|
14
aug
2012
2012-08-14
08:48
2012-08-14 08:48
12
aug
2012
2012-08-12
23:20
2012-08-12 23:20
I turiststråketNär vi vaknade igår nedanför den gamla borgruinen på Inishbofin såg vi hur liten hamnen var. Det var ju becksvart när vi kom, men ialla fall högvatten, så då vi fick dra bort ca 4 meter från vad ekolodet sa, och då återstod bara det inre av hamnen som var full med båtar samt precis bakom inseglingsfyren där vi nu legat. Hmm. Vid närmare eftertanke var vi nog både i vägen för trafiken samt hade en del obruten horisont mot sydväst, så vi satte segel och gled ut mellan de tajta stenarna i inloppet och ut i friheten. Full genua och mesan, men snart fick vi reva lite för vinden visade sig tidvis hård och byig och bar emot. Efter nån timme slog vi österut och stävade in mot en fjord på fastlandet som såg intressant ut, Clifden bay. Vi gled förbi ett par slottsruiner på norra stranden och ankrade på 11 meters djup. Gummibåten sjösattes, vi tog oss iland och hittade en pub som var Clifdens båtklubb. Där välkomnades vi av de mest förtjusande gamla damer, Eileen och Maria. Minst 100 år och hårdsminkade och Tina var övertygad om att de hade varit av han-typ någon gång mellan 1066 och slaget vid Trafalgar. De hade en liten segelbåt de ofta använde, och det var uppenbart att de var stamgäster på puben och kanske utgjorde majoriteten av båtklubben. Efter att ha fått varsin Guinness fick vi alla berättelser om de olika båtarna upprepade av Herr och Fru Bartender. Om den lilla stålbåten med klassiska linjer som låg ankrad en sjömil längre in i fjorden som varit på Grönland tidigare i sommar, att det skulle bli regatta nästkommande dag etc. När de fick höra att vi bodde ombord blev snacket plötsligt ändrat: Mark O’Hara, den rödhårige Irländaren är båtfanatiker och han har byggt en 18 meters segelkatamaran i Filippinerna inte långt från Manila som han gjorde allt för att övertyga sin fru om att de skulle flytta ombord på senare i höst. Så för att dupera hustrun lämnade han oss ensamma en timme medan han tog sig in till stan för att handla. Om det hade önskad effekt vet jag inte, men de kom iallafall över till oss senare på kvällen när de stängt puben. Mark berättade att han tänkte försöka driva lite charter med båten och att han fått den godkänd för 18 passagerare. Det skulle kostat 7000 Euro att få båten klassad och då lurade han systemet genom att gå en Lloyds surveyor kurs som bara kostade 4000 Euro och sedan klassa in båten själv. Mycket innovativt! De skulle stänga puben sista september och sedan flytta ner till Filippinerna i början av november. Sen skulle de segla söderut längs ögruppens västsida. Konkurrensen om turisterna där är benhård med massor av små strandhotell och det är gott om charterbåtar, men hans affärsidé är ju att segla med gästerna och ha seglarskola. Hoppas det går bra för dem, ska hålla kontakten. En hake är ju piraterna där. Många fiskare kan tänka sig att tjäna extra på att vara pirater, så man ska hyra en livvakt, nån biffig typ med vapen och basebollkeps som håller utkik. Billigt och löser piratproblemet för fiskekillarna är opportunistiska och snälla så länge det ser krångligt ut att pirata. -Men inget för oss sa vi och skakade sorgset på huvena. -Men hörni! Visst är det bättre med lite pirater än en massa byråkrater! Man bara mutar lite och sen slipper man allt bekymmer med certifikat, skepparexamen, försäkringar och annan skit! Jaja. Mark hatade verkligen myndigheter. I förmiddags tog vi gummibåten ett par sjömil upp till staden Clifden, en utflykt som bara kan göras vid högvatten. En fantastiskt liten romantisk stad. Murad i 1000-årig huggen sten med vindlande gator och språng, uråldriga kyrkor och med mer än 20 pubar i en stad något mindre än Strömstad. Men det var inte bara vi som upptäckt det. Det hördes både tyska och italienska på gatorna och detta är den första turistorten vi sett hittills på vår resa. Lovisa och Karin lekte på den lokala lekplatsen och åt glass. Ikväll åt vi fisksoppa, och fick sedan besök av ett par med hund i gummibåt som vi mötte på Inishbofin. Man hinner aldrig vara ensam länge på Irland..! /Gustaf, 21z, ankrade i Clifden bay
