Vi miste Hans och Bunkring i Bellyglass
Vad behöver den fattige långseglaren? (Den elake läser ‘snåle’, men det är av praktiska skäl man hushåller lite..)
-Jo, billig diesel, billig mat och billiga nöjen. Då räcker pengarna hela jordenruntseglingen.
Så, såhär gick det till idag.
Hans skulle börja arbeta imorgon så han var tvungen att fara hem och tog bussen från Belmullet till Dublin i morse. Till stor sorg ty vi har alla uppskattat Hans väldigt mycket. Vi får försöka locka honom åter igen!
Planen var därefter att få tag på diesel så jag ringde Niel som är en av de två tankbilsförarna här. Han ställde upp att komma åtta på kvällen så vi skulle kunna komma in till den lilla pieren i högvatten. Det gick bra och vi fick 765 liter “gasoil” för 650 euro- han var bussig och lät oss slippa VAT:en, en hedersman! Det är precis halva priset mot dieseln på macken så vi toppade upp de dunkar vi hade.
Men för att köpa diesel behövde vi ta ut cash, han sa det är 5% avgift för honom om vi betalar med kort. Så vi gick mot posten vid hamnen här imorse, även om vi tvivlade på om det skulle gå, men på vägen kom en vänlig fiskare och erbjöd skjuts till stan Belmullet. Vi hoppade upp alla fyra i hans framsäte och det bar iväg på de smala grusvägarna i denna glesbefolkade bygd. Inte nog med att han sedan även körde mig tillbaka till båten, jag fick också en lax han fångat i nät under morgonen. Den var utsökt och vi frös in den andra filén eftersom den var alldeles för stor att ätas upp på en dag. Hans familj hade varit drivnäts laxfiskare i 160 år, men detta hade precis blivit förbjudet här (liksom hemma? iallafall är makrilfisket med drivgarn stoppat hemma) Så han la bara ett nät någon gång för husbehov, annars var det hummer och krabba med burar. Det får de göra året om.
När vi la till vid kajen kastade Tina linan till en kvinna som gav ett handag med förtöjningen. Hon hade man och en dotter på sju år med sig och vi bjöd såklart ombord dem. Kvinnan satte genast av hem och hämtade vin och glass, vilket vi avnjöt på akterdäck med några ostkex. Lovisa var väldigt lycklig, för det var första gången hon kunde förstå och bli förstådd av en engelsktalande jämnåring. Kompisarna hon försökte prata med tidigare hade kraftig skotsk dialekt och var väldigt blyga, men denna familj var Nyazeländare, från fjordland på sydöns västsida. Kvinnan var föreståndare för ett art-center här som hon fått som ett tvåårs kontrakt, medan mannen var hemma med dottern. Vi ska hälsa på dem i morgon förmiddag. Men de berättade att det var så katolskt här och så mycket släktband mellan grannarna så det var inte lätt all komma in i samhället som främling. Kan tänka mig att det är lite som på Orust för 50 år sedan.
Efter att dessa trevliga nya bekanta försvunnit tog det inte länge förrän det kom in en båt med sportfiskare och de kom över och skänkte oss sin fångst, ca 10 kg blandad fisk, mest bleka(pollak) (mycket lik torsk men lite mer ljusbrun), ett par sejar och en makrill. Jättebussigt! Så jag har just avslutat filéandet nu efter att vi åter ankrat upp på redden. Sex rejäla middagspåsar ligger nu där bredvid den fina laxfilén. Vatten, diesel och mat är påfyllt. Underbart.
/Gustaf, Bellyglass för ankar några sjömil från Eagle Island. 23.30z 7/8 2012