Åter spridda stjärnor i sikte!
Efter tropiskt regn till och från i tre dar och däremellan duggregn har det äntligen börjat klarna upp lite. Det är fortfarande 28 grader varmt och fuktigt, så jag har varit runt och öppnad många däcksluckor för att vädra ut och torka upp men är beredd att stänga till igen om duggregnet skulle komma tillbaka.
Den höga luftfuktigheten är inte idealisk för skinkan och korvarna som hänger i taket, så jag rakade dem och fettade in dem på nytt. De får ju inte se så alltför ludna ut nu inför jul. Jag frågade mig för hos en av de rundmagade charkuteristerna på Kanarieöarna huruvida det gjorde något om ceranoskinkan möglade lite, och han sa att det var standard och inte spelade någon roll. -Smörj bara bort och gegga in med flott. Skinkorna har ett års hållbarhet i rumstemp och de anses, liksom korvarna, bättre om de får hänga till sig en tid. Men de ska ju hänga torrt och fritt så de blir hårda. Vi har inte börjat karva i skinkan ännu, fortfarande finns lite plastförpackat i kylen. Det får bli till jul. Tina oroade sig för brist på sill till julbordet och föreslog att jag skulle salta in flygfisk, men jag är inte så säker på mina framgångar med fiskkonservering i denna tryckande hetta..
På eftermiddagen vred vinden från WNW till WSW som prognosen spått, så före skymningen gippade vi över bommarna och spirade store-genuan om babord och satte kutterstagsgenuan spirad om styrbord och mesanen i lä om styrbord. När jag var på väg till kojs en timme senare tyckte Tina att vi fortfarande höll för nordligt, men jag menade att det nog var ett tillfälligt vindskifte, vi låg då på 290 men skulle hålla 268. -Det fick duga. Snark… När jag klev upp vid tretiden fick jag emellertid erfara att vinden vridit vidare ytterligare, så vi slutligen seglade 320 grader, dvs mer nordpå än mot Västindien. Inte bra. Vinden var nästan rent sydlig.
In med båda bommarna och full genua, stor och mesan. Från plattläns till bidevindsegling för babords halsar. Back on track. Fyra knop åt rätt häll. Vinden är nere i ca fyra m/s nu. Men det hade nog inte bekymrat Andy att vi var på väg åt fel håll…
Vi har nu 841 sjömil kvar till Bequia och börjar se fram mot att komma fram. I går kväll hade vi varit ute i två veckor och seglat två tredjedelar av vägen. Men nu har vi svagare vindar ett tag, så då tappar vi nog farten lite. Men oddsen är ännu goda att hinna ankra före julklappsutdelningen.
Gustaf 8.30z 15/12 2012, 14-39’N 46-57’W