11
aug
2012
2012-08-11
02:43
2012-08-11 02:43
Ankrade i InishbofinSå fick vi ta avsked av våra nya vänner, den lilla familjen som var så gästfri. Igårkväll kalasade vi hemma hos dem på lamstek och hade en väldigt fin afton, och blev till slut åtföljda i mörkret ner till gummibåten av tre vemodiga vänner som gärna velat att vi blivit kvar lite längre. Men med löfte om sydostliga vindar idag och imorgon ville vi gärna komma en liten bit längs kusten innan nästa lågtryck kommer in. Så i morse hissade vi segel och lättade ankar och seglade ut runt Eagle Island och innanför Black Rock, dessa monumentala fyröar som mer liknar bunkerfängelser än fyrplatser. Fast fyrarna ligger 67 resp 87 meter upp på dessa klippöar förekommer det att de slås sönder av vågorna. Den gamla fyren på Eagle island försvann nästan fullkomligt i en storm. Också klipporna på Achill Island är fantasieggande med sina över 600 meters stup rakt ner i havet. När man seglar där nere under klipporna känns världen uråldrig och man tänker på munkar som slog sig ner på denna gudsförgätna plats på 800-talet. Hedningar, plundertåg, storm och ständigt regn hela vintern. Vad får människor att fatta sådana beslut? Det utlovades force 6, dvs 11-14 m/s vilket såklart är i mesta laget för att vara bidevind om det ska vara bekvämt, men det har snarare varit för lite än för mycket, så antagligen kommer vinden lite senare. Så när solen gick ner och kusten nu går in i en lång bukt åt öster med Galway och Limerick i var sin fjord långt in i landet fick vi så fatta ett beslut. Segla på de 100 sjömilen till Valencia på sydvästhörnet av Irland eller ta ett strandhugg till innan dess. Hade vi sträckt på så hade vi varit bra långt från land, och det hade inte vart praktiskt att stanna innan dess eftersom land ligger långt upp i lovart. Egentligen började det bli väl mörkt för att gå in på komplicerade ankarplatser, men Inishbofin föreföll intressant och värd besväret. Gud vad vi velade innan vi startade motorn om jag bärgade storen. Det var som vi misstänkte lite pilligt att ankra här i mörkret. Det är inte jättestort och här ligger redan ca åtta andra segelbåtar. Där vi fick plats och provade att ankra står det 2.3m på kortet så vi irrade runt en del ytterligare i mörkret innan vi till slut fällde ankar nedanför det gamla fortet, inte långt från inloppet till hamnen. Då har vi 0.8 meter under kölen även vid lågvatten istället för 0 meter som det var där vi ankrade först. Det är onekligen lite lurigt att ankra vid högsta högvatten som det är nu. Fem meter känns ju mycket, men tar man bort 3 meter är det plötsligt inte så kul. Ska bli mycket spännande att ta en tur iland imorgon! /Gustaf 53 36.7N 10 13.1W 00.42Z 11/8-2012
10
aug
2012
2012-08-10
08:43
2012-08-10 08:43
Bildgalleri – Broadhaven
9
aug
2012
2012-08-09
01:15
2012-08-09 01:15
Livet på landetMáire, Josephine (10 år) och Michael kom över på middag här ikväll och vi gjorde en ganska originel böncurry med mycket lime, yoghurt och koriander etc som vi grillade en stor kyckling till. Vi hade ju tagit ett glas vin på akterdäck tillsammans i går kväll och blev överbjudna på brunch imorse till deras hus. Lovisa och Josephine är nu riktigt goda vänner och de är lite uppspelta ikväll för Josephine får sova över ombord. Hon är ju inte så van vid båtar och är oerhört positiv till allt ombord från gummibåtsturen till gungorna, rullet och de hundra gömställena när de lekte kurragömma. Det bor inga andra barn i Josephines ålder här i byn, så hon är lika sällskaplig som våra barn. Och