|
1
jun
2014
2014-06-01
09:22
2014-06-01 09:22
Hula-hula och cigarrerVi seglade tillbaka till huvudorten här på sydsidan av Nukuhiva för ett par dagar sedan. Vi fick en 20-kg wahoo på kroken, men den var inte så lätt att få ombord. Kanske var man lite pinsamt försiktig att lyfta det sprattlande monstret i den 0.9 mm vassa ståltafsen. Har man månne blivit ömskinnad på gamla dar? Hursomhelst så resulterade mina tio sekunders tvekan i att den rejäla dubbelkroken rätade ut sig och en underbar fisk simmade tillbaka ut i havet. Grämde mig hela dagen! Nästa gång ska det vara bättre krok, det var den fjärde som inte höll på just gummibläckfiskbete, och de har varit av flera olika fabrikat. Jag ska också ha en arbetshandske beredd…
När vi ankrat upp träffade vi åter våra vänner på Litorina och på Brizo som vi inte sett på bra länge. Det var ett mycket trevligt återseende, barnen var eld och lågor att få återse kompisarna och det har lekts mycket sedan dess. Cassandra sover över i natt igen. Lydia och Dmitri blev mycket glada för de kubanska cigarrerna vi skänkte dem. De är ju f.d. ryssar och de har en särskilt romantiserad bild av just kubanska cigarrer. Cigarrer utgör något slags ultimat njutning för dem…
Ett annat nöje vi avnjöt igår var hulahula-dans i byns samlingslokal. Dansöserna var kanske en aning unga, runt fem år, men verkade alla vara avvanda från blöjor under bastkjolarna. Trum-musiken var desto mognare, mustigare och mer skräckinjagande – ett färgstarkt band med stora trummor, hanterade av ännu större vildar. Det var lätt att tro man skulle på middag och att de redan hade hackat löken, tänt under grytan och att kannibalerna strax skulle hjälpa oss av med tröjan. Om det hade varit för 200 år sedan, och det inte varit för att man visste att det var dagisfestival…
Har mekat med grannarnas båtar idag. Ett glappande roder, en trasig satellittelefon, en offeranod och en trasig autopilot. Alltid kan man glädja någon. Skönt inte allt går sönder hos oss också.
Gustaf, 7 GMT 1/6-2014 Nukuhiva
28
may
2014
2014-05-28
12:15
2014-05-28 12:15
Tomma färgburkar och underliga ljud i örat…Vi har haft fem dagars båtmeck här och målat om hela däcket från för till akter. Runt 20 liter färg och sanden från Trinidad har gått åt. Däcket var grått innan och blev ofta alltför varmt att gå på. Och så var det fläckigt som en jaguar av alla mina små bättringsövningar. Det var bitvis också ganska halt. Nu är det vitt och grovmönstrat och defenitivt inte halt. Möjligen lite vasst att ramla på! Jotun Hardtop, 2-komp polyuretan, är vad vi använder. En superbra färg för runt 100 kronor litern. Medan första strykningen är våt strör man på sand och låter det härda några timmar. Sedan målas ytterligare ett lager. Egntligen borde vi nog lägga på ett tredje, eftersom blästersanden var ganska grov, men det får vänta tills vi får tag på mer färg och däcket åter ser fult ut…
Vi gjorde ännu en långpromenad till farmen idag och köpte grönsaker. Tomater, gurka, paprika, bönor, två bananklasar ett dussin bergamotter och framför allt, -pompelmousse! Vi älskar alla dessa enorma grapefruits! mums! Ojoj, så mycket hela familjen orkade bära för 180 kronor. Inte lika billigt som i Panama, men bra för att vara Franska Polynesien. Och såå gott!!
Det blir en hel del surfning i de fina vågorna med bodyboardsen, skoj! Lovisa sydde färdigt sitt lapptäcke som hon började på för länge sedan. Och jag njuter av min mango chutney. Är inne på burk 2 av 15 nu.
