Kallfronten
För två timmar sedan kom den så länge omtalade fronten. Inte mycket att skryta med. -Då skulle de sett en välmatad Argentinsk pampero… Men jag tror det var en snäll front även ur Nya-Zeeländsk bedömning. Vinden vände 120 grader och det blev lite över tio m/s motvind och regn. Nu är vinden nere i fem m/s från SSW, d.v.s. rakt emot oss och regnet har nästan slutat.
Vi har 150 sjömil kvar till Opua, klockan är 11 på kvällen lokal tid. Ropade nyss upp NZ Maritime Radio på 4125 kHz USB och talade om att vi beräknade anlända klockan 8 på onsdag morgon, d.v.s. om 33 timmar. De ville ha position och många andra uppgifter. 4.6 knop i snitt borde vi klara med lite omväxlande kryss och motorgång tänkte jag. Lagen säger att man måste varsko dem två dagar innan man kommer, så de kan ha tullare redo. Tina mailade in ett långt formulär innan vi for från Tonga och ett spaningsplan tog alla våra uppgifter igen på kanal 16 för två dagar sedan. Så lovade jag att höra av mig igen i morgon på kortvågen för att konfirmera ankomsttiden och slutligen får vi väl ropa upp dem på VHFen på vägen in. Inget slarv här inte!
Vi har haft kanonfin segling senaste dygnet fram till fronten, slör i god fart. Det kändes bra, då vindarna varit mycket skrala i flera dagar. Men så är det nog ofta här, man måste över det stora högtrycket. Ett annorlunda ställe för övrigt. Nästan ingen fågel, men en otrolig mängd vackra maneter. Små, ibland ihopsatta till långa kedjor. Och så många vackra former. Och så alla segelmaneter. Stor som en napp med gummit upp och så håller de balansen med den lilla plattan, precis som nappen. Men sugtutten är platt som ett litet segel och det hela är nästan genomskinligt. När det blåser lite snurrar de runt. På så sätt filtrerar de väl vattnet med de små trådarna under… Oräknerliga antal av dessa flyter runt på havet i högtrycket i ett flera hundra sjömil brett band. Märkligt att inget djur tar sig runt och betar på dessa massor. Inget vad vi sett här. På Galapagos såg vi sköldpaddor, rockor och klumpfiskar som betade maneter, men här är fritt fram att vara manet.
Motorn brummar och det rullar lite trots att storen och mesanen är uppe för att stötta. Det knastrar i radion, det var nog en del åska i den där fronten. Byxorna är lite fuktiga fortfarande efter att ha bytt segelsättning i duggregnet. Ruggigt där uppe, men varmt, torrt och hemtrevligt här vid navbordet.
Gustaf 11 gmt 3/11 2014, 33-06’S 175-27’E