Camparliv
Idag fick vi och Litorinas besättning hälsa på våra Barbudavänner i deras semesterbostad iland. Vi tillbringade hela eftermiddagen i deras strandläger. Det tycks vara Elisabeth och en tre-fyra kvinnor till, som turas om eller hjälps åt med matlagningen, för kanske femton personer. Det lilla plåtskjulet på runt 25 kvm innehåller fyra-fem sängar som ställts ihop, och där det finns plats för många barn och vuxna att sova. Jag har kanske en naiv inställning till att bo trångt, men jag kunde inte låta bli att uttrycka att jag tyckte det såg mysigt ut, och Elisabeth instämde – yes, its beautiful! Att självvalt tränga ihop sig några dagar, barn, tonåringar, gamla, är nog bra för själen, jagar nog bort en del av de ensamhetskänslor vi människor kan känna. Förutom sängplats fanns en liten kökshörna med en arbetsbänk och en liten gasolspis. Det fanns också ett litet separat plåtskjul som var duschen. Man tog med sig en spann med vatten dit och stod och svabbade av sig, lite privat.
Vi hjälpte till att rulla små bröd, som sedan friterades på gasolspisen. Damerna hade kokat kycklingar på morgonen, som sedan marinerades och grillades på kolgrill. I köket under en handduk låg morgondagens middag – marinerad landsköldpadda. Hjärtat tog ett extra skutt hos oss svenskar, man ryggade tillbaka av något som liknade en dold fasa. Men de förklarade att det fanns fullt av landsköldpaddor överallt i bushen. Vattensköldpaddan var utrotningshotad, det var de väl medvetna om. Men tydligen inte landsköldpaddan.
Barnen hade enormt skoj. De lekte med fem landsköldpaddor i en liten inhägnad. De klappade och matade en tam häst som stod och betade bakom lägret. De badade. Vi vuxna åt diskret och måttligt av maten som tillreddes, av respekt för att inte äta upp alla andras mat – men våra barn åt glupskt och ogenerat! Lovisa hade marinad i hela ansiktet och i håret. Oliver pressade sin mor att börja fritera mera ombord.
Efter kycklingen grillade man revfisk med en klick smör i små foliepaket. En grabb förklarade att ciguateras, nej det fanns inte här. Det fanns bara på vissa ställen på andra sidan Antigua. Men vi svenskar backade ändå, med en väl inrotad rädsla för att bli förgiftade. Vid solnedgången tog vi oss tillbaks till våra båtar, fulla av intryck. Vi planerar en utflykt i morgon till Princess Dianas beach, den vackraste strand jag någonsin sett. Vädret är växlande, molnigt och regnbyar. Det har blåst 7-10 m/s sista veckan och det har varit för grumligt för att snorkla. Men vyerna från båten är fortfarande super, med turkosblått vatten och spridda mörka rev.
/Tina 1.00z 7 april 2013, för ankar södra Barbuda