27
apr
2014
2014-04-27
14:26
2014-04-27 14:26
Restaurant CaminanteSom väl alla börjat inse, för vi ett ganska lugnt liv här på havet. På sistone har man fått sova igen lite av tidigare års kortade nätter. Men det är aldrig några långa, sammanhängande sömnaktiviteter precis, utan c:a fyra och en halv timmes nattsömn, nästan alltid med ett avbrott för segeljustering, squall etc. på mitten. Sen tar jag en timmes lur före lunch och en timme före middag. På det sättet håller man sig pigg och utvilad, men det är lite svårt att veta när man ska ladda in mack-berget till frukost. Är det vid tretiden på morgonen när man går upp eller är det framåt sju när Tina och barnen kommer upp? Kaffet är iallafall självskrivet vid tretiden, för att komma igång. Sömniga nattvakter är det värsta jag vet! För Kjell som tar första vakten är matrytmen mer självklar, han frukosterar vid 9-10 tiden när han går upp. Även han har nu till sist fått in förmågan att sova gott någon timme på dan, ibland till och med två gånger! Fast jag måste medge att han ser ganska yrvaken ut en god stund efter att han kommit upp från middagssömnen.
Fortfarande är havet öde, öde och tomt. Inte en enda båt vi sett, inte ens med AIS:ens förlängda öga, på hela sträckan från Galapagos. Fast idag fick vi brev från Daphne, som på så nära håll mött segelbåten “Last Unicorn” (med en professor i oceanografi ombord), att de tvingats väja! Det påminner om att inte slarva med utkiken…
Daphne, som är en ganska lätt katamaran, startade ett drygt dygn före oss, när vindprognoserna var bättre. Vi hade prognosen att vinden bara skulle räcka två till tre dagar, om vi inte genast kämpade oss ner till den, så vi seglade skarpt söderut, medan Daphne valde att gena betydligt mer. De sparade på så sätt in en bra bit, jämfört med oss och därför låg de 300 sjömil före oss ett tag. Vi har nu knappat in lite på dem och är runt 200 sjömil bakom dem, fastän vi väger tre gånger så mycket och borde vara betydligt långsammare.
En nackdel med att vara lätt är såklart att rörelserna blir ryckigare. Katamaranens skrov följer ju ständigt vågornas lutning medan de fräser fram, och för en 40-50 fots båt av denna typ märks tydligt de 2.3 – 3.3 meters vågorna, som är vad vi har här. När det gått en vecka sedan de kom iväg, skrev Paul missmodigt att de fortfarande inte lyckats komma igång med skolan, för att alla ombord var för sjösjuka för att orka med den. Under denna första tid behövde vi bara ta två dagar ledigt. Men på ankarplatsen har de en fördel, eftersom de har väldigt mycket plats ombord. Barnen älskar att hoppa runt i nätet på fördäck mellan skroven. Vi ser en mycket större andel katamaraner numera, jämfört med långseglingen vi gjorde för tolv år sedan. Av barnbåtarna är runt hälften katamaraner.
En annan självklar fördel de har, är att det aldrig lutar eller rullar ombord, så de behöver aldrig sjösurra under däck. Tallrikarna och glasen kan stå kvar på bordet utan en hand som hindrar dem att glida iväg. Hos oss har vi alltid ett eller två glas för gemensamt bruk vid middagen, så man kan ha händerna fria att äta med. Och om vi äter på bordet på akterdäck där det inte finns kanter att luta sakerna mot, får vi lägga ut tre våta handdukar att ställa skålar och kastruller på, så att de inte far iväg.
