Atoll-liv på Maupihaa

Vinden har vridit till sydlig några dagar här, det är regnigt och blåsigt. Alla segelbåtar har flyttat ett par sjömil till den södra delen av Maupihaa-atollen, där vi kan ankra i sjölä. Precis som på norra delen av ön är här gudomligt vackert, med sandstränder och kokospalmer. Det finns gott att utrymme för alla att promenera långt, antingen inne bland träden längs den sandiga bilväg som sträcker sig från norr till söder över ön, eller längs sandstränderna, där man kan följa revkanten längs hela ön. Häromdagen såg Lydia från Brizo och jag en flock valar utanför revet kanske hundra meter ut. Dessa valar stannade flera dagar, många andra seglare såg dem precis utanför passet som leder in till lagunen.

Precis som vid Tuamotos-atollen Fakarava är Maupihaa fullt av hajar. Jag undrar ibland varför det inte är så gott om haj på de flesta andra platser vi varit på. Inne vid båtarna och längs stränderna ser vi mest “black tipped shark”. Ju grundare vatten, desto färre hajar. I dag såg jag riktiga bebishajar, bara c:a 10 cm långa, med en tydlig svart liten ryggfena, simmade i strandkanten. Häromdagen surrade vi resterna av en filead tonfisk på en av jolletamparna som hängde ner från däverten på akterdäck, och Karin fick mata de bortåt en meter stora hajarna. De blev som tokiga, hon kunde nästan dra upp dem på badbryggan. Gustaf skulle ge Marion och Borja från Eos en dyklektion samtidigt, vilket förstås inte fungerade så bra, när vattnet sjöd av hungriga bestar…

I land finns Hio, 26 år, hans tre systrar i samma ålder, varav Faimano talar bäst engelska, och så hans mamma Adrienne. Varje dag jobbar de några timmar med att skörda och torka kokos (kopra). De trivs bra här, de känner sig inte ensamma då de umgås flitigt med seglarna, som kommer de månader det inte är orkansäsong. Familjen har en bostad (mycket enkla bostäder här) i var ända av ön, då kan de tillvarata större mängd kokosnötter. Faimano berättade igår att deras förfader hundra år tillbaks var kung här. Det fanns då sju eller nio lokala polynesiska kungar, som delade på Marqueasas, Tuamotos, Sällskapsöarna, samt de atoller som finns söder om oss. Antagligen syftar hon på rätten att bosätta sig, skörda kokosnötter, fiska o.s.v. Idag är Hios och Faimanos pappa “chief” över Maupihaa. Det är han som styr över vem som får skörda kopra. Det finns en par personer till på ön, som är här några månader nu och jobbar. De lever så isolerat. Händer något, kan de tillkalla en helikopter. Men det finns ingen
telefon här, och deras radio funkar inte som den skall.

I går åkte Gustaf, jag och barnen med bil (“bilen” hänger knappt ihop) upp till norra bostaden, så att Gustaf kunde serva deras kortvågsradio. Han fixade antennen, men radion står här ombord. Första problemet var ett myrbo i fläkten! Jag tror inte den är så lättlagad, den radion…

Faimano kokade en stor kokosnötkrabba åt oss igår. Jag har aldrig sett en kokosnötkrabba förut, det är väl för att alla redan ätit upp dem på alla andra platser. Den anses vara en delikatess (och det var den!). Den var kanske 15 år gammal, stor och blåskimrande. Vi har ätit hummar två gånger denna vecka också, så vi lever som kungar vad beträffar kosten. Allra högst i kurs står konstigt nog ändå fisk, och rå fisk, sushi, skall det vara! Alla ombord, vuxna som barn, kastar sig över rå fisk, tonfisk eller revfisk går precis lika bra (här finns ingen ciguaterra !!). Sushi med lite soja, eller med olivolja och lite färsk ingefära. Eller min favorit, fisk i kokosmjölk, med lite vitlök, eller lime.

Tina, 12.43z, 30 aug 2014, Maupihaa (Mopelia), Franska Polynesien