i hennes skola är det bara tre barn till som har samma ålder och det är inte så lätt att komma in i den sociala strukturen om man kommer från andra sidan jorden, familjen är ju nyazeeländare. Nu målar alla tre barnen akryl på stora papper och det blir riktigt bra. Det är väldigt skoj att se hur Lovisa kämpar på med sin engelska. Hon är såå motiverad att lära sig mer och såå nöjd med att vi kämpat på med Harry Potter-läsningen på engelska alla dessa timmar. Det är nu precis ett år sedan jag började med Lovisas engelskaträning och till en början var det ju inte lätt för henne att se någon mening med tragglandet, förutom att hon älskade Harry Potter. Máire, Josephines mamma är också hon oerhört båtromantisk. Hennes gamle far, som bor i Dublin, har tydligen varit segelbåtsfanatiker och seglat kors och tvärs på Irländska sjön under hennes uppväxt, men tyvärr var övriga familjen sjösjuk så pappan fick ofta segla själv. Han har varit commodore i en marina där, och han har tydligen redan hört allt om oss. Vi har också blivit det stora samtalsämnet här i byn. Máire berättade att de andra som jobbar på hennes art-center, folk från trakten, inte alls är konstintresserade utan bara är där i brist på annat jobb. Så också hon känner sig lite ensam. Man känner hur det bubblar i dem alla att få prata kultur, religion, filosofi och politik med oss, det är inte så lätt med de katolska grannarna. Máire läste först kemi och annan naturvetenskap, sedan ren teoretisk fysik och slutligen bytte hon till filosofi och humanistiska ämnen, där hon kände att hon bättre hörde hemma på universitetet. Och liksom under studietiden är hon fortfarande öppen för nya inputs och inte låst vid var eller vad hon vill arbeta med. På samma sätt är det med Michael, han kan också tänka sig annat än att fortsätta som kyltekniker. Men just nu är de sugna på att flytta hem till deras hus på västsidan av sydön. Kanske hälsar vi på dem där när vi kommer den vägen om 1 1/2 år eller så..
8
aug
2012
2012-08-08
02:36
2012-08-08 02:36
Vi miste Hans och Bunkring i BellyglassVad behöver den fattige långseglaren? (Den elake läser ‘snåle’, men det är av praktiska skäl man hushåller lite..) Så, såhär gick det till idag. Hans skulle börja arbeta imorgon så han var tvungen att fara hem och tog bussen från Belmullet till Dublin i morse. Till stor sorg ty vi har alla uppskattat Hans väldigt mycket. Vi får försöka locka honom åter igen! Planen var därefter att få tag på diesel så jag ringde Niel som är en av de två tankbilsförarna här. Han ställde upp att komma åtta på kvällen så vi skulle kunna komma in till den lilla pieren i högvatten. Det gick bra och vi fick 765 liter “gasoil” för 650 euro- han var bussig och lät oss slippa VAT:en, en hedersman! Det är precis halva priset mot dieseln på macken så vi toppade upp de dunkar vi hade. Men för att köpa diesel behövde vi ta ut cash, han sa det är 5% avgift för honom om vi betalar med kort. Så vi gick mot posten vid hamnen här imorse, även om vi tvivlade på om det skulle gå, men på vägen kom en vänlig fiskare och erbjöd skjuts till stan Belmullet. Vi hoppade upp alla fyra i hans framsäte och det bar iväg på de smala grusvägarna i denna glesbefolkade bygd. Inte nog med att han sedan även körde mig tillbaka till båten, jag fick också en lax han fångat i nät under morgonen. Den var utsökt och vi frös in den andra filén eftersom den var alldeles för stor att ätas upp på en dag. Hans familj hade varit drivnäts laxfiskare i 160 år, men detta hade precis blivit förbjudet här (liksom hemma? iallafall är makrilfisket med drivgarn stoppat hemma) Så han la bara ett nät någon gång för husbehov, annars var det hummer och krabba med burar. Det får de göra året om. När vi la till vid kajen kastade Tina linan till en kvinna som gav ett handag med förtöjningen. Hon hade man och en dotter på sju år med