Ännu en uppenbar fördel med katamaraner är att de är lättdrivna. När vi behöver över 200 kvadratmeter segel (265 totalt) för att uppnå full fart i lätt vind, klarar de sig med knappt 100. Vi har 4-5 stycken segel uppe medan de bara har 2. Så för att komma upp i optimal segelfart från ankarplatsen sätter de segel på fem minuter, medan det tar oss minst en timme att få av alla bomkapell, bära säckar och wincha ut bommar etc. Och sedan har vi lika mycket jobb att städa upp när vi kommer fram. Så det är sällan vi orkar sätta fullt ställ på bara en dagssegling. Får vi upp stor, genua och mesan känner vi att vi varit mer än vanligt flitiga… Samtidigt tycker åtminstone jag, att det är skoj att ha många segel och linor att leka med, och njuter av att använda alla 19 winchar samtidigt på båten och att gå där och trimma vinklar och kontrollinor. Troligen hade jag blivit rastlös med bara två segel på långa segelsträckor. Jag tycker det är väldigt vackert att titta på all duk till väders när allt står som det ska, inte minst mesanstagseglet som flyger ut som en stor ballong mellan masterna. Kjell skojar och säger att nästa båt nog blir tremastad. Vem vet…
Efter den första lyckade satsen yoghurt gjorde jag en dubbelt så stor batch nästa gång, uppfylld av tillförlit och till min glädje gick det bra igen. Tricket är alltså att hålla tempen uppe ordentligt medan den stelnar! Det har blivit flera omgångar fisk med kulinariska kalla yoghurtsåser de senaste dagarna (vi fick tre fiskar igår igen) Fiskbullar är gott – riven lök och potatis som fått steka helt kort blandat med fiskfärs och ägg – eller fiskpinnar på t.ex. färsk tonfisk. Därtill passar yoghurtsåserna utmärkt. En sås var med lite vitlök, en halv burk pesto och en klick majonnäs, en annan med vitlök, chili och en burk anchovisoliver och en burk gröna ärtor, samt lite majonnäs. Och såklart salt… Ja det blir många experiment med matlagningen när man har tiden. Lovisa och jag hittade på ett nytt jättebra recept på banankaka med 6-8 bananer och pepparkakskryddor som jag just ska till att baka för tredje gången om en liten stund. Det blir den sista, för vår monumentala bananstock är inte så estetisk längre och de börjar vara väl mjuka och smakar kanske lite jolmigt. Perfekt att skicka ner de sista bananerna i en stabil kaka!
Bon appetit!
Gustaf 12.20 GMT 27 april 2014, 08-52’S 123-09’W
24
apr
2014
2014-04-24
16:00
2014-04-24 16:00
Härligt, torrare väder!Vi verkar till sist ha lämnat de kalla, sydamerikanska havsströmmarna bakom oss. Trasorna torkar åter i köket och kondensen på baksidan av frysen har försvunnit. Det var en period då vi fick gå och torka mögel från de lackade ytorna runtom i båten, men vi hoppas detta är ett passerat kapitel nu.
Istället har vi kommit till havets öken, dit inga nya näringsämnen når. De oändliga, ultramarinblå vattenvidderna, så transparenta att man får svindel. Förut såg man myriader av plankton, små maneter och oräkneliga, lysande punkter i vattnet om nätterna. Nu är det bara blått och djupt. Det har nu blivit alltmer sällan vi får fisk. Först fick vi flera varje dag, sedan högst en om dagen. Nu är det knappt en fångst varannan dag. Men igår var det något stort som bet av den största av krokarna på mitten. Kroken alltså, inte linan. Men flygfisk och squidar svirrar över ytan och landar ibland på däck där de torkar in och börjar lukta hav. Luktar havet något?
Av Stina på Liv fick vi en jättefin burk med hemgjord yoghurt. Jag berättade förut att jag försökte göra en ny sats av den. Det gick sådär, men barnen åt den, kanske för att göra pappa glad. Den blev lös och grynig, rinnig och kolsyrad, precis som förra gången vi försökte leka mejerister. Inte så bra, och jag som följde receptet på pricken, tyckte jag. Så vad är problemet? Helt klart vildjäsning av någon oönskad mikroorganism. Wikipedia, som PirateBay hjälpt oss få off-line, säger: Denaturera och sterilisera mjölken vid 80 grader, tillsätt kulturen vid 45 grader och inkubera i 4-6 timmar. Jag drog slutsatsen att man valt så hög temp för att döda av konkurrerande mikroorganismer, så när jag försökte igen förra natten, lät jag burkarna med den ny-ympade yoghurten stå i vattenbad vid 47 grader i fyra timmar, för att sedan låta den svalna långsamt, och så in i kylen efter totalt 6 timmar. Då blev den perfekt. En liten skvätt vassla på toppen fanns, som lätt kunde hällas av. Därunder en tjock och fin yoghurt, utan minsta tillstymmelse till kolsyra. Det verkar som om tricket är att inte göra yoghurtsyrningen för svalt, helt enkelt. Nu finns möjlighet för en mängd kulinariska äventyr om yoghurtproduktionen nu till sist blivit säkrad! Återkommer om detta.
