Livet på landet
Máire, Josephine (10 år) och Michael kom över på middag här ikväll och vi gjorde en ganska originel böncurry med mycket lime, yoghurt och koriander etc som vi grillade en stor kyckling till. Vi hade ju tagit ett glas vin på akterdäck tillsammans i går kväll och blev överbjudna på brunch imorse till deras hus. Lovisa och Josephine är nu riktigt goda vänner och de är lite uppspelta ikväll för Josephine får sova över ombord. Hon är ju inte så van vid båtar och är oerhört positiv till allt ombord från gummibåtsturen till gungorna, rullet och de hundra gömställena när de lekte kurragömma. Det bor inga andra barn i Josephines ålder här i byn, så hon är lika sällskaplig som våra barn. Och i hennes skola är det bara tre barn till som har samma ålder och det är inte så lätt att komma in i den sociala strukturen om man kommer från andra sidan jorden, familjen är ju nyazeeländare.
Nu målar alla tre barnen akryl på stora papper och det blir riktigt bra. Det är väldigt skoj att se hur Lovisa kämpar på med sin engelska. Hon är såå motiverad att lära sig mer och såå nöjd med att vi kämpat på med Harry Potter-läsningen på engelska alla dessa timmar. Det är nu precis ett år sedan jag började med Lovisas engelskaträning och till en början var det ju inte lätt för henne att se någon mening med tragglandet, förutom att hon älskade Harry Potter.
Máire, Josephines mamma är också hon oerhört båtromantisk. Hennes gamle far, som bor i Dublin, har tydligen varit segelbåtsfanatiker och seglat kors och tvärs på Irländska sjön under hennes uppväxt, men tyvärr var övriga familjen sjösjuk så pappan fick ofta segla själv. Han har varit commodore i en marina där, och han har tydligen redan hört allt om oss. Vi har också blivit det stora samtalsämnet här i byn.
Máire berättade att de andra som jobbar på hennes art-center, folk från trakten, inte alls är konstintresserade utan bara är där i brist på annat jobb. Så också hon känner sig lite ensam. Man känner hur det bubblar i dem alla att få prata kultur, religion, filosofi och politik med oss, det är inte så lätt med de katolska grannarna. Máire läste först kemi och annan naturvetenskap, sedan ren teoretisk fysik och slutligen bytte hon till filosofi och humanistiska ämnen, där hon kände att hon bättre hörde hemma på universitetet. Och liksom under studietiden är hon fortfarande öppen för nya inputs och inte låst vid var eller vad hon vill arbeta med. På samma sätt är det med Michael, han kan också tänka sig annat än att fortsätta som kyltekniker. Men just nu är de sugna på att flytta hem till deras hus på västsidan av sydön. Kanske hälsar vi på dem där när vi kommer den vägen om 1 1/2 år eller så..
/Gustaf, 22z, 8/8, Ballyglass