Etosha och Sossusvlei.
Vi hade sex äventyrliga dagar på olika campingplatser i Etosha National Park i norra Namibia. Trots den ovanligt blöta regnsäsongen, dög vägarna för vår lilla budgetbil. Vi såg stora flockar av zebror, giraffer, strutsar, tre svarta noshörningar och många olika slags hjortar. Men endast en elefant, och den var arg. Den var mycket arg, och jag och barnen skrek åt Gustaf: “Kör, kör!’. Jag såg i sidospegeln hur det yrde om fötterna på den, när den dundrade fram i terrängen, efter oss. Den blev mindre och mindre i spegeln och det kändes bra.
Regnet gjorde att många av Etoshas djur inte längre samlades runt vattenhålen. De spreds istället ut över hela parken, utom synhåll för oss. Men det var grönt och vackert, och vi såg massor med fåglar, en del meterstora, såsom trappar och sekreterarfåglar. Campingarna var sämre skötta än i Krugerparken. Men vi sov bra, trots en del regn och ibland mygg , och vi träffade en hel del trevligt folk också. Ett tysk par på husbilssemester kom med vinflaskor, toapapper och stekpannor till oss, när de hörde att vi bodde på en segelbåt! En annan natt campade vi bredvid en lettisk forskarfamilj från Lund. Det kändes lite pinsamt att jag hela tiden glömde bort att det gick bra att tala på svenska med dessa främlingar.
Sossusvlei, 300 km söder om vår ankarplats i Walvis Bay, gjorde ett oförglömligt intryck på oss, med sina knallröda sanddyner. Det såg ut som jag föreställer mig planeten Mars! Vi vandrade upp och ner för sanddyner i solnedgång, soluppgång, och i middagshettan, tills alla längtade tillbaks till båten. Nu tror jag inte jag vill sitta i en bil på länge, 300 km tur och retur på grusväg i ödemarken är en lagom dos. Det är ganska bullrigt och lite läskigt när det går fort. Vi fördrev körtiden med att lyssna på Mumintrollen och Herman Lindqists berättelser om svenska kungar och drottningar, ett utbud som roar hela familjen.
Vi är nu i startgroparna inför seglingen till St. Helena. Vi har klarerat ut, kölsvinet är fullt med grönsaker. Men just nu är det ingen vind, och vi har fyra barnbåtar omkring oss, så det blir en hel del lek och sedan sova-över-party. Gustaf skurade under skrovet i morse och kom upprusande med en krabba inne i örat, nu igen. Jag är fortfarande osäker om han verkligen har fått ut den, eller om den bara hibernerar i ett nytt gömställe. Havet här är verkligen fullt av liv. Vi är ankrade bland sälar, flamingos och pelikaner. Stackars Gustaf får montera isär toaletterna varje dag, det fastnar småfisk i vattenintagen.
Tina 10 mars 2017, Walvis Bay, Namibia