Vi har nu seglat halvvägs till Fatu Hiva! Ja, inte om man räknar fågelvägen kanske, i så fall är det mera kvar. Men om man räknar med att man först måste söder ut för att få vind, för då är vägen runt 3000 sjömil från Isabela. Och nu har vi 1450 sjömil kvar. Inte illa.
Det ljusnar här och Tina var just uppe och hjälpte mig ta ner mesanen. Vi fick en squall, så båten slingrade sig våldsamt, och då blir det genast bättre med lite mindre segel. Dags för frukost.
Gustaf 14Z 24 april 2014 8-16S 114-36W
21
apr
2014
2014-04-21
11:33
2014-04-21 11:33
FallfruktVi köpte ju, som jag skrev förut, en försvarlig mängd färskvaror både i Panama och på Galapagos. Vi har fått anpassa kosthållningen lite för att hålla takt med mognadsutvecklingen av dessa varor. Ett tag blev det ovanligt mycket tomatsallader. Sedan fick jag klämma ner lite extra lök i vissa maträtter, i takt med att skadade lökar sorterades ut. Så kom en tid då passionsfruktsbackarna gav mycket arbete och stavmixern fick slita ont. Nu har vi kommit till bananfisarnas tid. Vi köpte en stock med 25 kg bananer på Galapagos för fem dollar, och nu har alla mognat fram samtidigt. Från den upphängda klasen i sittbrunnen faller de nu ner, när sjögången skakar till dem. Duns, duns hörs det när man sitter där och filosoferar, och då vet man att det bara är att käka på. Kjell åt minst tio igår och vi andra var inte långt efter.
Drog upp den nionde fina fisken för de senaste sex dagarnas segling, en guldmakrill. Jag filéade den precis innan det var läggdags. Blir bra till lunchen. Ska man få in mer i frysen krävs stor beslutsamhet..
Tina ordnade poängpromenad för barnen. Hon är påhittig hon. Vi skrev massor av frågor och det blev godisutdelning som belöning.
Nej, nu tror jag det är dags att baka en banankaka, det är inte mycket kvar av chokladkakan!
Gustaf 9 GMT 21/4-2014 08-18’S 105-18’W
20
apr
2014
2014-04-20
14:25
2014-04-20 14:25
Gipp och gipp igenNattvakten kallar:
Har haft kökstjänst fram till nu. Inte mycket att göra med seglen, så jag tog köksvakten och bakade småfrallor. Passade på att brygga kaffe och äta frukost (fyra på morgonen) medan degen jäste. När bullarna var utbakade började jag på yoghurten som det behövde sättas en ny sats av. För att vara säker på att ympa kulturen vid rätt temp tog jag fram termoelementet som hör till vår Biltema blå strömtång (reklam), ett utmärkt mätinstrument! Tyvärr glappade termoelementet lite i kontakten, så det krävdes att kökspersonalen fick rycka in i verkstaden tillfälligtvis för detta servicejobb (fixa kontakten). Först ska mjölken upp till 95 grader för sterilisering och sedan ner till 45 grader, vilket är lagom för att stävja vildjäsning. Det tar lite tid medan det svalnar, så då fick jag rycka in i maskinrummet ett tag under tiden. Vi har kört axelgeneratorn en stor del av seglingen från Panama och hit och det var dags att spänna remmen. Annars kan man vänta sig att den slits ut lika fort som förra remmen gjorde. När servicen i maskin var klar, var tempen nere i 47 grader, så kökspersonalen kallades upp på bryggan för lite navigering och utkik. Åter till köket, perfekt temp nu! I med mjölken i den stora glasburken med den kvarvarande slatten av förra satsen youghurt. Skaka, skaka och svepa