Mango, regn och jätterockor på Nuku Hiva

Här på Marquesas kan det verkligen regna och blåsa! Det var längesedan vi upplevde hur det kändes att ha en hel förmiddag med regn. Däcksluckorna öppnas. Däcksluckorna stängs! Men med öppna luckor njuter man åtminstone av vinden som sänker temperaturen ombord i akterruffen. Denna lördag förmiddag hade Gustaf och Paul från Daphne fysik- och latinlektioner ombord för Lovisa och flickorna Cleo (9) och Stella (12). Karin och yngsta Daphneflickan Jade (6) lekte efter att ha gjort sin läsning, skrivning och matte. Nu på eftermiddagen leker alla sju flickorna från fyra barnbåtar tillsammans inne på stranden här i Anaho Bay. De har en VHF radio med sig ifall någon behöver assistans, emellanåt åker någon förälder in för att titta till dem. Iland finns ett par hus med folk med polynesiska familjer, med lite höns och hästar. Nyss såg jag en stor rocka hoppa därinne. Igår jagade vi enorma mantarockor här med gummibåten, de simmade längs revkanten mot stranden vid lågvatten, och jagade fiskstimmen. De var 1-2 m mellan vingspetsarna, med en jättestor öppen vit mun, och simmade majestätiskt rakt under jollen…

Vi seglade till Nuku Hiva för en vecka sedan, en nattsegling norrut från Fatuhiva, och klarerade in i Franska Polynesien i huvudorten i Taihohae Bay. Det var dags för Kjell att mönstra av och flyga hem till Sverige, och han sattes på ett inrikesflyg till Tahiti, där han nu lever loppan några dagar tills det bär av hem till Göteborg. Det blir lite tomt ombord när man haft med sig folk så länge. Var e Kjellebrelle? undrade Karin kvällen efter han åkt.
Vi fortsätter att segla i en stor flotta av barnbåtar. I Taihohae Bay mötte vi en australisk 57 fots katamaran, Voahangy, med 11 åriga Anne och 16 åriga Mark. Anne fyllde år, och alla barnfamiljer var bjudna på kvällsmingel ombord. Båten var otroligt tjusig, som ett mindre hotell. Mannen ombord berättade att han urspungligen var pilot, hade deltagit i Vietnamkriget, gjort många hemska flygningar i Sydostasien och sett mycket han helst aldrig velat vara med om. Sedan startade han ett företag inom hydraulisk teknik. På nittiotalet blev hela Nordön av Nya Zeeland utan ström i flera månader, och deras företag fick i uppgift att lägga ut en ny jättekabel för strömförsörjningen. De hade tjänat bra på alla jobb de fått i samband med detta projekt.
Det grumliga vattnet i Taihohae Bay var inte populärt för bad på grund av att det finns tigerhajar där. Bada ni där ni ser att de lokala badar, tyckte den engelsktalande unge gendarmen som klarerade in oss. Jag såg minst en hajfena i Taiohae, så det blev bara snabbdopp där. Efter fem dagar på denna rulliga ankarplats på sydsidan av ön, gjorde vi en dagssegling upp till Anaho Bay här på nordsidan. Siktdjupet är inte särskilt bra här heller, så det blir inte mycket bad från båten.

Igår tog vi ledigt från skolan och gick med Daphne-familjen samt deras gäster David och Eileen längs en slingrig skogsstig över en bergskam till andra sidan ön. Vi fyllde magarna och ryggsäckarna med mango som vi plockat längs stigen. På kvällen blev det rollspel, Dungeons and Dragons med Paul som spelledare. Detta har pågått länge här och attraherar både barn och vuxna i barnbåtsgänget. Lovisa är helt besatt av detta spel. Mamma Lani från Daphne gjorde mango chutney i vårt kök. Vi experimenterade en del med kryddningen, men jag hejade mest på från sofflocket, jag orkade helt enkelt inte göra många knop efter dagens promenad – Man får verkligen usel kondition av att segla!

Tina, 18 maj 2014, Anaho Bay, Nuku Hiva, Marquesas