön. Får se vad det blir.

Gustaf kl 11.30 GMT 12/3-15 Opua

9 mar 2015 2015-03-09 10:15 2015-03-09 10:15

Caminante är återintagen!

Bajs, bajs, massor av fågelskit täckte vår Caminante, när vi efter många vedermödor under den långa resan tillbaka från Sverige, åter var hemma ombord. Med stora brandsprutan och en borste, blev det efter någon timme lite bättre. Men inte förrän vi tuffat in till tankbryggan och skurat flitigt med sötvatten, kändes det som vi hade jagat bort känslan av guanogruva. Nu vet vi varför de lokala hänger upp massor av plastpåsar på sina båtar…

Hela familjen utom Lovisa hostade och snörvlade när vi kom hem till båten. Katrien från belgiska barnbåten Nautilus kom över med köttfärssås, mjölk och ägg åt oss, så vi slapp springa och handla. Lovisa fick vara med dem på eftermiddagarna. Vi andra sov, skurade fågelskit, och snorade.

I fredags var vi bjudna på bröllop till Sara och Phil på engelska Lochmarin nere i Whangarei. Vi körde ner med en liten hyrbil “rent-a-dent” och bodde på vandrarhem två nätter och återförenades med många gamla seglarbekanta: Dafne, Field Trip, Moxie, Breeze, Adina, Lumbaz osv. Härligt att ha så många fina vänner och roligt att se alla barnen genast hitta på upptåg tillsammans. Själva bröllopet gick i skotsk stil. Phil med kilt och ett gaeliskt band, som fick oss att dansa skotska folkdanser i flera timmar. Lovisa var helt exalterad och superfokuserad och missade inte en detalj i de oändliga turerna och stegen.

Nu är vi åter tillbaks ombord och har haft en lång skoldag idag för att komma ikapp lite. Jag har monterat ihop alla delarna till en stor inverter jag köpte när vi var i Sverige. Vår sinusinverter för att köra alla maskiner med 230 V brann upp för ett år sedan i Panama. Efter att lagat den läste jag på vad andra skrivit om sådana apparaters tillkortakommanden. Då bestämde jag mig för att investera i en ny och större modell. Det blev “PowerJacks LF-sinusinverter på 8kW”. Den väger 30 kg, lite för tungt att ta med på flyget i en bit, så jag fick montera ner den och lägga den i olika väskor. Nu sitter den på sin plats i maskinrummet och har inga problem att starta svarven, vinkelslipen, värmepistolen etc. För att sänka tomgångsströmmen monterade jag in ferrit-drosslar i serie med primären på de stora transformatorerna. Lite trångt innanför skalet men funkar bra!

Det trasiga Fluke-Oscilloskopet som jag bytte till mig för en liten överbliven winsch på Grenada har varit på en tur till USA för service, och nyss gjorde jag i ordning ett batteripack och testkörde. Funkar utmärkt! I morgon blir detta början på en liten serie elektronik-labbar med barnen. Linjära kretsar, OP-förstärkare och sånt. Ska bli skoj!

Hela familjen njuter av att vara hemma igen, även om det naturligtvis var roligt att träffa alla vänner och syskon i Sverige. Borta bra men hemma bäst..

Gustaf, Opua, 7 GMT 9 mars 2015

=====
This message was sent using Winlink, a free radio email system provided by the Amateur Radio Safety Foundation and volunteers worldwide. Replies to this message should be brief using plain text format and any attachments kept small. Commercial use or use of this email system for monetary gain is strictly forbidden. See www.winlink.org/help for additional information.

10 dec 2014 2014-12-10 09:24 2014-12-10 09:24

Bildgalleri – Opua

6 dec 2014 2014-12-06 12:57 2014-12-06 12:57

Orcas i Opua

Under två dagar har späckhuggare kommit in i ankarviken här i Opua. Fantastiska djur! Ett större gäng på cirka tolv individer i ålder mellan 1 och 60 år har jagat stingrockor i leran. Vi och en annan barnfamilj från båten Lumbaz fick följa med en orcasforskare som kommit dit med sin gummibåt. Hon har jobbat med orcas här i området i 25 år, och har gett alla namn. “Där är Nibbles, med den höga taggiga fenan!” ropade hon, och snart kände alla igen den.
Det närmar sig midnatt ombord på Caminante här, vi ligger vid boj i Opua Marina. Imorgon tidigt hämtar Mark från Field Trip oss med gummibåten och kör oss till bussen som går till Auckland. Det känns lite vemodigt att lämna ett somrigt och vackert Nya Zealand för ett kallt och mörkt Sverige, men det skall bli skoj att få se alla er därhemma!

Tina, 12.56z, 6 dec 2014, Opua, Nya Zealand

26 nov 2014 2014-11-26 10:10 2014-11-26 10:10

Sommaren har kommit hit!