om med en handduk och en filt och stuva säkert i lä. Därefter fick kocken rycka in som däcksmatros lite och justera seglen, eftersom vinden kantrade smått. Ännu ett litet squallmoln som drar förbi. När det åter porlade betryggande runt skrovet, behövdes ett handtag i radiohytten. Måste ta in väder och posta besättningens mail. Det blir allt svårare med radiokommunikationen ju längre ut på Stilla havet vi kommer och det krävs en hel del experimenterande vid olika tider och frekvenser samt att ta reda på vilken av det femtiotal radiobrevlådor världen över, som lämpar sig vid vilka tider och frekvenser. Som ni förstår finns många kombinationer, så radioverksamheten är en riktig konstart, när man kommer långt från land. Jag försökte först på 21, sedan på 18 och 14 MHz och var till slut lyckosam på 10 MHz. MBO:n svarade! När posten kommit iväg till slut, var det dags att förbereda morgondagens skolarbete för Lovisa. Måste gå igenom det nya latinkapitlet, historiakapitlen samt fundera på hur vad vi ska göra i fysik och kemi.
Ja, detta är vad kungens lilla piga gör under nattens mörka timmar. Nu börjar det gry där ute, så dags att sluta. I går försökte vi gippa och bomma ut genuan för att gå rakt väster ut, men kursen blev alltför nordlig, så vi fortsätter slöra för babords halsar. Vinden är precis akter om halvvind och segelsättningen oftast två fulla genuor. Vi har full stor och mesan och mesanstagseglet omväxlande uppe och nere, beroende på om vinden är över eller under 13 knop. Över 13 knops vind med det stora mesanstagseglet uppe (ser nästan ut som en spinnaker på mesanmasten) blir balansen dålig och autopiloten får arbeta hårt. Inte så bra.
Långseglare kämpar, kanske meningen med tillvaron ibland. Riktigt skoj!
Gustaf 12.20GMT 20 april 2014 (6.30 lokal tid) pos 08-12’S 102-57’W
18
apr
2014
2014-04-18
07:58
2014-04-18 07:58
Regn, regnLivet i ITCZ.
Inter Tropical Convergency Zone. Kan det vara nåt? Mmm. Den är berömd här. Havet sydväst om Galapagos är berömt för sitt squalliga väder och det är bara att ge ryktesspridarna rätt.
Så här uppfattar jag det hela: Söder om den 5-6-7 ungefär sydliga breddgraden blåser passadvinden glatt från sydost. Norr om linjen är vindarna svaga och varierande. Så, vart tar all luft vägen som kommer söderifrån? Ja, den måste ju stiga när den kommer fram till ITCZ och ger då upphov till regn. Massor av små lokala regnkärnor som påminner om squallar. På samma sätt finns en ITCZ norr om ekvatorn där norra halvklotets passadvind når vägs ände. Den linjen, den norra ITCZ, är alltid tydlig, medan den på vår sida ekvatorn vandrar runt och ibland försvinner. Men nu finns den här och är hur tydlig som helst, och vi har seglat genom säkert 20 regnväder sedan vi närmade oss fem grader syd. För att bli torra bakom öronen pressar vi oss ner söder ut och har nu nått fram till sju grader syd, så rimligtvis borde vi kunna se fram mot torrare väder snart.
Om vädret varit dåligt har fisket varit desto bättre. Vi har dragit upp två små tonfiskar och fem guldmakrilar, så det har blivit fisk alla måltider och en del påsar i frysen. Det är väldigt svårt att få in mer mat där nu och jag tror besättningen är sugen på lite omväxling, så jag har inte lagt ut revarna nu på morgonen.
