Redo för NZ
Vi har seglat vidare söderut genom den vackra skärgården i Tonga och nådde huvudstaden Nukualofa i förrgår. Vi fick lite eld i baken i Pangai, när vi insåg att vi bara hade nio dagar tills våra visum skulle gå ut. Ett par dagar sökte vi skydd för 15 m/s ostlig vind bakom några revöar, där fann vi ett finfint snorkelrev vid Uonukahihifi Island. Vädret har varit lite ruggigt, många dagar är mulna.
Vid västra Numuka blev vi bjudna på en “potluck”, en gemensam middag, i land. En australisk familj, som bedriver dykcharter här med sin katamaran Wild Life, bjöd in alla långseglare för att tillsammans med deras besökande vänner äta och dansa i deras lilla “basecamp” i land. De har byggt en bostad lite större än en friggebod, som rymmer kök och förråd, och med en enorm altan under tak. Runt huset går små ombonade gångar till vännernas tält, toalett, en jättegunga och ett klätternät, också till familjens grönsaksodlingar. Det var härligt att få dansa, och ungarna hade enormt skoj. Dagen efter var barnen lätt förkrossade när vi inte kunde göra återbesök, då värdfamiljen och vännerna blivit magsjuka.
Istället tillbringade vi eftermiddagen med att gå runt Nomuka Iki. En gris knöt an till vår familj, och följde oss troget hela vägen runt. Karin övervägde om hon inte hellre ville ha en gris än en hund.
Vi gick upp sex på morgonen i onsdags och seglade i 6 m/s ostlig vind hela dagen ner till Nukualofa. Gustaf drog upp en liten tonfisk och en stor mahi-mahi. Väl framme i Nukualofa fann vi våra vänner Phil och Sara i engelska Lochmarin, samt barnfamiljen i Carpe Diem, och vi bjöd alla på färskfångad fisk ombord på Caminante. Igår följde vi med Phil and Sara och klarerade ut. Kontoren var inte helt lätta att hitta. Våra vänner i Moxie berättade samma kväll, att de hade klivit in på ett kontor vid “fel” bageri (tullkontoret låg mitt emot ett bageri). En man bakom ett skrivbord hade rest sig upp och deklamerat: “This is the Prime Minister’s Office!”.
Idag var en hemsk tråkig dag, vi har bara väntat och väntat på att få vår skattefria diesel levererad. Vi var många segelbåtar som väntade, och tankbilen hann gå sönder en gång. Utanför piren där vi väntade fick jag köra över i jollen och be en otålig tysk båt att “lugna ner sig och ställa sig i kön”… Vid femtiden kunde vi äntligen lägga till, och fyllde upp 380 liter i dunkar, för ca 8 kr/liter. Det pisseregnade, och det kom diesel lite överallt – på däck, kläder…
Idag kändes det som läge att börja plocka fram varma och regntäta kläder till hela familjen. Gustaf har lagat en del trasiga block. Successivt sjöstuvar vi för att segla till Minerva Reef, och sedan till Nya Zealand. Ingen nöjessegling precis. Det finns en tät gemenskap segelbåtarna emellan. Alla är vi lite nojiga för dåligt väder på denna sträcka.
Tina, 10.02z, 24 oktober 2014, Nukualofa, Tonga
I