Det harmoniska livet
När vi lättade ankar från den märkliga halvfärdiga containerhamnen utlystes fisketävling oss tre båtar emellan. Det har varit lite si och så med fisket ibland, vi är ju bortskämda med att få fisk vart vi kommer. Men en tävling kunde ge flitet en injektion hoppades jag. Så, så fort seglen var hissade la jag ut paravanen med några krokar agnade med glittrigt presentsnöre om styrbord samt klassisk makrillränndörj med sex små röd-silvriga drag om babord. Några av krokarna såg lite rostiga ut så de fick en omgång med brynet. För fiskaren agnades med vitt vin i kylen. Gud ska veta att jag pysslade om våra fiskerevar från morgon till kväll. När vi närmade oss olika grund seglade jag en omväg för att komma rakt över och där reducerade jag seglen för att komma ner till fyra knop som är någon sorts övre gräns för makrillfiske har jag fått för mig. Framgången var väl inte bedövande, men vi vann iallafall med fyra mot två respektive noll. Och det blev kalas ombord på Caminante. Matlagnin
gen fick dock förstärkas med åtskilliga tillbehör för att få fiskarna och kornbrödet att räcka.
Kalaset atslutades med allmän bildvisning. Vi hade sett mycket delfiner under dagen och Kalle på “Elin” hade lekt med sin undervattenskamera. Han hade hängt där i krokig arm i fören under vattnet i fem knop och lyckats filma långa sekvenser med delfiner, mest vitsidingar tror jag, som på filmen simmar lojt för att hålla jämn fart med båten medan delfinungarna får simma desto mer. Märkligt! De vuxna djuren rör knappt på sig medan ungarna simmar febrilt för att hålla jämna steg. Kunde inte låta bli att associera till människor jag mött. Alla rör sig åt samma håll med samma fart i livet men ack med så olika ansträngning. Grattis Kalle för din fina film!
Själv hade jag lekt med ett par teleobjektiv hela dagen vid sidan om fisket och fått ca 500 fina bilder på Elin och Miss My, vilket gladde dem mycket. Några bilder blev riktigt bra. Jag är väldigt nöjd med 500mm F4 objektivet. Fantastiskt så skarpa bilder det ger, även på fri hand i lite sjögång. Men så klart, väldigt många bilder, särskilt på tex delfiner där man har väldigt kort tid att ställa in så missar ju fokus lite eftersom det är manuell fokusering på mitt 20-åriga objektiv.
Ria de Arosa som vi ligger i nu är en ganska stor fjord. Här finns flera byar runt om och många stränder och öar, allt skyddat från havet. Vad som är mest utmärkande när man seglar in här är de otaliga musselodlingarna som baseras på träflottar som ligger ankrade överallt. Här finns hundratals flottar! Skeva och gistna, byggda i grått och sprucket trä. Många gånger nedtyngda av stora granitstycken som av formen att döma kasserats på ett stenbrott. Det är väl när mussellarten ännu är för lätt för balansen kan jag tro. Dessa otaliga flottar sköts om av kontrasterande fina fiskebåtar där man installerat små lyftkranar på däck. Föreställer mig att det är korgar mer ostron man har under de tusentals rep som hänger ner i vattnet??
Fjorden myllrar av fiskebåtar som kommer och går i ett, till och från havet där ute. Vi har sett både trålning och garnfiske, och det är gott om fiskeflöten på alla djup längs kusten. Vi hade till och med en liten fiskebåt som la ut ett flytgarn med blinklampa i ena änden längs stranden där vi ankrade en kväll. Sen ankrade den upp i andra änden under natten.
När jag såg mig om ganska tidigt första morgonen här i fjorden var det lågvatten och där gick nästan hundra människor längs stränderna runtom och samlade musslor och ostron. Där var också tiotals ekor ankrade med karlar med sjöställ som håvade upp musslor och gud vet vad med underliga håvar från botten. Skaften på håvarna var så långa att de böjdes i en båge ner i vattnet på andra sidan båten. Att livet cirkulerar runt havet här uppenbart när man flanerar på stan i skymningen mellan barar och små serveringar. Alla ställer de ut havets läckerheter i sina skyltfönster. Stora bläckfiskar tronar där stjälpta över ölglas, buntar med knivmusslor, där de slemmiga sifonerna hänger slaka och bakom de dammiga skyltfönstren står skålar med ostron och krabbor av andra slag än vad vi får se hemma. På några ställen finns akvarier med humrar och krabbor som fångar in barnen som blir stående och tittar och knackar med skräckblandad förtjusning.
Alla barnen i svensk-båtarna här leker om eftermiddagarna efter skolarbetet på de långa sandstränderna eller simmar av och an mellan våra ankrade båtar, kanske med lite oroade blickar från föräldrarna ombord än så länge. Tina har suttit strandvakt ett par gånger med sin läsplatta och verkar trivas bra med det. Karin simmar mest runt med huvudet under vattnet och tittar på alla fiskar och smådjur. Varje dag har vi haft en flock bottlenose delfner “öresvin” som kommer in en halvtimme eller så till ankarplatserna vi varit på här i fjorden. Ibland hoppar de, men mest är de lite lojare än delfiner som följer bogvågen. Kanske är det för att här är delfinungar.
Det är märkligt, men nästan varje dag skjuter man upp fyrverkerier mitt på dagen, och ibland redan på morgonen. Det knallar och brakar och ibland är det så mycket så det blir stora rökmoln som samlas över fiskehamnen. Inte direkt vackert eller festligt utan påminner snarare om krig när det smattrar av alla vita magnesiumbomber. Jag måste fråga någon varför, så var det redan för 12 år sen när vi seglade här.
Mekandet jag gjorde med vårt lilla elverk har givit frukt. Det fungerar nu och driver svarven, svetsen mm när jag bygger delar till båten. Har nu byggt om spirbommarna och flyttat dem från relingen till masten samt gjort den 8.2 meter istället för 6 meter. Tyvärr ser den lite klen ut, så vi får nöja oss med att använda den i lätta vindar tills vi skaffat ett grövre rör. Valde 100mmx3mm aluminium i våras men skulle gått upp till 150×4 eller så. Tyvärr följer med rejälare dimension att det krävs kloka grepp för att hantera en sån spirbom själv. Mastfästet sitter på ca tre meters höjd.
Vi njuter av de underbara grönsakerna här. Meloner, färsk spenat, tomater squash och paprika. Standardmenyn har blivit ett jätteberg stekta grönsaker med lite churizo, kanske en skvätt vin till sky. Men också yoghertsåser med vitlök eller kikärtsrörer med lime, olivolja och spiskummin. Och så de goda ostarna. Nu återstår bara frågan om vi ska köpa oss en sån där 5kg torkad skinka att hänga i taket och karva bitar från. Hinner vi äta upp den denna gången innan den blir hård som en träbit? Har ett minne från förra resan att det blev lite hårdtuggat till slut…
Dags för frukost..
/Gustaf 07.00z 17/9 2012 Ria de Arosa, Playa Barraña