Panama – tillbaka i svettens latituder
Efter att ha varit norr om 20 graders latitud två månader hade vi glömt det där med att gå runt och svettas, men nu blev man åter påmind. Kom just på att mitt trick nog var att tillbringa lagom tid under havets yta för att reglera temperaturen.
Vi har blivit lite mer bekanta med Kuna-indianen Rafael som bor på Mamitupu, en grannö till Porvenir. Han och sonen paddlade förbi vid lunchtid när det kom en squall så de sökte skydd hos oss. Vi bjöd på en chili med lite ris. Grön papaya, vitlök, bönor, plantaner, pumpa och vitkål samt ganska mycket chili, kryddor och lime. När skuren dragit förbi följde vi med till deras ö och strosade runt ett tag och hejade på alla glada barn och grisar. Damerna är i “mola-branchen” dvs de syr vackra applikationer i klara färger som man säljer, och vi kunde inte låta bli att köpa på oss en hel del vackra bonader. Oerhört fina och inte så våldsamma rosa toner som indianmönstren från Peru och Bolivia, som jag minns vi köpt på en tidigare resa. Dessutom är motiven på dessa sådant man ser i naturen. Fiskar, sköldpaddor, båtar och vackra fåglar, allt hopvävt med fina mönster och harmoniska kombinationer av färger.
Barnen har fortfarande skollov här i Kuna-land, så Karin och Lovisa var omgivna av ett 20-tal halvnakna små indianbarn när vi följde med till Mamitupu. Ön är mindre än 100 meter och utgör ett tättbebyggt litet samhälle av vasshyddor, enstaka fruktträd och en och annan gris. Vi försökte köpa lite frukt, grönsaker och kyckling eller något annat kött från deras handelsbod, men de hade bara lite kex och läsk. Man sa oss att grönsaksbåten från Colon kommer några gånger i månaden utan tidtabell, så vi får väl vänta på den. Men vi står oss, vi har ännu en jättepumpa från Kuba och så fick vi tag i ytterligare en stor klase plantaner samt ett par stora svarta rötter som vi väl får lära oss laga till. Den enda frukt vi har är en ynklig klase med små men goda bananer. Men de håller ju inte länge. Äpplen fanns på Mamitupu, två stk för en US-dollar.
I morgon ska vi ta oss tillbaka till ön och lära oss laga den lokala maten samt avnjuta den vid lunchtid. Ska bli trevligt och lärorikt. Tyvärr kan de inte spanska mycket bättre än vad vi kan, så när vi frågar vad olika saker heter får vi var gång svaret på deras lokala språk, och åtminstone jag har svårt att memorera alla dessa namn bestående av svåra ljud vilka beskriver rötter, fiskar och exotiska grönsaker. Man skulle haft ett spanskt bildlexikon.
Skolan ombord har kommit igång igen efter jullovet och nu har barnen åter något att skriva sina uppsatser om.
Just det, vi klarerade in i morse. Som vi hört var det ganska dyrt att anlöpa Panama. $30 för San Blas-avgiften, $193 för ett års cruising permit i Panama samt $100 var för Tina och mig. Barnen är yngre än 12 år och slapp visumavgiften, så de får behålla veckopengen… Dessa kostnader överensstämmer med vad vi hört tidigare och vi fick kvitton, så allt var säkert i sin ordning. Däremot besparade vi oss $20, eftersom vi inte klarerade in när vi kom igår, söndag, när särskild övertidsavgift egentligen skulle gälla.
Gustaf 01.40Z 7 jan 2014. För ankar S Nalunega San Blas, Panama 09-32.90N 78-57.33’W