Ett dussin ungdomar kamperar på fördäck.
Karin och Lovisa lekte med sådan energi och känsla så vi gav dem en dag ledigt från skolan. De hade skola med alla sina plast- och tygdjur och sedan var det melodifestival där de turades om att sjunga de olika djurens nummer. När det till slut var dags att sova hade de styvt jobb med att lasta ner alla saker som till slut fyllde hela sittbrunnen. Tina har hamstrat tidningar som hon delar ut till barnen i portioner under den långa överseglingen, så att de ska ha lite nytt att läsa. Men egentligen tror jag att hon önskat att nån annan hade delat ut tidningar till henne, för hon nämnde idag att hon längtade efter sina dagstidningar där hemma, de som inte kan komma hit.
Caminante har nu också blivit ett hem åt en annan skara unga, än de våra. Först var det en bara en som kom, men nu sitter de lite varstans på fördäck. Mest uppflugna på mantåg, rep och bommar. De heter rödfotade sulor. Vackra fåglar trots att de flesta ännu har förstaårsdräkten, som mest är lite ljusbrun. Men näbbarna, de är stora och praktfullt blå med lite rosa närmast ansiktet, och fötterna, de är illröda. När jag tryckte ner mesanstagseglet och kuttergenuan i sina säckar i går kväll hade jag massor av fullständigt orädda fåglar runt om mig, på alla sidor. De är stora som havstrutar, så ganska pampiga på nära håll.
Jag var lite rädd att bli nerskiten, det får erkännas, för de som satt på de infällda spirbommarna rakt över mitt huvud var på bara två decimeters avstånd, med rumporna riktade rakt mot mig. Men jag klarade mig, och vår nya besättning kan (om de sköter sig!) få diplom vid avmönstringen som varande både rumsrena och lättsamma till lynnet, även om det ibland kivas inbördes om platserna. Dessutom har de den dåliga vanan att ständigt plocka sig i fjäderdräkten efter ohyra. Vi får väl se om Kjell som bor i förpiken därunder, med luckan öppen, får ta över fåglarnas kliande och sökande efter fågelloppor framöver?
Vinden har legat mellan syd och sydost på 3-8 m/s, så vi har seglat på bra och sluppit höra slamrande segel i bleke både under förra och denna natten. Ej heller har vi fått några fler squallar på oss, även om det ibland blixtrar lite. På radarn syns då regn som drar förbi. Skönt att slippa!
Vi har fortfarande fyra-fem svalstjärtade måsar som fladdrar runt båten nattetid, i jakt efter föda i lanternornas sken. Det är mörka nätter nu och månen är i nedan. Barnen kallar dem spökena, och det är inte utan att de för tankarna till det övernaturliga. En nykomling för dagen är den rödnäbbade tropikfåkeln med sin långa, vackra stjärt. Panamas alla tusentals små svarta skarvar tycks vi däremot till slut ha lämnat bakom oss. Ingen guano från dem faller mer från skyn, kan vi i alla fall med viss förtjusning konstatera.
Gustaf 10.53GMT, 1-23’N 87-02’W