Varma dagar på Christmas Island.
I morse gav sig Gustaf av iland för att ordna med byråkratin, d.v.s. få tillstånd att segla vidare till Cocos Keeling Islands. Vinden har snurrat och det har blåst rakt västlig vind på oss ett tag. Därför har vi skjutit på avresan härifrån, för västlig är så mycket motvind det kan bli. Men styrkan på västan har successivt avtagit, och i dag är det snarare helt vindstilla förhållanden, en riktigt varm dag. Ombord på Caminante var det en svettig pärs att laga lunch, jag lämnade blöta fotspår efter mig på golvet. Just nu äter vi mycket pumpa och grön papaya, eller rättare sagt späder vi ut alla maträtter med dessa grönsaker, som vi faktiskt har alldeles gratis. I ett land där frukt och grönt kostar minst 40 kr/kg, får den ekonomiskt sinnade vara uppfinningsrik. Vi har inte själva hittat pumpan, men vi har säkert fått minst tio exemplar till skänks av olika öbor. Pumpa är en bra grönsak som växer vilt här, och med lite tur skall de hålla de sig fina, inrullade i tidningspapper i kölsvinet, tills vi kommer till Rodriguez, dit vi anländer om kanske en månad. Allt för att motverka den fruktade skörbjuggen, långresenärernas gissel.
Vi har kört kors och tvärs över ön med Nathans 4WD-truck. Sålunda har vi besökt såväl Dales vattenfall, blowholes, och Greta Beach. Överallt ser vi de endemiska röda landkrabborna. En park ranger sa att det finns uppskattningsvis mellan 44 och 47 miljoner av dessa idoga krabater på ön. Våra vänner Linda och Allan visade oss bilder från krabbornas ökända migrering. I oktober-december vandrar krabborna ner till vattnet för att para sig och släppa ner äggen i havet. Efter c:a fyra veckor kommer krabbe-bebisarna upp igen, och vandrar tillbaka in i skogen. De promenerar över vägar, trottoarer, balkonger, och människorna som bor i lägenheterna nere vid vattnet får då svårt att kunna gå normalt eller att köra bil, utan att de så nyfödda kommer till skada.
På våra färder såg även också många “robbercrabs”, eller kokosnötskrabbor. De kan bli stora, och är rätt orädda. De viftar gärna hotfullt med sina klor, om man kommer för nära. En halv miljon av denna art skall det finnas på ön.
Många vägar är otroligt skruttiga, så det krävs verkligen fyrhjulsdrift. På väg hem från Dolly beach höll vi på att inte kunna komma uppför de branta backarna. Där fick vi gå ur, så Gustaf kunde köra med tom bil, i rallyfart, medan ett stort dammoln spreds över landskapet.
Tina, 6 maj 2016, Christmas Island