Boa och brödfrukt
Nu har vi varit två månader på Grenada, varav en här vid Hog Island. Vi trivs så bra, så vi stannar troligen här ett tag till. Fördelen med orkansäsong är att många andra segelbåtar också ligger stilla, det är lite som att leva i en bostadsrättsförening, man har sina gamla vänner, men man kan också lätt träffa nya. Vi vaknar vid halv åtta varje morgon till morgonnätet på VHF kanal 66, alltid lika underhållande. Min favorit-“net controller” är pratkvarnen Mark från s/y Sealife (Australien), i morse satt han i sin glamorösa karnevals-fjäderboa. Just nu pågår nämligen Grenadas karneval och han rapporterar när och var allting händer. Netcontrollers har lite svårt att hålla nätet kort, det reflekterar att det är hundratals båtar som lyssnar och är aktiva. I morse avbröt den sure mannen från s/y Hummmingbird och tyckte att karnevalsinformationen kunde komma på slutet, vilket i sin tur gav upphov till att många karnevalsintresserade i protest tackade och uppmuntrade Mark på slutet av nätet för att han han letat reda på alla tider för karnevalstågen. Jean från engelska s/y Olive som ligger här på Hog Island och håller i morgonnätet ibland, har bekräftat att det finns en maktkamp kring hur nätet skall skötas. Jag får känslan av att det är de som har humor mot dem som inte är utrustade med denna egenskap…
Ombord brottas vi med skolan som börjat. Karin, som nu är sju, saknar motivation att läsa och skriva. “Varför skall man anstränga sig?”, tänker hon. “Jag är så trött”, ursäktar hon sig varje dag. Det är väldigt varmt nere i båten, vilket inte underlättar undervisningen, strax över 30 grader. Idag sydde Gustaf en luftstrut, som han skall sätta upp över förluckan för att ge oss lite bättre ventilation.
Många eftermiddagar tillbringas vid parkborden på Hog Island. Barnen leker vid den lilla stranden, med barn och hundar som bor på olika segelbåtar. Karins största önskan just nu är en egen hund. I helgen var det barnkalas på stranden, och en segeljolle seglade runt, full med barn, vilka regelbundet trillade i sjön. Men skoj hade de!
Ibland spelar vi Mexican Train Domino med andra seglare, en sorts avancerad domino, som är rätt populärt. Nioåringarna spelar också med ibland. Lovisa, som hittills inte varit särskilt intresserad av spel, verkar biten. I fredags hjälpte några lokala män mig med att laga en brödfrukt över öppen eld, och de bjöd mig och barnen på sin middagsmat. De kallade den “Oiga”, det är tydligen Grenadas nationalrätt. De hade snorklat upp conchsnäckor, som de lagat till tillsammans med brödfruktsbitar, därtill callaloo som liknar spenat, och dumplings, små degknyten, allt kryddat med turmeric, en gul rot, som ger en svag currysmak. Det var otroligt gudomligt gott, och barnen slukade maten. Gustaf och en annan vän, Kain dök också upp senare, och fick smaka. Fantastiskt vänliga människor!
Brödfrukt över öppen eld smakade tyvärr inte som bakad potatis som jag trodde den skulle göra. Den fick dessutom en konsistens som påminde om modellera, suck. Betydligt mer lyckat var att spara bitarna i kylen och låta dem åker ner i pyttipanna, vegetarisk lasagne, curryröra. Vad kul det är att laga mat med lokala råvaror! Troligen nyttigare med.
Tina, 02.30z, 8 augusti 2013, Hog Island, Grenada