Igår tog sig alla ombord en uppfriskande och kanske behövlig dusch och tvagning i regnet på däck. Många nakna rumpor i olika hörn av båten och särskilt under strilet från seglen, som fångar mycket vatten. Sen gällde det att få handdukarna torra igen i solen innan nästa skur skulle dyka upp. Det regnade in i dubbelsängen i fören under en kraftig squall och där har det inte riktigt torkat ännu. Ska bli skönt med torrare väder framöver!
Skolarbetet var lite sporadiskt i början av denna översegling, som det ofta blir, men nu har vi kommit igång igen och har bl.a. kommit väl in i Lovisas latinstudier som hon uppskattar mycket. Det känns bra att lägga lite extra krut på ämnen när de är nya och spännade. I historia jobbar vi med Karl den stores imperiebyggnad och hans försök till folkbildning under den i övrigt mörkaste medeltiden i 800-talets Frankrike/Tyskland. Intressant läsning för både stora och små.
Vi ser massor av flygfisk och stormsvalor av olika slag, små petreller i flockar samt får fortfarande besök av den svalstjärtade måsen, spöket som jagar småfisk om nätterna i skenet från lanternan, men nu börjar vi kanske komma utanför dess utbredningsområde, för sista natten såg jag den inte. Eller så regnade det för mycket.
Snart dags att väcka Tina så jag kan törna in…
Gustaf 13.00 GMT 18/4-2014, 7-01’S 97-35’W
15
apr
2014
2014-04-15
04:05
2014-04-15 04:05
Caminante under segel.De flesta båtarna lämnade Galapagos för att fortsätta mot Marquesas igår, och när jag tittade närmare på väderprognosen förstod jag varför. Vinden skall bara hålla i sig ett par dagar till för att sedan följas av en lång period av stiltje till långt efter det att våra visa på Galapagos gått ut. Eftersom vi inte ville bli tvingade att fortsätta för motor beslutade vi oss raskt för att sticka ett par dagar tidigare än vi förut hade tänkt. Vår ankarplats på Isabela ligger strax norr om 1 grad syd, mitt i området mellan de stabila passadvindarna. För att vara säker på att få vind måste man ta sig söderut till 6 grader syd, ett avstånd på över 300 sjömil. Särskilt Karin sörjde denna oplanerade avfärd, hon har haft jätteskoj med sin bästis Cassandra från Litorina. De kom för en vecka sedan, och flickorna leker som ler och långhalm och Cassandra har bott över hos oss två nätter under helgen. Men Karin fann sig stoiskt i nödvändigheten, och i morse var jag på Capitanian och fick ett zarpe för att genast kunna lämna landet.
Kjell, Lovisa, Tina och jag gjorde en sista shoppingrunda igår och till vår glödje lyckades vi komplettera proviantförråden med 150 ägg, 25 kg bananer, en stor pumpa och en fin papaya. Det är långt ifrån alltid det finns något att köpa i affärerna, det är bara när lastbåten kommer in, så det var mer tur än skicklighet. Båtarna Liv och Litorina kom över på kvällsmat och lite vin, och det blev en trevlig och minnesvärd avskedskväll ombord Caminante. Nästa gång vi ses blir inte förrän om tidigast en månad och många sjömil “down the road”…
Liv är en av få båtar utan watermaker och de fick fylla sina vattentankar från oss, för vattnet på Isabela är både salt och inte så bra, förtäljer ryktet. Som tack fick vi en stor kruka hemgjord yoghurt som jag ska försöka ympa från och hålla vid liv så länge det går Dessutom en god skvätt hemgjort porsbrännvin som kanske förgyller påskafton eller ett midsommarkalas så småningom. Tackar för det Stina och Jan!
