Caminante forsar fram
Den utlovade friska passadvinden har kommit gradvis under dagen och jag fick ta in bommarna och bärga genuan på kutterstaget och sen släppa ner rullgenuan i lä. Vinden är vad som kallas brant slör, dvs nästan halvvind, och driver oss fram i en bit över åtta knop. Det är ännu nästan fulla segel så när som på ett varv på genuan. När vinden ökar alltmer och vi kränger ner, blir båten mer och mer lovgirig och vi har nu runt 8 graders roder mot lä för att hålla emot. Ökar det mer får jag ta in lite rev i stor eller mesan för balansens skull, men så klart också för komfortens, hon blir liksom de flesta båtar lite slingrig när hon närmar sig båtens maxfart, som är 9-10 knop.
Vi har haft en riktigt slö dag, lyssnat på sagor och musik och barnen har spelat lite iPad till och från, men eftersom inte sjöbenen är på plats ännu, får man ta det lite försiktigt med sånt och Karin fick offra lite av köttbullarna med lingonsylt åt Neptun.
I går vid midnatt siktade vi Aruba, som vi seglade förbi på lovartssidan på ca 20 sjömils håll. Den syntes mest som ljus på himlen och en lång rad röda, blinkande lampor, som jag gissade var en vindkraftverkspark.
Det svirrar flygfisk i vår bogvåg då och då. De flyger hundra-tvåhundra meter, iväg i långa kurvor. Ett par stycken har landat på däck. Det är fortfarande väldigt varmt här, definitivt ingen höstkänsla, särskilt nere i båten, eftersom vi nu fått stänga däcksluckorna då skvätt ibland letar sig upp på däck. Tur att vi har satt in så pass mycket doradoventiler och fläktar!
Medan det skymde krävde Karin och Lovisa att jag skulle berätta “Gamla Draken”, deras högst hemmapåhittade favoritsaga, där det förväntas dyka upp monster, magi och äventyr timmar i sträck. Och de verkar minnas alla tidigare episoder från gångna år och påminner mig om förvandlingar och olika hjälpsamma varelser som huvudpersonerna Karin och Lovisa bekantats med förut, och som behändigt passar in nu, för att lösa dagens kniviga gåta…
Gustaf 2.17Z 10/11 2013. pos 14-45.3’N 71-40.9’W