Man i sjönöd och ny besättningsmedlem.
På väg mot Antanambe, cirka 5 km från land upptäckte Gwen och Trevor i Peregrine en fiskare i vattnet. Hans träkanot hade slagit runt. Han hade precis kraft kvar att klättra upp för deras badstege, grabba tag i en banan i sittbrunnen och sedan föll han ihop i köldkramper Han var inte särskilt kontaktbar de första timmarna. Gwen fick dock bytt på honom till torra kläder och täckte honom dessutom med massor av filtar. Så småningom, när han piggnade till lite, kunde han få i sig vatten, mjölkchoklad, och sen ris och bönor. Han talade inte franska, så det gick inte att få ur honom hur länge han legat i vattnet. Men han hade nog tur att Peregrinarna håller såpass bra utkik, annars hade han säkert drunknat! Väl framme i Antanambe var han lite svag och skakig när vi satte iland honom. Gustaf och jag hade bärgat hans kanot, och han fick med några påsar med mat, fiskegrejor, kläder och pengar, så han hade råd att åka med lastbil med kanoten tillbaks till sin by.
Antanambe visade vara en underbart vacker ankringsplats, en vidsträckt bukt, kantad av lång sandstrand och med många palmer. Vi drev runt där ett par dagar på sandiga gator bland små stråhus och shoppingbodar. I västra delen av byn fann vi en stor sten som märkte ut början på en vandringsled i en nationalpark, och därifrån vi kunde gå några timmar ute i naturen, skönt.
Överallt sprang hönor och gäss med sina ungar, och så barnen köpte varsin liten kyckling för att ha som husdjur ombord. Den ena dog första natten, men den andre hänger med, bor i en låda med sand, och följer med i en bärväska överallt. Just nu försöker Gustaf och Karin att plocka bort fästingar på den med lupp och pincett runt ansiktet. Ett pilligt, lite läskigt jobb för Karin som älskar djur, men har bacillskräck.
Vi ligger nu för ankar i Mananara, en lite större stad. Återigen oändligt mycket att titta på, ögonen går i kors. Här kommer det in små fraktbåtar och det är ibland fullt med folk som lastar av varor från små båtar vid stranden. Det finns ett mycket större utbud av allting här, och vi har gått längs sandiga gränder och tittat hela på stadslivet hela dagen. Allt säljs utomhus, yxor och hänglås, plädar och plastburkar, porslin och honung, hönor och köttbitar, allt sida vid sida. Två oxar kom loss och nästan sprang ner Karin, hon tappade kycklingen och började gråta. Full kalabalik. Vi åt Soupe Chinoise, nudel och köttsoppa till lunch för 8 SEK. Barnen höll sig sysselsatta med att mata kycklingen med flugor, vilket den tyckte var mycket godare än riskorn. Gratis käk för kycklingar på den restaurangen, mysigt ställe.
Tina, 24 augusti 2016, Mananara, Madagaskar, 16.09S, 49.46E