Vi kom iväg för 13 timmar sedan och har nu lagt 60 sjömil bakom oss sedan dess i sydvästlig riktning. Vinden är svag, runt 3-4 m/s från sydost och vi har alla våra fem största segel satta och går så högt mot vind som mesanstagsegel och kuttergenuan tillåter utan att falla ihop, vilket är 60 grader apparent vind från fören räknat. Vi har en knop ström som sätter oss västerut, så fast vi seglar 205 grader går vi runt 230 över grund. Önskan är såklart att ta oss söderut så fort vi kan innan vinden dör ut, men ska vi gå högre mot vind får vi ta ner åtminstone mesanstagseglet. Hellre bästa fart än maximal höjd resonerar vi. Nu följer vi med spänning väderprognosernas utveckling. Ska vinden hålla till den riktiga passaden??
De båtar som lämnade Panama för två veckor sedan med destination mot Galapagos har fortfarande inte kommit fram, de har inte haft mycket vind de stackarna och drivit eller fått köra motor och nu har de fått rejäl motström att kämpa sig emot, den ekvatoriala motströmmen. Detta är lite luriga vatten, där man lätt kan hamna i långvarig stiltje och det är få långseglare som är villiga att köra många dygn för motor.
Vi har varit ganska ivriga med fisket och hade fem linor ute under eftermiddagen, men fick bara en firre, en god men lång och smal rackare som fick bli till kvällsmat. Den såg ut som en näbbgädda, men med en mun som en barracuda.
Jag har suttit och njutit ett par timmar åt den vackra månförmörkelsen som kom runt midnatt, lokal tid, och större delen av månen är alltjämt i skugga av jorden. Inte så ofta man ser det så pampigt, himlen är stjärnklar och fin i natt. Månen lyser nu matt i brunorange, upplyst bara av ljus som måtte krökas runt jordens högsta atmosfär som filtrerar bort det blå ljuset. Ser konstigt ut!
Gustaf 3.10GMT, 15 april 2014, 1-43’S 91-43’W
8
apr
2014
2014-04-08
09:05
2014-04-08 09:05
Trasiga datorer, Pingviner och andra vinerI förrgår gjorde jag och David från Daphne en långpromenad mot bergen. Vi startade stax efter halv sex och var hemma halv fem sådär. Vi mötte många fåglar och andra djur och hamnade bl.a. i en övergiven och övervuxen fruktlund, där vi packade våra stora ryggsäckar fulla med passionsfrukt och gröna citroner. Tungt var det att gå hem, men sedan dess har vi bjudit ankarstället på fria fruktdrinkar, bl.a. i kväll. Fast i kväll serverade vi även fria pannkakor med olika fyllningar. Vi hade köpt över 100 liter UHT-mjölk i Panama, och en del av detta lager, kanske 40 liter eller så har visat sig surna i förpackningarna, så jag slängde ett halvt dussin mjölkpaket i går. Ledsamt. Men nu har vi kanske lösningen. Det blir utmärkta pannkakor av mjölken, som påminner om grynig filmjölk. Vi har nu gjort en stor pannkaksblindtest (på 3 liter sur mjölk) på seglarna här på Galapagos och i morgon får vi se om mjölken är giftig. Passionsfruktdrinkarna fick deltagarna att inte märka skillnaden (fick faktiskt många komplimanger och frågor om receptet), så placeboeffekten kan elimineras. Bäst att segla vidare relativt snabbt om de allihop blir dåliga. Kan nog komma upp med ett nytt recept den passar bättre till isåfall, funderar på ett medel mot pirater om den sura mjölken skjuts ut med tex högtrycktsvätten?
Vår mail- och nav-dator (en gammal XP-dator från 2005) har botat om och krånglat så mycket senaste månaderna så jag installerade om den häromdagen. Det hjälpte dessvärre inte och vi har nu bytt över till en modernare liten notebook. Tyvärr blev vi av med många adresser och alla gamla mail i samband med detta. Så, snälla ni som väntar på svar sedan en vecka eller så, skriv en liten rad igen så¨plockar vi upp adressen på nytt och svarar så klart! Alla våra gamla XP-datorer har nu nått samma låga nivå av tillförlitlighet och rebootning så det är kanske dags för sista smörjelsen. Kanske skulle man diska moderkorten från salt?
