Hemliga kocken
Full av engagemang slänger Karin i ingredienserna i pannor och kastruller. Hon skalar morot och förfasas över att den har bruna fläckar och värre: ett parti är slemmigt, luktar pyton och hotar att förmultna. Man får alltid ta de sämsta grönsakerna på överseglingar försöker jag förklara, men det är inte så barn brukar resonera. Buljongtärningar är det roligaste att skala och pepparkvarnen är också kul. Fascinerat häller hon i allt gammalt rödvin som stått i kylen sen innan vi kastade loss och ser det mörkröda bubbla i stekpannan. Det gör susen i köttfärssåsen. Men när näven med paprikapulver skall i så kommer där en ångpuff och ett rött moln singlar ner mot durken. Tjutande springer hon iväg men snart är hon tillbaka igen. Karin har stor respekt för varma saker men älskar att vara hemliga kocken och överaska med matlagning, fast hon behöver såklart en vuxen som hantlangare.
Flickorna är inne i en äggperiod och det ska vara löskokt, sedan äggmacka och helst ännu ett ägg på kvällen. Det är nog ett tecken på stor aptit efter mer sparsmakade känslor de första dagarna på atlantseglingen. Nu är de helt oberörda av sjön och Lovisa slukar böcker dagen lång när hon inte har sin skola och Karin ritar mycket, läser tidningar eller så läser Tina högt. Igår skrev Karin en saga om en kanin med stora bokstäver och det gick så bra och var så skoj så hon ville genast skicka den till Lovisas fröken. Efter en stund kom hon med en dagbok och ville börja skriva i den precis som Lovisa.
Vi har ju radiotid om kvällarna kl. 20z på 10220 med Litorina, och igår berättade Patrik att de nu drejade bi utanför Mindelos hamn och skulle in i gryningen och laga sitt trasiga vindroder och de från masten lossrivna spirbommarna. Men de vill inte ligga där mer än en natt för de har besök som kommer i mellandagarna i Västindien, så nu är de lite stressade och beredda att starta motorn om farten går ner till tre knop. Patrik nämnde också att Elin och Miss My nu avseglat från Las Palmas men har svaga vindar. De har också fått en position från Meribelle som nu är ca 14 timmar före oss. De startade 30 timmar före så vi knappar in…
Vindarna är nu ganska lätta också för oss, 6-7 m/s och riktningen växlar mellan ost och sydost, fram och tillbaka, så vi har fått ta ner och ta upp våra bommar stup i ett. Det ger bra träning på segeltrimning för Andy som nu börjar ha fullt klart för sig hur allt hänger samman, det som ju föreföll helt omöjligt till en början. Jag skrev ju till Patrik dagen efter vi kastat loss att Andy kallar alla segel för “flag”, så varje gång vi pratas vid nu ber han mig hålla ordning på flaggorna. Men faktum är att Andy tycker det är skoj med seglingen, och när vi skiftade från dubbelbommad läns till slör vid ett-tiden i natt var plötsligt alla små tampar prydligt uppskutna i små paket på däcket. Det var nästan som att ha Hans med sig, denne ordningens mästare. Själv trampar jag vanligen runt i alla linor huller om buller på däck, även om jag brukar vara noga med att inget når ner i vattnet. Hualigen … Särskilt nu när propellern får snurra några timmar då och då för att ge ström från axelgeneratorn. Det vore ju en fadäs att sätta sina egna linor i propellern. Det var 21 år sen det hände senast. Peppar peppar..
Det är väldigt mörka nätter nu när månen går upp senare och senare. Lite spooky tyckte Andy. Men det är väldigt mycket varmare nu, så man kan nästan sitta i t-shirt om nätterna därute. Första dagarna från Kanarieöarna fick man ha både ylletröja, långbyxor och stor jacka och Andy saknade sin halsduk en dag när den var borta.
Tina tassar runt och pysslar om alla grönsakerna, sorterar fram mogna tomater, flyttar vissa paprikor till kylen, vänder på äggen i den stora korgen och på eftermiddagen knöt hon upp en stor bananklase i solen därute. Varje dag skär hon upp dagens utvalda frukter i en stor skål och bjuder runt. Det är mycket uppskattat!
Gustaf 7.20z 18-17’N 29-12’W