Platthavssegling
Vi seglar norrut mot Kavieng i Papua Nya Guinea med bara 2-3 m/s akterlig apparent vind, lugnt och fint, allt sedan vi lämnade Gizo i Salomonöarna för två dygn sedan. Allt i tyg är uppe – två genuor, stor, mesanstagsegel och mesan, till och med vindstruten och soltaket över aktern är med. Kanske ger de oss också en skjuts framåt!
“Det här är min bästa segling”, utbrast Lovisa vid fikat på akterdäck nyss. “Jag kan göra allting som jag brukar göra när vi ligger stilla!”. Förutom skolan, förstås, den hade hon förstås gärna sluppit.
Vi passerar just nu ön Bougainville och Buka, vi har New Ireland och New Britain strax norr om oss. Vi håller oss undan, historier på noonsite vittnar om att risken att bli rånad är stor i dessa farvatten. Igår natt fick jag plötsligt syn på ljus akter om oss. Pirater!, tänkte jag först, men kom snart på att pirater knappast kör med lanternor. I kikarn skymtade den röda babordslanternan på en stor fraktbåt, och jag kände mig genast trygg igen. Tänk vad mycket man kan få för sig på nattvakten.
Det är sålunda väldigt lågt tempo på Caminante, även mentalt. Vi läser alla mycket, och lyssnar på musik. Barnen har friare regler för Nintendo-spel. Jag stirrar regelbundet på alla mina sårskorpor på fötterna, för att försäkra mig om att de läker. I eftermiddag tog Gustaf tag i ett lågprioriterat projekt, han fyllde på ny toner i laserprintern, vilket tog några timmar. Jag har nu skrivit ut mängder av kopior på vårt indonesiska seglingstillstånd, visumansökan, pass, båtpapper mm.
Vi förbereder oss för att segla in i byråkratlandet Indonesien.
Tina, 8.51z, 21 oktober 2015