Dök en timme eller så och skrapade beväxtningen under skrovet i förrgår. När jag kom upp hade jag vatten i örat. Trodde jag. Men det ville inte komma ut utan bara rann fram och tillbaka och bluppade. Senare på kvällen bad jag Tina titta efter. Hmm. Det var en liten krabba som gömde sig i örat, men kom ut i ficklampsljuset tillräckligt mycket för att Tina skulle kunna få tag på den. Inte konstigt att det var märkliga ljud. Om ens närmaste bekant är eremit (-krabba), säger då det månne något om personligheten, eller kanske rent av om öronhygienen?
Gustaf, 10.13Z 28 maj 2014, Anahakau bay, Nukuhiva, Franska Polynesien
18
may
2014
2014-05-18
10:20
2014-05-18 10:20
Mango, regn och jätterockor på Nuku HivaHär på Marquesas kan det verkligen regna och blåsa! Det var längesedan vi upplevde hur det kändes att ha en hel förmiddag med regn. Däcksluckorna öppnas. Däcksluckorna stängs! Men med öppna luckor njuter man åtminstone av vinden som sänker temperaturen ombord i akterruffen. Denna lördag förmiddag hade Gustaf och Paul från Daphne fysik- och latinlektioner ombord för Lovisa och flickorna Cleo (9) och Stella (12). Karin och yngsta Daphneflickan Jade (6) lekte efter att ha gjort sin läsning, skrivning och matte. Nu på eftermiddagen leker alla sju flickorna från fyra barnbåtar tillsammans inne på stranden här i Anaho Bay. De har en VHF radio med sig ifall någon behöver assistans, emellanåt åker någon förälder in för att titta till dem. Iland finns ett par hus med folk med polynesiska familjer, med lite höns och hästar. Nyss såg jag en stor rocka hoppa därinne. Igår jagade vi enorma mantarockor här med gummibåten, de simmade längs revkanten mot stranden vid lågvatten, och jagade fiskstimmen. De var 1-2 m mellan vingspetsarna, med en jättestor öppen vit mun, och simmade majestätiskt rakt under jollen…
Vi seglade till Nuku Hiva för en vecka sedan, en nattsegling norrut från Fatuhiva, och klarerade in i Franska Polynesien i huvudorten i Taihohae Bay. Det var dags för Kjell att mönstra av och flyga hem till Sverige, och han sattes på ett inrikesflyg till Tahiti, där han nu lever loppan några dagar tills det bär av hem till Göteborg. Det blir lite tomt ombord när man haft med sig folk så länge. Var e Kjellebrelle? undrade Karin kvällen efter han åkt.
Vi fortsätter att segla i en stor flotta av barnbåtar. I Taihohae Bay mötte vi en australisk 57 fots katamaran, Voahangy, med 11 åriga Anne och 16 åriga Mark. Anne fyllde år, och alla barnfamiljer var bjudna på kvällsmingel ombord. Båten var otroligt tjusig, som ett mindre hotell. Mannen ombord berättade att han urspungligen var pilot, hade deltagit i Vietnamkriget, gjort många hemska flygningar i Sydostasien och sett mycket han helst aldrig velat vara med om. Sedan startade han ett företag inom hydraulisk teknik. På nittiotalet blev hela Nordön av Nya Zeeland utan ström i flera månader, och deras företag fick i uppgift att lägga ut en ny jättekabel för strömförsörjningen. De hade tjänat bra på alla jobb de fått i samband med detta projekt.
Det grumliga vattnet i Taihohae Bay var inte populärt för bad på grund av att det finns tigerhajar där. Bada ni där ni ser att de lokala badar, tyckte den engelsktalande unge gendarmen som klarerade in oss. Jag såg minst en hajfena i Taiohae, så det blev bara snabbdopp där. Efter fem dagar på denna rulliga ankarplats på sydsidan av ön, gjorde vi en dagssegling upp till Anaho Bay här på nordsidan. Siktdjupet är inte särskilt bra här heller, så det blir inte mycket bad från båten.
