För ankar på Barbuda
Medan vi låg på östra Antigua snorklade vi en del och särskilt den sista turen var riktigt fin! Vi tog gummibåten och begav oss ut bland korallreven mot öppna havet och snorklade, hela familjen. Karin och Lovisa är såpass bra på att dyka nu, så det fungerar utmärkt. Man kan hålla på en timme ungefär, innan man blir frusen. Vi brukar inte ha våtdräkt, eftersom vattnet ändå är så varmt. Vi såg många fina fiskar, så t.ex. följde vi en jättestor stingrocka en längre tid och till slut kom den självmant fram till oss för närmare bekantskap. Lovisa och jag hittade också en riktigt stor barracuda, en av de största jag sett. Siktdjupet var bra för att vara Västindien, ca 25 meter.
Det har varit mycket tankar kring kite-surfning på senaste tiden och Green island är en hotspot för denna trevliga hobby. Ofta såg man någons drake som hastigt svepte fram över ankarplatsen. Patrik på Litorina har en utrustning ombord, som de tagit med hemifrån, och nu köpte också Johan och Liselott på Corinne en. Johan gick på en tvåtimmarskurs i ämnet, så att han kunde komma igång snabbt. Han är ju gammalt snowboard-proffs, så denna hobby var i hans smak. Det är nog inte alla som blir fullärda kitesurfare på två timmar, som han tycks ha blivit! Vinden har inte varit så stark, runt 4-5m/s, så den har varit aningen för svag för att det hela skulle kunna fungera. Det är ju som att åka wakeboard, fast efter en 12-15 kvm stor drake. Måhända vågar man prova på så småningom!
I morse drog vi upp ankaret och seglade vidare norrut. Först måste vi ut genom den smala öppningen i revet och då gäller det att se sig för hur man styr. Navigationen leder ju kors och tvärs mellan olika korallhuven och alla våra sjökort visar olika, så här får man hålla ögonen öppna och förlita sig på verkligheten. “Eye-ball navigation” kallar de initierade detta för. Då ska man undvika motljus, gärna sitta i masten och titta ner och kommunicera med den som styr. Går det fel hamnar man i värsta fall uppe på revet och sen blir det svårt! I förrgår kom en pråm med lyftkran förbi och lyfte av ett 12 meters segelbåtsvrak som vi passerade in på ankringen vid Green island. Tror de sänkte den till havs, för de gick norrut med vraket.
Seglingen upp hit var OK även om vinden mojnade av lite för mycket på slutet. Det var ca 30 sjömil, och vi var lite för slöa för att ta av storseglets bomkapell, så det blev genua och mesan. Vi fick en enkilos revfisk, typ snapper, på kroken, men vi vågar inte äta revfiskar här uppe med risk för siguaterra-förgiftning. I södra Västindien är det inget problem. Litorina fick en liten tonfisk istället. Med såna är det riskfritt säger ryktena.
Återigen var det lite pilligt att navigera in mellan alla koraller, och slutligen var det så grunt över den vita sanden, så Litorina, som gick framför oss, gick lite på grund och fick pressa sig flott igen. Här ligger vi nu på sydspetsen av Barbuda med hundra kvadratkilomer korallrev för oss själva och 40 centimeter vatten under kölen. Ja, det ligger faktiskt en båt till här, en sjömil öster ut. Det ska bli gott med lite languster till middag i morgon om vi får lite fiskelycka!
Gustaf 02.00z 18 mars 2013 17-32.98N 61-44.94W, mellan Coco point och Spanish point på Barbudas sydkust innanför korallreven 150 meter från stranden.