Sommarvärmen har kommit till Opua, vi kan sova med däcksluckor öppna och behöver inte elda mer i spisen. Nu är det är shorts och sandaler som gäller utomhus. Många blommor vi ser iland påminner faktiskt om svenska midsommarblommor – förgätmigej, fibblor, hundkex. Och det luktar gräs om gräset! Vi har sommar ombord på Caminante också. En gräshoppa har flyttat in mellan träpanelen och ståltaket i sittbrunnen, den för ett jäkla liv på kvällarna, så att man nästan inte kan sitta där. Undrar vad den lever på?
Gustaf har bytt ut ett av våra batterier. Kanske är det ytterligare ett som är dåligt. Jag har skurit ner ett gammalt segel och kapat till mindre bitar segelduk som jag skall sy ett nytt jolleskydd av.
I söndags följde jag och barnen med familjen på Carpe Diem ut till Roberton Island på en utflyktsdag. Chris från engelska Whenaki och jag njöt bägge av att få segla på någon annans båt – det känns härligt ansvarslöst!
Måndag kväll blev det en gemensam hejdåmiddag på barnbåten Moxie för flera barnbåtar. Igår seglade Moxie och Carpe Diem iväg. Vi har umgåtts nästan varje dag sen vi kom till Opua, så det blev lite tomt. Fast inte länge! De senaste dagarna har många nya båtar från Fiji och Tonga kommit hit, då det varit gynnsamt seglingsväder. Ikväll var det rena feststämningen inne på Opua Cruising Club. Kanske är det dagar som dessa som är en av tjusningarna med båtlivet. När vi stack iväg med gummibåten på eftermiddagen från Caminante visste vi inte att dagen skulle sluta med ale och kvällsmat på pubben med återfunna goda vänner. Vi mötte även två svenska båtbesättningar – det är månader sedan vi sett en svensk!
Annars räknar Lovisa ner dagarna tills att vi skall flyga hem. Gustaf drömde inatt att Nordea hade öppnat filial i mamma Barbros växthus på landet!

Tina, 10.00z, 26 nov 2014, Opua, Nya Zeeland

22 nov 2014 2014-11-22 00:11 2014-11-22 00:11

Bay of Islands

Opua är ett pyttelitet samhälle, det domineras av segelbåtarna – marina, varv, samt ett antal företag knutna till båtindustrin. Vi ligger ankrade bland ett femtiotal segelbåtar, som mestadels ligger på boj. Egentligen är det inte ett ställe man stannar på, utan snarare lämnar man sin båt här. Det finns en skola här, som välkomnar båtbarn. Men i år skulle de ha närmare 2000 SEK/vecka för våra ungar, så vi backade… För de pengarna kan man göra mycket annat roligt!
Oftast skiner solen, och vi är omgivna av gröna kullar. Det känns och ser ut som Sverige i maj – fast blommor, buskar och träd ser helt annorlunda ut! I onsdags blåste det kuling, andra båtar draggade, kan inte minnas när vi kastades omkring så mycket på en ankring sist. Strömmen lade Caminante periodvis med sidan mot vinden och apelsinerna rullade ner i lä.
För barnen är lekkompisarna det centrala i trivseln just nu. Vår erfarenhet hittills är, att de klarar bra att segla utan utan andra barn i närheten så där en-två månader, men dessa perioder får varvas med tider, där vi anpassar vårt resande efter andra barnbåtar.
Opua har ingen lekplats, utan stranden består mest av bilparkeringar med grus och asfalt. Men här är så litet och mysigt, så när vi kommer iland med jollen, så kan ungarna bara hoppa ur och springa iväg och leka med varandra överallt, utan övervakning – och alltid hittar de på något, med marinakärror och sparkcyklar. Den senaste veckan har vi haft en mängd aktiviteter i ett stort tält – All Points Rally – de lokala företagen har hållit föredrag och sponsrat med pizza- och grillkvällar, och en och annan utflykt. Barnen har fått sin mötesplats och en storfamilj!
Vi mekar med båten, och lever vardagsliv, utan att behöva fundera på sjöstuvning och väderfönster. Urskönt! Skola på förmiddagarna. På eftermiddagarna kan vi ta gummibåten till Pailia eller Okiato. Förra helgen hyrde vi en bil och besökte Waipoua Forest på ostkusten, med de stora Kauriträden, varav det äldsta sades vara 2000 år gammalt! Om vi inte bjuds på korv eller hamburgare i Tältet, blir det kanske en öl på Opua Cruising Club. Och kanske lite film på kvällen, en gammal Beck- deckare för de vuxna eller barnens favorit My Little Pony.
Vi flyger hem till Sverige 8 december till 1 mars. Jul hemma, barnen är lyriska!

