Sköldpaddor och tandvård på Epi
I sällskap med barnbåten Nautilus gjorde vi en 24 timmars segling 140M norrut till Lamen Bay på västra Epi den 25-26/8. Det var en rufflig natt med 10 m/s akterifrån mellan öar, där tidvattensströmmar mötte sjön. Lamen Bay visade sig vara en kanonfin ankarplats, där vi kunde simma runt mellan båtarna och titta på massor av sköldpaddor som betade på botten. Vi blev bekanta med två stora tyska katamaraner, den ena med en sjuåring ombord, urglad över att kunna ansluta sig till vårt barngäng. Ungarna paddlade runt med kajaker och snorkelutrustning, lekte på stranden eller ombord.
Vi spanade efter sjökor, men såg dem aldrig under vattnet, endast när de kom upp till ytan. Jag mötte en ny sorts haj i vattnet, jag tror jag lyckades identifiera den som en “zebrahaj”.
Eftersom det finns malaria på Vanuatu, Papua Nya Guinea och Solomonöarna, har jag skaffat impregnerat myggnät och sytt skydd för däcksluckorna i barnens rum och över vår säng. Resten av nätet sätter vi upp över nergångsluckan varje kväll. Men hittills har vi inte sett många myggor. Våra bomkapell trillar i bitar, men jag beslöt att skjuta upp arbetet med att göra nya och lappade dem i stället för hundrade gången. Gustaf har jobbat i två omgångar med att täta läckor på gummibåten, men tycker att han är klar med det nu. Den läcker inte längre! Ben på Gaia hjälpte oss i Suva att få tag på bra klister, och försåg oss även med litteratur. Att lappa hypalon, det material gummibåten är gjord av, är en konst. Gustaf har även målat nya kättingmarkeringar och också gjort nya fiskedrag. Idag tätade han den läckande kökskranen och lagade ett dörrlås till datorskåpet. Det finns alltid att göra ombord.
Vi seglade 25 sjömil västerut till Maskelyne islands, ankrade den 29/8, den första ankarplats i Vanuatu, där vi inte rullar det minsta. Nautilus är en lätt Beneteau som ofta rullar bra mer än vad vi gör. De sover gott här, särskilt Hans, som är rätt sjösjuk.
Vår lilla ankarvik här vid Awei Island var full av lokala, vuxna och barn i utriggare gjorda av urholkade trästammar. Det var lördag, och barnen var lediga från skolan. Båtbarn och de lokala flickorna hade tävling över viken, plastkajakerna mot utriggarna. Plastkajakerna vann. Karin fick en ovanligt utslag av generositet och skänkte flickorna fotbollen som hon haft länge och väl i sin sandleksakspåse.
Vi har med oss de två tyska katamaranerna hit. Barnfamiljen i “Miss Goodnight” har varit ute i tio år! De har en tvååring ombord. Jag tycker det verkar jättejobbigt att segla med små barn, de flesta föräldrar vi träffat har ofta varit lite tärda. Men Lana och Franz på Miss Goodnight har sett till att resa med lugnt tempo, och stannar gärna i ett område i flera år.
Den andra tyska katamaranen Mariposa seglas av en äldre tandläkare och hans flickvän. Michael har en hel tandläkarklinik ombord, och lagar folks tänder gratis ute på de öar han besöker! I Nya Zeeland lastade han ombord tandläkarmaterial för 20 000 euro, denne fina man. I Lamen Bay drog han igång verksamheten en eftermiddag. Då visste jag inte om att han var tandläkare, men jag noterade att det kom båtlast efter båtlast med bybor till hans stora flotta katamaran. En full arbetsdag, och efteråt tar det några timmar för dem att städa och packa undan all utrustning. Om några dagar seglar de upp till Luganville på Santo och jobbar några dagar där. Han berättade att det just nu inte finns någon tandläkare alls på norra Vanuatu. Återigen påminns jag om hur långt ifrån civilisationen vi befinner oss.
Tina, 10.05z, 30 augusti 2015, Awei, Maskelyne Islands, Vanuatu