I det blå
Vi har legat här en vecka lite drygt och börjat väl komma ifatt lite vad gäller städning och allmän ordning. Det är ett utmärkt ankarställe här på Bequia med trevliga grannar och klart vatten och vi trivs väldigt bra även om Tina var lite ilsk igår över allt hushållsarbete som ännu kvarstod. Men efter att ha pratat med sin ömma moder i telefon en liten stund återvände harmonin. Tänk om jag visste vad du sa till min älskade Tina, o du Birgitta!
Vi har gått igenom alla förråd och skurat ur alla lådor och skåp samt tvättat igenom det mesta vad gäller kläder och lakan. Är väldigt glad att vi har en rejäl watermaker för det har gått långt över 1000 liter vatten till denna nitiska städmani. Ska man bunkra vatten här får man köpa av en tankbåt som ligger för ankar bredvid. Iland finns ingen vattenkran för att tvätta eller fylla tankar från. Husen i byn verkar självförsörjande med regnvatteninsamling från taken och de har stora vattentankar på gården.
I förrgår gick jag upp sex och bakade en laddning piroger till matsäck och så drog vi iväg med barnen, tog oss iland med gummibåten och traskade upp i bergen och över ön till västsidan där vi följde stranden, gick norrut förbi ett par uddar och kom till sist fram till “sköldpaddsuppfödningen”. Då hade vi badat ett par gånger på vägen och var ganska möra i värmen. Inte minst barnen som inte gått nån längre sträcka på en månad.
Denna sköldpaddsuppfödning var väl egentligen inte målet för expeditionen, men det blev så, för det var precis vad barnen längtade efter. Sanningen är att vi inte hade något bestämt mål alls, bara att utforska ön lite i allmänhet. Saken med sköldpaddorna var den att Mr King, en dykande fiskare pensionerade sig för 17 år sedan, varefter han började föda upp havssköldpaddor i olika badbassänger under ett plåttak alldeles vid vattnet. Varje dag byter han vattnet och matar sina paddor och efter fem år släpper han ut dem för att de ska klara sig själva i havet. På detta sätt har han frigivit 800 stycken, men endast 15% når fem års ålder så han måtte börjat med runt 5000. T.o.m. under Mr Kings omvårdnad är överlevnaden inte bättre, men fria i naturen är överlevnaden till 5 år endast 0.02% enligt vad vi fått höra, så då skulle bara en ha överlevt.
Vad som roade barnen mest var emellertid kanske inte sköldpaddorna. De yngsta fick man inte röra för de var ganska ömtåliga, medan de äldre såg ganska farliga ut med sina knivvassa munnar, så dem vågade barnen lyckligtvis bara klappa på sköldarna. Nej, vad som höll de små barnen trollbundna i två timmar var lite höns och getter som de matade, kelade med och pysslade om. Karin var alldeles uppslukad av dessa killingar när hon väl fastnat där, så det var en mycket lyckad tur även om jag fick lova både chokladpudding och grädde för att de skulle orka gå alla timmarna tillbaka till båten, om än vederkvickta av ännu ett par bad.
Idag har vi gjort en badexpedition till det sägensomspunna “Devils Table”, ett korallrev vid inloppet till ankarviken. Vi förtöjde gummibåten i en boj på åtta meters djup tillsammans med Corinne, Litorina och Meribelles gummibåtar. Johan och Patrik var nog mest ute efter langusterfångst medan jag lärde Lovisa lite om snorkling.
Vi såg mängder av vackra fiskar, bla koffertfisk och drakfisk samt ett par langustrar. Efter två timmar var Lovisa riktigt duktig. Hon dyker ner gång på gång, hela tiden lite bättre och plockade i slutet upp fina pärlemorskimrande snäckor från minst fyra meters djup. Hon tyckte det var mycket skoj och vill gärna fortsätta imorgon. Igår snorklade vi inte så långt från stranden där vi ligger för ankar och Karin pekade ut ett stim riktigt stora bläckfiskar för mig. Vi såg också en väldigt färggrann muräna och massor av andra fiskar.
Tina är mycket förtjust i snorklingen och gläds minst lika mycket som barnen och hon stod nog en halvtimme och putsade allas våra cyklop med tandkräm på insidan av glaset för att vi skulle slippa imma. Tack Tina!
Gustaf 4.10z 30/12 2012, Bequia