Vandring som omväxling på mekandet.
I går kväll, efter jag skrutit med att jag målat klart alla mina fläckar ännu en gång, bestämde Tina att det skulle bli ett litet avbrott i mekandet och idrottsdag utfärdades följande dag i Caminanteskolan för att fira.
Sagt och gjort, matsäck packades dagen därpå och gummibåten embarkerades, men så tidigt kom vi kanske inte iväg, för det regnade några droppar på morgonen (dålig ursäkt, ja ja). Kvällen innan hade vi haft besök av fyra glada danskar med en låda rödvin som just rökbombat sin båt mot kackerlackor och ville hålla sig hemifrån ett tag.
Innan vandringen påbörjades besökte vi immigrationsmyndigheten i byn för att ansöka om förlängt uppehållstillstånd. Man får en månad i taget om man inte har särskilda skäl. Det var tre papper per person att fylla i, så med denna bunt formulär i trygghet i ryggsäcken fortsatte vandringen över ön.
Uppåt, uppåt och ganska varmt. Roliga röda skalbaggar. Dem kommer man inte förbi så lätt. Fina ödlor och ett tjusigt ormskinn som Karin inte kunde släppa. Spännande murar att klättra på och massor av härliga fruktträd fulla med mango, citrusfrukter papaya mm. Men vi är så väluppfostrade (när barnen är med) så vi tar bara fallfrukt som fallit utanför staketen. Men det var mer än nog för oss. Och så kokosnötter såklart.
På andra sidan ön kom vi fram till Friendship bay, där vi blev kvar flera timmar och lekte i vågorna och övade på cirkustrix i vattnet. Nu kan både Karin och Lovisa stå på mina axlar utan stöd, behöver inte ens hålla dem i bena. Men alla mina ansträngningar att de skulle stå på var sin axel samtidigt utan stöd annat än att hålla i varandra har ännu varit förgäves.
På stranden dök Niel upp. En pensionerad kanadensare från Ontario, som kom klivande med en stor landsköldpadda som Karin försökte dressera under någon timme medan vi pratade om hur det varit på ön under de 35 år han varit här till och från. Till slut vandrade Niel vidare med sin sköldpadda, den skulle släppas ut i skogen ovanför. Han hade fångat den i sin trädgård dagen innan och var orolig att “infödingarna” skulle koka soppa på den.
Vi pratade med många glada lokala människor under dagen, bla tre herrar som gjorde en reklamfilm om att komma och bosätta sig här, och de hade många goda argument att ta till. Det är inte så dyrt att köpa hus här (ca 600 000 kr) och det är synnerligen idylliskt på alla sätt och det verkade inte vara så svårt med myndigheterna etc. En dam undrade varför vi gick till fots när Taxin (bussen här kallas så) kostar 2.50 kr för vuxen att åka tvärs över ön, barnen gratis. Men vi behöver nog röra på benen. Därav idrottsdagen i Caminante-skolan!
/Gustaf 2.50z 18 jan 2013 Bequia