Jag hade kunnat berätta hur mycket som helst om alla fina djur som finns här, med viss risk att upplevas som tjatig, Men det är svårt att inte nämna t.ex. de chockrosa flamingo, pingviner och sjölejon som leker med oss när vi badar etc. etc. I går gick vi till ett sköldpaddeställe med många arter av jättesköldisarna som bor på öarna. De är så fina! På eftermiddagen i dag hade barnen skolredovisning på en del av de specialarbeten de gjort. Vi fick då höra många spännande fakta om Galapagos. Därefter var det introduktion för latinklassen vi tänkt ta oss an det närmsta halvåret. Barnen Stella, Cleo och Lovisa tyckte det var toppen och vill genast ha en ny latinlektion i morgon. Skoj! Lovisa kände igen mycket från spanskan hon lärt sig medan Stella och Cleo ju hade fördelen av att bott en tid i Rom.
I morgon ska jag rapportera hur det gick med den eventuella mjölkförgiftningen. Duger den inte för pirater ska det bli nya experiment med mjölkrecept att prova ut för våra grannar. Saftiga bröd och mjuk pepparkaka står på tur.
Gustaf 7 GMT 8april 2014 Isabela, Galapagos
2
apr
2014
2014-04-02
07:43
2014-04-02 07:43
Tsunami!All vessels have to leave the port at once!
Så basunerade capitanian ut och lokala myndigheterna spärrade av vägarna och höll redan på att flytta de bofasta upp i bergen. Tsunami kommer om tre timmar! Är detta allvar eller ett kul aprilskämt? Vi tuffade runt med dingen och pratade med en lokal passagerarbåt som redan höll på att lätta ankar fast det redan var kolmörkt, klockan var sju på kvällen och mörkret kommer ju snabbt här. -Jo, det var nog bäst att lätta ankar. På vägen tillbaka varnade vi några båtar som uppenbarligen inte haft radion på och därför inte såg så stressade ut. Nästan alla båtar lämnade hamnen med en gång. Moana Roa stack innan fru och barn hann komma ombord, så de blev förhoppningsvis omhändertagna av myndigheterna uppe i bergen. Spännande äventyr!
Lovisa blev väldigt nervös, hon har läst om Tsunamivågor i Kamratposten och kände sig obehaglig till mods bara vid tanken på att hjälplöst spolas runt bland vrakspillror, sand och vatten.
Vi var ute ur hamnen på en kvart och snart var vi ute på djupt vatten. 200-meterskurvan går 8 sjömil ut och strax därefter är det 1500 meter djupt. Där stängde vi av motorn och seglar nu sakta vidare söder ut. Från andra båtar har vi nu hört att jordskalvet var i Chile och att varningen först gått ut till hela Stilla havet, men sedan reducerats till bara Chile och Peru. Det utsatta domedagsklockslaget 22.00 lokal tid har nu passerats med en halv timme och frid råder.
Jag får säga att jag i någon mån delat Lovisas oro. Men kanske inte för egen del här ute i tryggheten på djupt vatten, utan vid tanken på alla vackra pingviner, sjölejon, sköldpaddor m.m. som hade dött om de träffats av en sån våg i strandkanten, för att inte tala om hus, bryggor etc. som skulle förstörts och orsakat miljöelände på denna vackra plats. Så, alltså, en suck av lättnad när det nu nog inte verkar bli någon ödeläggelse. Men capitanian sänder fortfarande ut varningar för en andra våg, så vem vet…
Gustaf 04.30 2/4-2014 01-09’S 91-01’W
1
apr
2014
2014-04-01
06:25
2014-04-01 06:25
Framme på GalapagosVid lunchtid idag ankrade vi vid samhället Puerto Villamil på ön Isabela bredvid ett trettiotal andra segel- och motorbåtar -Äntligen framme!! Kjell och jag träffade en lokal agent inne vid jollebryggan. Han skall påbörja vår inklarering i morgon. Han beräknade att kostnaderna skulle hamna på cirka 1100 US-dollar för vår båt. Mycket pengar. Agenten, Mr JC, satt där i sin Hawaii-mönstrade skjorta på en parkbänk och förklarade för oss hur proceduren gick till. Bakom honom på muren satt en stor iguana och fräste vatten. På parkbänken bredvid låg ett lurvigt litet sjölejon makligt utsträckt och sov. Välkommen till Galapagos!