Igår tog vi ledigt från skolan och gick med Daphne-familjen samt deras gäster David och Eileen längs en slingrig skogsstig över en bergskam till andra sidan ön. Vi fyllde magarna och ryggsäckarna med mango som vi plockat längs stigen. På kvällen blev det rollspel, Dungeons and Dragons med Paul som spelledare. Detta har pågått länge här och attraherar både barn och vuxna i barnbåtsgänget. Lovisa är helt besatt av detta spel. Mamma Lani från Daphne gjorde mango chutney i vårt kök. Vi experimenterade en del med kryddningen, men jag hejade mest på från sofflocket, jag orkade helt enkelt inte göra många knop efter dagens promenad – Man får verkligen usel kondition av att segla!
Tina, 18 maj 2014, Anaho Bay, Nuku Hiva, Marquesas
15
may
2014
2014-05-15
10:32
2014-05-15 10:32
Bildgalleri – Fatu Hiva
15
may
2014
2014-05-15
10:24
2014-05-15 10:24
Bildgalleri – Galapagos
7
may
2014
2014-05-07
21:08
2014-05-07 21:08
FatuhivaEfter 20 dygn till havs är det härligt att vara iland igen. Fatuhiva är en hög och grön ö, och ankarplatsen Hanavave Bay eller Bahia de Vierges som den också kallas är spektakulär, med branta gröna sidor och stenformationer som sticker hundratals meter upp i luften. Vi fick tillstånd att stanna här tre dagar innan vi måste segla vidare och klarera in officiellt på en av de större öarna. De första två dagarna var kantade av umgänge med alla vänbåtar. Innan vi kom låg här fyra segelbåtar (enligt Daphne), nu är vi omgivna av sjutton båtar, varav många jättestora katamaraner, och många har barn ombord. Den mest populära utflykten (och nästan den enda man kan göra) är en timmes promenad upp genom den lummiga regnskogen till ett jättehögt vattenfall. I förrgår kunde Caminantes besättning bada nakna där. Men igår eftermiddag tycktes hela segelbåtsflottan bege sig upp dit, jag fick nästan träningsvärk i käkarna av allt prat (inte så konstigt egentligen när man suttit på en segelbåt i tre veckor med två karlar som bara pratar om plasttillverkning). I vattenfallet satt tre nakna kvinnor med dreadlocks, från en fransk segelbåt, de såg väl sådär roade ut av att få sällskap av sjutton barn och trettio vuxna.
I byn bor c:a 600 personer. Huvudgatan är asfalterad, lite gatubelysning finns här och var. Husen är i trä, många har parabol, barnen har cyklar, här och där står stora 4W-drive bilar parkerade. Franska pengar (euro) finns det nog en del här. De lokala ordnar middagar iland för oss, 13 euro/pers. Vi åt en fantastisk måltid igår. En hel buffé, en fiskrätt och en kycklingrätt i kokosmjölk och friterad brödfrukt. Salladen var baserad på riven grön papaya som legat ett par timmar i en vinägerdressing. Och så kokta matbananer förstås. Även barnen njöt, de åt som hästar.
Någon skänkte oss två pampelmousse för några dagar sedan. Det är Lovisas favorit – enorma, söta grapefrukter. Idag gav en kvinna oss en baguette (!) Det kändes komiskt att äta en klassisk fransk baguette här i vildmarken. Men baguetten måste vara fransosernas svar på amerikanarnas Coca-cola och hamburgare, som ju spritts i övriga delen av världen.
