Lugna dagar på Cocos Keeling.
Det har kommit en ström av båtar norrifrån. Vissa andra har gått vidare igen, och vi är numera ett tiotal för ankar i lagunen. Man för ett härligt, lojt liv här, lätt att glömma tiden. Världens vackraste plats, dagarna glider sakta förbi med skola, båtunderhåll och prat med båtgrannar. Men sover ostört och utan oro.
Vi åkte till West Island och bodde över natt hos Amy och Kelly, våra vänner från Christmas Island. De bjöd på en fantastisk grillmiddag. Kelly, en stor man med mycket pondus, men också med ett varmt och snällt leende, är ursprungligen från Fiji, och så kom det sig att vi pratade mycket om livet där. De skickar regelbundet pengar till släkten och samlar även in kläder, som de skickar i säckar till hans by. När Kelly kan ta ut pension, har de tänkt flytta tillbaka till hans hemby strax norr om Suva. När Kelly var på jobbet, berättade Amy om hur de gifte sig, när hon var 18 år. Han fick genast åka iväg till öst-Timor i samband med oroligheterna där. Hans jobb blev att leta upp vapen som smugglades inuti lik. När Kelly kom tillbaks var han “all messed up”, de fick bo i fjorton månader hos hans pappa i Fiji, tills han mådde bättre igen.
Lovisa och Karin fick gå i skolan på förmiddagen, kul tyckte de. Där går det ca 50 barn i åldern 6-14 år från både Home Island och West Island. Igår flög våra vänner hem igen till Christmas Island. Men andra barn från skolan dök upp ute hos oss på ankarplatsen, och med barn på två grannbåtar finns det faktiskt gott om nya lekkompisar.
Gustaf har varit förkyld i nästan en vecka, men repar sig nu. Vi tog ner rullgenuan, och han har sytt två dagar på det blå solskyddstyget. Karin, som aldrig brukar hantera pengar, fick en plånbok med svenska pengar i morse. Hon får köpa allt – mat, dryck, skolhjälp och pussar (köpa kärlek, jajemän). Sedan kan hon tjäna nya pengar på dukning och disk. Jag uppfinner nya rätter, baserade på pumpa och fisk, som är det vi har mest av ombord. Målet är att resultatet skall smaka gott, men inte påminna om pumpa och fisk. Som omväxling öppnade jag en stor, gammal konserv från Västindien med anka häromdagen. Fy för den lede för konserverad anka. Men det var iallefall omväxling.
Tina, 22 maj 2016, Cocos Keeling, Australien