Ökenliv.
Det är svårt att komma nånstans i öknen kring Luderitz utan bil, och trötta och svettiga blev vi. Vi beslöt att hyra en enkel liten Toyota för 350 kr per dygn. Med den åkte vi ut på lättkörda grusvägar på en halvö, som ligger sydväst om Luderitz. Det är fint vid vattnet, påminner aningens om Bohuslän – och ändå inte! Det ser inte riktigt ut som graniten hemma, och tången som flyter iland består av kraftiga stammar! I havet finns massor av stora, röda maneter. Vi fick fina obs på flamingos, och särskilt Karin var nöjd med detta. Vi skymtade sälkolonin vid fyren Diaz, men missade pingvinerna vid Halifax island, som vi läst om. Inte ett träd i sikte, bara sand och sten, i alla nyanser av brunt. Lite fetknoppsväxter, lavar och torra buskar, blir till mat åt “stenboks”, vackra rådjur som strövar omkring. Vi såg hundratal “gemboks” vid Luderitz sewage plant, där de drack vatten. De var stora som våra hjortar, med långa, raka och ståtliga horn. Vi vandrade på vackra Agate Beach vid lågvatten, precis intill sanddynerna som markerar södra delen av Namibiöknen. Vid staketet kalasade en helt orädd “blackbacked jackal” på kadavret av en springbok.
Namibiöknen är vad vi har förstått “Sperrgebiet”. Diamantföretaget Namdeb har letat diamanter där länge, så det har hittills varit förbjudet för allmänheten att vistas i området, vilket för övrigt gäller en stor del av marken öster om Luderitz – du får inte röra dig mer än ett par meter från vägen! Nu letas det mest diamanter i havet, så ett par tre företag har fått tillstånd att organisera mindre turistkonvojer med campingbilar, som får köra genom Namibiöknen.
Vi besökte Kolmanskop, en numera övergiven spökstad i öknen från början av 1900-talet. Då kunde man hitta diamanterna direkt i sanden. Vi såg foton på män som kröp i långa led och letade och kände i sanden med händerna. Kolmanskop tycktes ha varit en lyxstad under sina glansdagar, med bowlinghall, egen korvtillverkning och fina bostäder med kylskåp.
Nu blåser det kuling i hamnen, så man sticker helst inte upp huvudet i den kalla vinden. Caminante snurrar runt i byarna, och det smäller och knakar om ankarspelet. Men det går ingen nöd på oss, vi har precis stoppat i oss en smaskig äppelpaj med vaniljsås till kvällsmat.
Tina, Luderitz Namibia, 13 februari 2017