Sköldpaddor och autopilotfix.
Fyra båtar, inklusive vi, delade på kostnaden att hyra bil idag, så vi fick se lite av ön, bland annat toppen, med dim-regnskog, där vi vandrade några timmar. Polisen kom ikapp oss och ansåg inte att det var lämpligt med fjorton personer på en flakbil, så chaufförerna fick köra oss i skytteltrafik resten av dagen. Regnskogen var ursprungligen anlagd av Darwins anhängare för att “fånga” regn på bergstoppen. Ön är en slumrande vulkan, och den ursprungliga endemiska floran var inte högre än till anklarna, så mycket till jord fanns inte från början. En lokal person påpekade att växtsammansättningen var lite “hej och hå”, fikonträd bredvid eukalyptusträd, samt att det saknas nedbrytare i marken, liksom många insekter för pollinering. Men vi hittade goda röda hallon. Sen åkte vi ner till en av stränderna där vi snorklade och såg en sköldpaddsunge kravla ner till havet från sin ägg-grop, för att efter 40 sekunders jungfrusimning bli uppäten av en fregattfågel. Kort men lyckligt liv? Vi tittade också på BBCs fantastiska antenna-farm för kortvågsutsändningar. Otroligt vilken radioutrustning, den skulle ni sett!. Vi plockade sex bananklasar på 10 kg styck i skogen och såg med hänförelse på en 3.5 meter lång haj som simmade runt jollen vid den upplysta kajen, när vi skulle puttra hem. I går kväll simmade en manta-rocka runt Caminante och förde ett jäkla liv.
Ön är spektakulär med sitt mörka vulkangrus, sina berg, tiotusentals sköldpaddor som lägger ägg varje år, och jättefin dykning inte långt från där vi ankrar. Sent igår var Tina och barnen och såg sex sköldpaddor lägga ägg och ett hundratal ungar komma upp ur sanden och kravla mot havet, där en haj patrullerade. I går hjälpte jag Jim och Hellen på Gaia att rädda deras ankare och kätting, som fastnat i nån uråldrig bojtyngd på botten. Jättemycket stora fina fiskar. Även fågellivet är intressant, fregattfåglar, fetärnor, sulor, noddytärnor etc. Enda nackdelen är, att det är ganska rulligt, krångligt att lämna jollen på boj och att klättra iland i den kraftiga dyningen. Stora, hungriga hajar, som matas dagligen med fiskrens, patrullerar kajen så att simma ut till sin jolle känns inte som ett frestande alternativ.
Gustafs beskrivning av jobbet med autopiloten:
Har jobbat lite på halvfart senaste dagarna med att laga vår autopilot. Första gången säkringen gick, var när vi precis skulle in i Richard’s Bay i Sydafrika för ett halvår sedan. Sen har den hållit sig lugn till förra veckan. Trodde länge problemet var i hydrauliken, det kom och gick och verkade som det blev stopp i nån backventil ibland. Hade isär allt i molekyler tre gånger och hittade några små fel som möjligen kunde förklara intermittenta fel. Bl.a. en trasig O-ring i “sliden” som öppnar respektive backventil på trycksidan, men också att kulorna i dessa backventiler hade djupa skåror, där de möter sätena. Nya 8 mm kulor skrotade jag fram ur ett nytt 25 x 52 mm kullager jag hade i lådan. Jag har nämligen fått fram 8 mm kulor ur ett likadant lager (fast rostfritt) till rullfocken, när vi låg i Puerto Montt i Chile 2002. Då köpte jag några olika lager och provade mig fram. I kullagertabellen står inget om hur stora kulorna är där på insidan.Här finns inga kullager att köpa. Konstigt att jag mindes denna ovanliga information. Men det intermittenta felet kvarstod trots allt putsande. Varje gång jag provade motorn separat gick den som den skulle, men plötsligt, efter upprepade nerskrotningar drog den ohemult mycket ström när den gick. Lösa magneter? För stort glapp i lagren? Skev montering? Problem i kolhållaren? Vriden kollektor? Ohm-mätning går inte, för den är lindad med bara fem varv av dubbel tråd (för låg resistans med vanlig ohm-meter) och allt såg rent och prydligt ut. Men så tog jag fram ett litet kort jag köpt på ebay för tio dollar för att mäta serieresistans i spolar och kondensatorer, och den visade tydligt att induktansen och även resistansen i milliohm skilde betydligt mellan de olika positionerna på kollektorn. Det verkade troligt att det var intermittent kortis mellan någon av lindningarna. Har just lindat om motorn (12 V DC-motor på 300 W) med enkel lindning 1.4 mm tråd, som jag tagit från en gammal transformator. Från början var den lindad dubbelt med 1.0 mm tråd, men det kunde jag inte få tag på, så klart. Men summa-arean blir ungefär samma. Återstår att se hur det går framöver med autopiloten.
Gustaf och Tina, 13 april 2017, Ascension