Caminante seglar västerut.
Nu låter det som det blev nåt fel. Västerut?
Eftersom det inte finns plats i Oban för småbåtar, hamnen där är ju de stora färjornas hamn, ankrade vi på andra sidan bukten, en sjömil från stan, mellan en 60 meters lyxmotoryacht och marinans bojar. När vi vaknade på morgonen hade vinden svängt runt, så hade vi närmsta bojen, som var tom, tre meter bakom och den fasligt lyxiga motorbåten alldeles framför fören. Den såg ut att ligga på vårt ankare. Uppenbarligen var motorbåtens svängradie för ankar oerhört mycket större än vår. Vi hade haft hundra meter till den från början, och nu knappt tjugo. Jag tog gummibåten över och bad dem ödmjukt, att kanske de kunde köra bogpropellern lite åt sidan, så kunde vi ankra om, utan att riskera att komma för nära, eftersom de drev av och an med ström och vind. De var så vänliga så, och problemet var snart ur världen. Nackdelen med omankringen var att vi nu hamnade på 34 meters djup och fick lägga hundra meter kätting, men det var i alla fall gott om svängrum.
Vi tog gummibåten till byn och provianterade, och snart kom Mia och Matilda med tåget. De hade varit på väg ett helt dygn från Sverige för att mönstra på här i Oban. Efter en matbit var det dags att följa med tidvattnet ut. Vi tog upp våra 700 kg kätting igen, nu väl marinerad i lera. Vi började med spänner, men kom ingen vart, så det fick bli stora brandpumpen på fördäck, med entumsslangen från maskinrummet. Eftersom vi sällan använder brandpumpen, krånglade kopplingen lite först, men snart forsade vattnet ur slangen och leran fick ge med sig. Vi länsade undan upp mot Mull Sound medan det sakta skymde. Karin och Lovisa tyckte det var väldigt trevligt att Matilda skulle segla med, och Matilda i sin tur fann seglingen oerhört spännande och exotisk. Då blev det blev svårt att krypa till kojs vid hyfsad läggtid. Framåt 12-tiden passerade vi Tobermory och styrde ut på öppet hav, med fören ställd mot Yttre Hebriderna, i smult vatten och med 6-7 knops fart, med vattnet muntert porlande runt skrovet.
Gustaf klockan tre på morgonen den 19:de juli, 30 sjömil kvar till Barra.