sig och vi bjöd såklart ombord dem. Kvinnan satte genast av hem och hämtade vin och glass, vilket vi avnjöt på akterdäck med några ostkex. Lovisa var väldigt lycklig, för det var första gången hon kunde förstå och bli förstådd av en engelsktalande jämnåring. Kompisarna hon försökte prata med tidigare hade kraftig skotsk dialekt och var väldigt blyga, men denna familj var Nyazeländare, från fjordland på sydöns västsida. Kvinnan var föreståndare för ett art-center här som hon fått som ett tvåårs kontrakt, medan mannen var hemma med dottern. Vi ska hälsa på dem i morgon förmiddag. Men de berättade att det var så katolskt här och så mycket släktband mellan grannarna så det var inte lätt all komma in i samhället som främling. Kan tänka mig att det är lite som på Orust för 50 år sedan. Efter att dessa trevliga nya bekanta försvunnit tog det inte länge förrän det kom in en båt med sportfiskare och de kom över och skänkte oss sin fångst, ca 10 kg blandad fisk, mest bleka(pollak) (mycket lik torsk men lite mer ljusbrun), ett par sejar och en makrill. Jättebussigt! Så jag har just avslutat filéandet nu efter att vi åter ankrat upp på redden. Sex rejäla middagspåsar ligger nu där bredvid den fina laxfilén. Vatten, diesel och mat är påfyllt. Underbart. /Gustaf, Bellyglass för ankar några sjömil från Eagle Island. 23.30z 7/8 2012
5
aug
2012
2012-08-05
16:58
2012-08-05 16:58
Mot Eagle IslandNu mojnar vinden. Vi har hållit dryga sju knop ett dygn, men senaste timmarna pendlar det mellan två och fyra. Vi ser kusten vi ska angöra rakt förut för bergen är höga, det är 30M kvar, som från Vinga till Skagens fyr. Karin läser i aktern, Lovisa har gymnastik med Hans, Tina tar en lur och jag har avslutat disken efter maten. Frid. I gårkväll hade vi besök av ett dussin vitsidiga delfiner och två vitnosdelfiner. Vitsidingarna var väldigt lekfulla och simmade med oss i flera timmat och hoppade och lekte runt båten. Barnen var förtjusta, och det är härligt att se hur mötet piggar upp. Vi hade ett litet missöde med styrbord spirbom strax innan delfinerna kom. Vi hade ju bomat genuan i lovart med ca 10m/s och det var tydligen för mycket för den ty den vek ihop sig. Jag tror att om den suttit på masten som vi hade på caminante hade den hållit. Från relingen blir dragvinkeln för att hålla ner den väl stor. Men från masten måste bomen vara 2 meter längre, så då måste den antagligen ändå upp i dimension. Omkonstruktion! Har laddat tvättmaskinen och drar igång den så fort vinden dör ut och vi måste starta motorn, det är vad prognosen säger ska hända. Liver utgår till stor del från de väderkartor vi tar in. Tack vare pactor3 vi nu kör får vi bättre upplösning på vädret i både tid och rum. Tidigare, med pactor 2 låg hastigheten på 0.5 till 3 kbyte/min nu ligger den på 3 till 20 kbyte/min. Det är en avgörande skillnad. Men för detta har vi betalat 1500 kronor för några veckor sedan till tyskarna på SCS som sålde modemet för 13 år sedan. Skulle vara spännande att jämföra prestandan på detta gamla modem (PTC-II) med de de säljer nu samt på pactorkommunikationen som går via ljudkortet. Ska bli spännande att komma iland. Vi blev inbjudna till livbåtsstationen här i Broadhaven när vi var här för 12 år sedan. Det var ett intressant möte. /Gustaf 15.00z, 54 43N, 9 45W, 5 knop 190 grader
4
aug
2012
2012-08-04
19:16
2012-08-04 19:16