Tina, 7.03 pm, 7 maj, 2014, Fatuhiva, Marquesas, Franska Polynesien
5
may
2014
2014-05-05
08:34
2014-05-05 08:34
För ankar!Framme på Fatu Hiva! Vi fick behålla vinden även sista dygnet och slapp gå för motor, och vid niotiden i morse ankrade vi bland alla kompisbåtarna. Vi tog en promenad iland och blev sedan bjudna på lunch hos Daphne. Mycket trevligt! Därefter fortsatte vi de sociala aktiviteterna hos Fieldtrip som kom in några timmar efter oss. Så i stort sett kom vi i mitten av katamaranklungan, som startade dagen före oss. Caminante är en bra seglare! Leve den gamla damen, hurra och godnatt!
Gustaf
4
may
2014
2014-05-04
13:55
2014-05-04 13:55
GrindvalskompisJust det..
Glömde skriva att vi sett valsprut till och från runt båten under dagen. Vi hade svårt att få klarhet i vad det var för sort, spruten var hela tiden på lite för långt håll, men till slut kom den fram och hälsade på oss och simmade ett par minuter alldeles bredvid båten med lugna, lugna simtag. Man kunde se den alldeles under bogsprötet där vi stod hela familjen och sög i oss upplevelsen. Den var inte mycket större än en stor delfin. Helt svart, med bakåtkrökt ryggfena och ett huvud utan alltför femträdande nos och där pannan ser lite uppsvälld ut. Jag tyckte det var en typisk grindval både till utseende och beteende, medan Tina tyckte den var ovanligt liten för att vara grindval. Faktum är att på håll såg vi sprutet av två valar, en större och en mindre, så kanske var det ungen som kom och hälsade på oss? Skoj i alla fall!
Gustaf
4
may
2014
2014-05-04
13:38
2014-05-04 13:38
Fatu Hiva syns på radarn nu!Natt och mörkt är det, men jag har just siktat vulkankäglan på Fatu Hiva på radarskärmen. Spännande!
Det har varit en lite spänd natt som det brukar vara, när man närmar sig land. Inte lätt att sova då… Det har också varit ojämna vindar, som växlat hit och dit, när svarta moln dragit förbi. Men ända sedan i morse har vi kunnat föra även mesanstagsegel eftersom huvudvindriktningen varit mer på nord, så vi kunnat släppa in vinden mer mellan masterna, få laminärt flöde bakom alla fem segel och därmed gjort betydligt bättre fart än förut, även om vindstyrkan inte ändrats så mycket. Den är fortfarande runt 3 m/s.
4
may
2014
2014-05-04
12:36
2014-05-04 12:36
Skrammel, skrammel, surr surrVinden har övergivit oss. Inte helt, ska jag säga, vi gör fortfarande 2.5 knop och då och då slår en våg vinden ur seglen, så det skramlar och brakar i tystnaden. Njae. Med vindroder var det tyst att segla, men med autopilot som vi har, är det ständigt ett litet försiktigt surrande när kursen korrigeras. Vinden är så lätt så brummet från vindsnurran har tystnat, liksom porlet från havet.
Stjärnhimlen är magnifik, för molnen och diset vi hade de första 10 dagarna har slutligen gett upp. Detta har också vårt goda fiske gjort, tyvärr. De senaste dagarna har vi endast dragit upp två firrar, bägge av typen urk-fisk, dvs en starkt fiskluktande superbenig 70 cm long och 5 cm tjock sak som inte är populär att servera. Inte nog med den vanliga benuppsättningen, denna har också 10-15 cm långa ben på diagonalen under skinnet längs hela fisken. Ungefär som revben. Vi åt en härom vecken, men de senaste har jag kastat i igen. Men vi har ännu lite fina filéer i frysen, så det går ingen nöd på oss.
Vi närmar oss nu Fatu Hiva, även om det går lite långsamt. Det är bara 110 sjömil kvar. Återstår att se om vinden står sig, eller om vi måste starta motorn för att komma in, sista biten. Vi är ännu inte så desperata, men jag vet hur det brukar bli när målet kommer allt närmare…
Gustaf 13 GMT 3 maj 2014, 10-31’N 136-53’W
|
|
|