Olja och vågor
Så var det dags att lämna Fiji och ta oss vidare västerut. Det hade blivit flera veckor i huvudstaden Suva totalt, dels för allehanda båtprojekt, dels också för umgänge med våra nya bekanta på Gaia, som vi delar många intressen med. Nästan varje dag kom Ben och Astrid över med ett litet projekt, mestadels för svarven, eller så var det vi som kom till dem med frågor. Suva är en bra plats när man vill hitta lösningar på tekniska frågor – där finns många specialiserade industributiker, och butiksbiträdena, ofta av indisk härkomst, är mycket hjälpsamma mot flyktiga kunder som vi. I specialaffärerna gnäller de inte som i Sverige, för att de inte handlar med privatpersoner utan bara med företag. Inte heller har de olika prisplaner för olika kundkategorier. Den sista järnaffären jag besökte var alldeles mörklagd (man sparar på elen), men stor och välsorterad. Min rulle lödtenn kostade en bråkdel av vad jag är van att betala.
Det enda jag inte fått tag på är olja till dykkompressorn. Jag har varit inne i alla oljehandlande firmors huvudkontor i landet och studerat många datablad på deras produkter, snokat i lagren, undersökt dunkar och fat och frågat i otaliga verkstäder och butiker. Frågan är inte vad som finns i teorin i USA eller Europa utan vad som faktiskt finns på Fiji. Det tar minst en månad för dem att få in en ny leverans. Min slutsats är, att stora industrikompressorer, som kör på mineralolja här i landet, går på tunnare olja (iso 68, jämfört med iso 100-150-olja, som dykkompressorer behöver, vilket motsvarar SAE-20 jämfört med SAE-30-40, ett tips för den oljeintresserade). Alla dykkompressorer, som tidigare gått på mineralolja i detta land, är nu konverterade för syntetolja, vilket man kan köpa hos Charlie, dykserviceverkstaden vid Suva Yacht Club. Han har tagit in ett fat syntetolja från Total. Det är inte en olja godkänd för andningsluft, men sånt verkar inte bekomma dykcenter här.
Charlie är nu en gammal man, som jobbat hela livet med dykning och underhåll av dykutrustning. Hans recept på att konvertera kompressorer till syntet är att skaka ur dem omsorgsfullt med fotogen, så allt slam tvättas bort. Inte den minitiösa demontering och pedantiska rengöring som alla diskussionsforum på nätet beskriver. Jo, erkände Charlie. Öppna utgångarna från andra och tredje cylindern och titta efter. Är det mycket avlagringar så kan det ju vara dags att göra rent, men inget att direkt oroa sig över. Jag tror han har rätt, eftersom de trasiga kompressorerna i landet brukar komma på service till honom. Kanske är det snart dags för vår gamla Bauer från 1974 också, med en ordentlig genomgång före övergång till syntetolja. Anders som var och hälsade på hade nämligen med sig syntetisk kompressorolja som förning. En utmärkt tappning. Jag har iallafall lärt mig mycket om oljor och deras tillsatser och känt mig mycket välkommen i alla stora oljebolags salonger. Tusen tack Pacific Energy, Total och Mobil, ni kan ju inte hjälpa att jag är en absolut minoritet när det gäller speciella oljeönskemål!
Vi förstod alltför sent att det behövs ett särskilt tillstånd från Vanuatus myndigheter att segla till Tanna i södra delen av ögruppen dit vi ville, och trots att vädret en tid sett gynnsamt ut kunde vi inte starta utklareringsprocessen förrän dokumentet trillade in. Men så plingade det till, Tina rusade mot stan till utklareringsmyndigheterna och för att dessutom bränna de sista pengarna, medan jag och barnen energiskt sjöstuvade. Vi seglade ut ur Suva sent på tisdag kväll efter en lång och hektisk dag.
Tyvärr kan man inte segla rakt västerut från Suva, det ligger ett stort revområde i vägen, Benga, känt för att man där kan dyka med tiger- och tjurhajar och mata dem, något som jag inte längtar efter. Är man modig kan man tränga sig igenom en smal kanal mellan reven, vilket hade besparat oss 20 sjömil av eländig motorgång rakt mot 10 m/s och krabb sjö från öppna havet. Men i mörker seglar vi ogärna mellan korallerna, då är till och med tigerhajarna att föredra. Så först sent på natten kunde vi stänga av maskin som gått på högt varv, medan vågorna forsat över däck. Sista timmarna kunde ett andrarevat storsegel hjälpa till en liten smula och det var sedan mycket skönt att känna tystnaden omkring oss, även om vi ännu fick gå så högt vi kunde mot vinden resten av natten, för att klara ett sista par små öar och skär. De kommande två dygnan fick vi halvvind/slör med ganska friska vindar och en bitsk sjögång. Båten gjorde betydligt fler knop än resten av familjen. Men nu har vinden avtagit och så småningom gör väl vågorna detsamma. Lovisa kom knatande med latinboken ikväll, hon ville mysa med lite hjärnaktivitet igen efter gungandet de senaste dagarna och vi hade ett par intressanta timmar som vanligt.
Himlen skimrar rosa i öster nu, en ny dag ska till att gry. Nu ska det bli spännande att se vad Vanuatu har att erbjuda!
Gustaf 17.50 GMT 13/8-2015 19-43’S 172-58E, 200 sjömil kvar till Tanna i Vanuatu