Med undanvind mot IrlandVi låg två nätter i Loch Laxfjord vid cape Wrath och en natt i Loch Skiport på South Uist varifrån vi ämnade segla ner till Barra. Men så fick vi stiltje och gick in i Lochboisdale i sydänden av South Uist. Där har vi nu legat i två nätter och hunnit bli stamgäster på puben. Det har varit ett katolskt näste härute på öarna och det var helt nyligen Tannents och andra missionärer kom för att omvända de vilsna själarna vilket vi fick stödja. Jag och barnen har lekt en del vilda lekar på lekplatsen och Tina och jag gick ett par fina badmintonronder till de lokala barnens förtjusning. Där var två jämnåriga skotska flickor Karin och Lovisa lekte med, Lovisa pratande lite engelska medan Karin försökte lära sitt offer svenska. Där var också lille Mattiew som var ledsen att skolbussen gått sönder så nu fick han gå några kilometer till skolan, för hans föräldrar har ingen bil. Över lag är det ganska fattigt här. Elda koks är lyx, alternativet är att gräva torv och lägga på tork till vintern. Skog finns såklart ingen. I morse lättade vi ankar igen. Lågrtycket vi haft har rört sig söderut och ger nu nordan vilket ger fin segling mot Irland. Det är 8m/s och vi har stora genuan utgajad i lovart av en av sexmetersbommarna som sitter i relingen och är nerhalad vid vaterstagsfästet och ett öra jag svetsade fast vid avbärarlisten när vi låg för ankar i Norge. På kutterstaget sitter en 40m2 genua och så har vi full stor och mesan i lä. Vrider det emot en aning mer kan vi även sätta mesanstagseglet vilket vi haft uppe två gånger hittills. Med det uppe bär vi fem segel på totalt 250 m2, vilket såklart tar en stund att få ordning på. Barnen har lekt skrämselkuragömma i flera timmar nu, en favoritlek. Det finns så många bra gömställen ombord. Just nu har Hans skola med dem, jonglering, vilket såklart slörens rullning ger extra svårighet åt. Igår var det hjulning på programmet när vi var iland samt idrottslig grundkurs i sånt som många andra kan men föräldrarna inte satt sig in ännu, tex vilket land som har olympiaden iår.. Vi har följt ett litet drama på radion medan vi seglat idag. En 20 fots fiskebåt har gått i kvav på några mycket exponerade klippor som skjuter upp ur haver lite utanför Irlands nordligaste udde Malinhead. En av de nödslällda hade lyckats ta sig upp på en klippa och skickade mayday med en bärbar VHF. Mycket radiokommunikation, efterlysning av någon i området som kunde undsätta. Men vi har ännu 80 sjömil dit, så vi kom inte i fråga. En livräddningskryssare kom dit men kunde inte finna de skeppsbrutna och efter en halvtimme utan nya livstecken såg det dystert ut. Men så dök en lokal fiskebåt upp på scenen och hittade offren. Under tiden var ambulanshelekopter på väg och till sist kunde de mycket nerkylda personerna skickas till sjukhuset med helikoptern. Slutet gott, allting gott. Det var rescue 188 iår. Gustaf 17.10z, 56 30N 7 43W, 6.5 knop 200grader
2
aug
2012
2012-08-02
16:16
2012-08-02 16:16
Bildgalleri – Loch Laxfjord
1
aug
2012
2012-08-01
22:10
2012-08-01 22:10
Gossedjuren leker kräksleken.Barnens favoritlek har varit att låtsas vara sjösjuk eller att kramdjuren är det och det slutade med att elefanten blötsligt fick en spya över sig på riktigt tio minuter innan vi ankrade upp på South Uist på ett gudsförgätet vindpinat ställe många mil från närmaste mänskliga boning. Inga träd, inte ens några får finns här men desto mer klippor och tång. Och snåla 15 m/s som sätter klädnyporna på prov där de stretar med att hålla nytvättade underkläder och annat fast vid båtens tackel och tåg Fantisen torkar för sin del vid kaminen. Vi nämnde just vid middagsbordet att när vi låg i denna vik förra gången fick vi besök av två dyngblöta kustbevakare som ville låna vår VHF. Deras hade regnat bort i stormen. Den gången var det tragedi här då en liten segelbåt miste en ung besättningsmedlem alldeles utanför viken här. Vi hade inte haft radiopassning, annars kanske vi hade gått ut och hjälpt till trots stormen även om det blåste som tusan. Den gången var stormen mycket väl prognosticerad, så vi var förvånade att olyckan hade behövt hända. Hursom, vi är väl “tucked in” som de säger, barnen har haft några timmar skola, vi har mumsat nybakt bröd och det är nu dags att titta på film. Hör att den börjat föresten.. Gustaf 20z 1/8-2012 , 57 19.7N 07 15.4W |