I morgon kommer tre myndigheter och inspekterar vår båt och tills vidare får vi inte gå iland.
Vi ligger för ankar bredvid fyra barnbåtar som vi träffat förut, så eftermiddagen har kantats av mycket besök och glada ungar som hoppat från båten. Vi blev bekanta med en ny familj idag, med sex barn ombord! Denna amerikanska familj har byggt sin 18 meters katamaran själva, i glasfiber och trä. De bjöd över alla barnfamiljer på kvällsmingel, alla barnen studsade på näten i fören mellan pontonerna. Sicken fest för alla! “Det här var en bra dag, mamma”, sammanfattade Karin dagen när hon gick och lade sig.
Känns som om vi kommer att sova gott ombord.
Tina, Isabela, Galapagos, 03.27z, 1 april 2014
31
mar
2014
2014-03-31
15:04
2014-03-31 15:04
Djurliv högt och lågtVi har seglat ett dygn mellan öarna i Galapagosgruppen och har nu bara 25 sjömil kvar till vårt ankarställe på Isabela. Även om vinden varit ganska usel för segling, har det varit en mycket fin seglats. Inte bara för farten och fartfräsandet bakom båten, utan för djuren!
Det har varit massor av jättestora manta-rockor som ibland hoppat högt över vattnet. När man ser dem på långt håll tror man att det är två hajar, för de har ständigt vingspetsarna ovan vattnet, precis som två hajfenor, men lite uppifrån ser man den korta och breda rockan i all sin prakt. Ibland är “hajfenorna” slappa och kommer bara upp tillfälligt. Då är det framlabbarna på ett sjölejon som vältrar sig i vattnet och som sen sticker upp huvudet och tittar på oss med klara ögon. Ibland glider vi igenom enorma stim med vackra maneter som kommer lika snabbt som de försvinner. Men vanligaste fräsiga synen är de hundratals stora sköldpaddorna, som i sista stund dyker undan framför båten. Vanligen rör de sig ganska sävligt i vattnet, men när de ser båten får de alltid väldigt brått att simma nedåt, mot tryggheten.
Från masten såg jag en hammarhaj som simmade i ytan bredvid båten och tog sig en titt på oss, och medan jag sov middag tittade de andra på en stor simmade val, som nyfiket tog sig flera varv runt oss, av beskrivningen gissar jag att det var en knölval. Bland fåglar har vi haft havslöpare i massor runt oss. Det är små stormsvalor som trippar på vattnet med sina fötter och fiskar saker i ytan. Vi har också haft pampiga fregattfåglar som kretsat runt våra master medan tonfiskar parhoppat ur vattnet! Och så fick vi ett rejält napp på kroken! En 16 kg wahoo som var ganska bökig att få upp på däck och sedan få filéad. Nu är frysen full, så får vi mer stor fisk blir det till att skänka bort den när vi kommer iland.
Jag har stått i masten i timtal för att titta på alla sköldpaddor och andra djur. Jätteskoj! Kjell säger att det är som att besöka en djurpark, och det håller jag med om. Ständigt något roligt på gång. Vad sägs om den halvgenomskinliga badrocks-skärps-masken som man då och då ser simma vid ytan? På natten blixtrar det ibland från djupet av stora, okända djur. Vad kan det finnas där nere?
Vi badade länge och väl efter båten, hängande i badstegen. Barnen tjöt av skratt. Inte så kallt som ryktet påstått. Oj, vad det växer långhalsar på skrovet förresten. De har redan blivit två centimeter stora på den veckan vi seglat, och nu har vi fått en riktig päls under vattnet i aktern. Människan får aldrig nog – Nu längtar vi bara efter att få se lite pingviner, det ska ju finnas sådana här i krokarna!
Gustaf 12.40 31/3-2014 00-58S 90-34W
|