Haapai
En lugn nattsegling med 5m/s från ost, vridande runt till nord, förde oss de sjuttio sjömilen ner till Haano Island i norra Haapai, vilket är en stor ögrupp som utgör mitten av Tonga. Jag (Tina) som vanligtvis är rätt sjösjuk, särskilt i början av vår seglingar, kunde för en gångs skull låta Gustaf sova till halv tre på natten. Nattvakter är den tid man får för sig själv på en båt, och den är ganska värdefull! Jag lyssnar gärna på radioprogram som jag laddat ner från Sveriges radio, ljudböcker, eller musik.
Till vår stora glädje fick vi ett par riktigt soliga och vindstilla dagar på Haano Island, där vi fann finfin snorkling på simavstånd runt båten. Gustaf och jag tog jollen några hundra meter norrut och hittade några korallrev med canyons, mitt i en båtränna som ledde in till en av byarna på ön. Dyningen byggde runt dessa kanaler, så man fick simma försiktigt, eller med tempo… Här fanns otroligt fina och oskadade platta “koralltallrikar”, och massor med fisk. Helt klart ett av de bättre snorkelställen jag varit med om. Vi hade ankrat jollen i skydd trodde vi, och i ögonvrån såg Gustaf plötsligt hur jollen befann sig på toppen av en våg. Det dundrade in ett antal jättevågor, under vilket han kvickt fick trassla ut jolleankaret, vars lina snott sig runt ett par koraller. Sedan skuttade vi fort i jollen och körde tillbaks till båten och pustade ut, lyckliga över snorkeläventyret och att vi inte fipplat bort jollen…
Barnen fick en lekdag med två flickor på engelska katamaranen Moxie. Sedan försvann den för att plocka upp släktingar, så vi har varit för oss själva ett tag. Mulna och blåsiga dagar gjorde det allt för rulligt på ankarplatsen på Haano Island, och vi gick för motor en och en halv timme söderut mot 12 m/s sydlig vind och har nu ankrat i huvudorten Pangai. Precis som på Haano syns trasiga hus och sönderblåsta träd, spår av orkanen som drog över öarna här i januari förra året. Men här byggs det för fullt, hjälp har kommit från grannländerna att bygga upp bostäderna igen. Just nu var det snarare dystra miner på grund av vattenbrist, det har inte regnat ordentligt sedan maj i år. Särskilt på Haano såg det torrt och visset ut på grönsaksodlingarna.
Här i Pangai gick det iallafall att köpa lite grönsaker. Jag fick tag på bananer, vitkål, bönor, grön paprika och tomater på den lilla lilla marknaden i morse. En kort promenad förde mig förbi Pangai High School, där barnen sjöng fantastiskt fint. Sjunga kan man på Tonga. Och på kyrkogården där man begravt folk i sandgravar, sprang den stora grisen Big Mama och viftade på svansen och letade efter mat. Jag tror det finns fler grisar än människor i detta land. Om Tonga skulle ha ett nationaldjur, skulle det definitivt vara de fria och glada grisarna.
Tina, 11.49z, 16 oktober 2014, Pangai, Tonga