Tina, 12.07z, 22 december 2014, Opua,Bay of Islands, Nya Zealand

9 nov 2014 2014-11-09 11:28 2014-11-09 11:28

Matorgie i Opua

Caminante ligger för ankar i Opua på norra Nya Zealand. Vi gick för motor in, i gryningen, och i full dimma till tullens brygga i Opua, och förtöjde. Min lugnaste översegling någonsin, en vecka, och jag har kunnat dricka kaffe hela vägen! Vi gjorde av med c:a 500 liter diesel. Vi fick uppleva ett bekvämt väderfönster. Men vi vet att nu är vädret motigt för nästa gäng, det ligger 38 segelbåtar och väntar uppe i Tonga på bra segelväder hit.
Tullarna konfiskerade lite torkade bönor, några kylvaror, två papegojfjädrar och en basthatt. Inte mycket att bråka om.
Det är en rejäl kontrast att komma till Nya Zealand från Tonga, från värmen och rakt in i kylan. Det har varit 13-14 grader varmt i båten på mornarna. Vi hyrde bil och körde till Whangarei för att köpa extra kläder och mat. Vi är vrålsugna på mejeriprodukter, kött, potatis, frukt, grönsaker, godis, och glass. Allting luktar och smakar så gott här! För oss är det en jättekonstig känsla att plötsligt ha ett stort utbud av alla dessa varor. Gustaf vill helst äta ost tre gånger om dagen. Vi kommer att bli tjockisar igen på nolltid…

Tina, 9 november 2014, 11.26z, Opua, Nya Zeeland

=====
This message was sent using Winlink, a free radio email system provided by the Amateur Radio Safety Foundation and volunteers worldwide. Replies should be short, quote only necessary words, use plain text format and contain only needed pictures or attachments. This allows passage over radio channels of limited bandwidth. Use of this email system for monetary gain is strictly forbidden.

More on how to reply: http://www.winlink.org/help
Winlink web site: http://www.winlink.org
ARSF web site: http://www.arsfi.org

3 nov 2014 2014-11-03 12:03 2014-11-03 12:03

Kallfronten

För två timmar sedan kom den så länge omtalade fronten. Inte mycket att skryta med. -Då skulle de sett en välmatad Argentinsk pampero… Men jag tror det var en snäll front även ur Nya-Zeeländsk bedömning. Vinden vände 120 grader och det blev lite över tio m/s motvind och regn. Nu är vinden nere i fem m/s från SSW, d.v.s. rakt emot oss och regnet har nästan slutat.

Vi har 150 sjömil kvar till Opua, klockan är 11 på kvällen lokal tid. Ropade nyss upp NZ Maritime Radio på 4125 kHz USB och talade om att vi beräknade anlända klockan 8 på onsdag morgon, d.v.s. om 33 timmar. De ville ha position och många andra uppgifter. 4.6 knop i snitt borde vi klara med lite omväxlande kryss och motorgång tänkte jag. Lagen säger att man måste varsko dem två dagar innan man kommer, så de kan ha tullare redo. Tina mailade in ett långt formulär innan vi for från Tonga och ett spaningsplan tog alla våra uppgifter igen på kanal 16 för två dagar sedan. Så lovade jag att höra av mig igen i morgon på kortvågen för att konfirmera ankomsttiden och slutligen får vi väl ropa upp dem på VHFen på vägen in. Inget slarv här inte!

Vi har haft kanonfin segling senaste dygnet fram till fronten, slör i god fart. Det kändes bra, då vindarna varit mycket skrala i flera dagar. Men så är det nog ofta här, man måste över det stora högtrycket. Ett annorlunda ställe för övrigt. Nästan ingen fågel, men en otrolig mängd vackra maneter. Små, ibland ihopsatta till långa kedjor. Och så många vackra former. Och så alla segelmaneter. Stor som en napp med gummit upp och så håller de balansen med den lilla plattan, precis som nappen. Men sugtutten är platt som ett litet segel och det hela är nästan genomskinligt. När det blåser lite snurrar de runt. På så sätt filtrerar de väl vattnet med de små trådarna under… Oräknerliga antal av dessa flyter runt på havet i högtrycket i ett flera hundra sjömil brett band. Märkligt att inget djur tar sig runt och betar på dessa massor. Inget vad vi sett här. På Galapagos såg vi sköldpaddor, rockor och klumpfiskar som betade maneter, men här är fritt fram att vara manet.

Motorn brummar och det rullar lite trots att storen och mesanen är uppe för att stötta. Det knastrar i radion, det var nog en del åska i den där fronten. Byxorna är lite fuktiga fortfarande efter att ha bytt segelsättning i duggregnet. Ruggigt där uppe, men varmt, torrt och hemtrevligt här vid navbordet.

Gustaf 11 gmt 3/11 2014, 33-06’S 175-27’E

Older posts

Newer posts