Trim, trim
Nattvakt som vanligt. Det mojnade på eftermiddagen till tre knops vind (1.5 m/s) från babordsidan, d.v.s. sydost. Mesanstagseglet togs ner, det bara slog och nöttes i onödan. I så lätt vind tar vi också in den tunga rullgenuan och lämnar den lättare 50 kvm -genuan på inre förstaget som fyller mycket bättre. Annars faller det stora tunga seglet ner som en gardin och dödar fart och balans på båten. Storsegel och mesan fixeras så gott det går med preventorgajarna, men sjögången gör att det ständigt smäller och brakar då vinden ideligen slås ur dem. Ett tag vred vinden över till några grader akter om tvärs och lite av rullgenuan bommades i lovart. Men vid ungefär två på natten började vinden komma tillbaka. 4 knop, sen 5 och 6 knops vind och så vrider den emot lite! Fantastiskt! Stor aktivitet på däck för att fånga den svaga brisen. Seglingen är nu åter helt tyst förutom porlandet runt skrovet och autopilotens surrande. Luftflödet är nu starkt nog att hålla alla våra segel fyllda, t.o.m. full rullgenua, och GPS-en visar 4.1 knop, inte illa. Ska jag sätta upp mesanstagseglet igen är frågan eller kommer det att slå? Avvaktar en kvart till…
Klockan åtta i morse (Panamatid, som vi fortfarande använder) passerade vi ekvatorn. Jag hade gjort vissa förberedelser under min nattvakt. Knutit en peruk, bakat bröd, gjort en chokladkaka samt fått upp en makrill. När det var dags målade jag mig blå utom i ögonhålorna, som fick svart färg. Jag skrudade mig sedan i peruken, bestående av en rejäl härva trålnät, som föll långt ner över axlarna. Skeppsklockan slogs gällt och jag manade med barsk röst besättningen samman för att som Neptun låta dem välja mellan Döden och Dopet. Karins ögon var fulla av skräck, hon var inte helt säker på om det var jag, och som den första i ledet tog hon med darrande hand sin tugga rå fisk, åt den och underkastade sig därmed Neptun, som gav nådigt tillstånd att få komma över till södra halvklotet. Lovisa var inte lika svårövertalad och tog backning på fisken, liksom Kjell. Med citron var den riktigt god. (Fast jag fuskade och skar från frusen tonfisk jag fångat ett par dar tidigare.) Sedan serverades en präktig frukost i sittbrunnen, medan Caminante seglade in på södra hemisfären med god fart.
För att välkomna oss till vår nya sida av Moder Jord kom en flock på runt åtta grindvalar förbi och vältrade sig saktmodigt i vågorna. Jag såg också en större val, troligen knölval, göra ett av sina magnifika hopp, om än på långt håll.
Det är skitigt på däck, så man får se var man sätter fötterna. Jo, jag har skurat, men inte framme på peket än. Det är de där förbaskade rödfotade sulorna som suttit och skitat ner båten under nätterna, så Furlexrullen ser ut som någon del i ett maskineri som skrapar ut gödseln från ett hönseri.
Just det… Apropå fågel ja. Jag hade just en ornitologisk upplevelse. Jag stod på fördäck med en stark ficklampa och matade de svalstjärtade måsarna. Genom att lysa på vattnet hoppar det runt en massa småfisk som lyser som hundra diamanter när deras ögon kastar tillbaka lampans sken. Dessa små fiskar, så där tre centimeter stora kanske, är världens kalasmat för måsarna, och de flyger runt som en flock tärnor och smaskar i sig, omslutna av nattens djupaste mörker. Jag hade fått ihop tjugo stycken till slut. Skoj. Flocken följer lampans sken som om de är förhäxade. Helt plötsligt när jag står där och leker seglar vi fram till en flock simmande tärnmåsar som ligger helt lojt på vattnet!!! Helt otroligt! Tärnmåsarna som ju just kommit uppifrån Berings sund och Arktis är som små miniatyrer av mina svalstjärtade måsar. Samma lätta, fladdrande, lite för djupa vingslag, samma vita trekanter på vingarna och samma svarta huvud, men ändå som små pyttedvärgar i jämförelse. Detta var riktigt skoj! Förresten har vi sett massor av oceanlöpare och audubonliror på sistone, märks att det är näringsrika vatten!
Gustaf 10.55GMT 30 april 2014 00-48’S 89-12’W