Codrington, here we come!
Det var två lyckliga barnbåtsbesättningar som stod i mataffären i Codrington idag och fyllde på förråden. Tänk att man kan bli så glad åt att se tomater, lök och potatis! Färsk ingefära, ägg, mjöl, paprika och flera kilo morötter fick vi också med oss. Billiga kycklinglår kunde vi inte heller motstå, trots att små och stora, alla har blivit inbitna lins- och bönätare. Det var en syn för gudar när Cassandra, Lovisa och Karin satt på vårt akterdäck och knaprade kyckling i eftermiddags, en riktig festmåltid. Kött står verkligen högt i kurs hos de små.
Vid tiotiden i morse åkte vi och Litorinas besättning iväg med våra nyfunna Barbuda-vänner Elisabeth och hennes vän i hans four wheel drive in mot Codrington. Jag satt med flickorna i bilen, medan Oliver, Patrik, Monica och Gustaf satt på flaket. Vi hann inte mer än en kilometer på den skumpiga vägen innan kylaren hängde ner i fläkten, så vi fick stanna och sätta fast den med ståltråd. Det var bara drygt 15 kilometer in till Codrington, vägen var asfalterad sista kilometern. Det bor knappt 2000 personer på ön, alla i Codrington. Samhället består av små färggranna hus, och vi såg två mataffärer, post, ett litet sjukhus, community centre, hästkapplöpningsbanan och många skolor. Elisabeths senaste barnbarn föddes i början av januari. Då födseln skulle ske flögs hon ner till ett riktigt sjukhus på Antigua. Antigua och Barbuda utgör ett eget land, men Antigua med sina 80000 invånare är den centrala ön.
Vi fick inte med oss någon frukt tillbaka till båten, om man inte räknar två ensamma grapefrukter. Det fanns helt enkelt ingen i affären. I morgon kommer våra vänner och besöker oss ombord, och de skulle försöka ordna lite bananer åt oss, kommer med färjan från Antigua. Lite frukt lyckas de odla för husbehov själva. Vi såg papaya- och mangoträd.
I eftermiddags har det regnat. Våra vattensamlare var fulla när vi kom tillbaks till båtan. Litorina-borna, strandbroilers-familjen, blir nästan ledsna varje gång det regnar. Men man blir alltid förvånad att det faktiskt kan regna i vårt turkosblåa paradis. Vi går tydligen mot regnperioden i Västindien nu.
När vi körde tillbaks i gummibåten passerade vi förbi ett helt paket med flytande inälvor. Gustaf trodde att någon hade slaktat en åsna. Vi har frågat ibland vad de äter för djur här. Elisabeth och hennes vän berättade idag att de jagar rådjur och vilda grisar, gärna från hästryggen. Hästkapplöpning är föresten en populär sport. Vilda åsnor och hästar driver omkring överallt. Elisabeth sa att barnen roar sig med att försöka rida på åsnorna.
/Tina 2.16z 5 april 2013, för ankar södra Barbuda