Svenska barnkolonin splittras
Det var mäktigt att angöra La Coruna, här möttes man av värme och en känsla av att man klarat av jobbiga sträckor bakom sig, men man kände sig samtidigt liten och ensam och en gnutta otrygg, och såå sugen att få träffa andra människor. Att få dela och slappna av dessa dagar med tre andra båtar i samma situation på denna gudomliga plats, nu kommer återbäringen för allt kämpande de sista åren!
Det är lite med sorg vi alla sade hejdå till besättningen på Salsa ikväll, som seglar vidare imorgon. Samtliga har nog njutit kopiöst dessa senaste dagar i varandras sällskap, vuxna som barn. Vi har legat vid en sandstrand,Ensenada de Mera norr om La Coruna, med klippor och små skyddade bassänger, och kanske 19-20 grader i vattnet. Lovisa har lärt sig snorkla, och Karin simmar runt med goggles,borde varit född som säl, hon badar timme efter timme. Här är första gången Karin har kompisar i samma ålder, tre pojkar, från legolådan i salongen hör jag hennes otåliga röst – skall inte kriget börja snart? Det blir inga docklekar inte..
Ikväll har vi smugit oss in i marinan för att fylla vatten, imorgon gör vi tre barnbåtar som är kvar en raid till mataffärerna. Nu börjar det bli dags att röra sig söderut igen, även om det känns som om man helst vill växa fast just här.
/Tina 22Z 9/9-2012 La Coruna