Some bananas for a Billabong
(Billabong är ett globalt klädmärke, välkänt för sina surfshorts).
Vi fick grandiosa snorkel- och dykdagar i Nigali Passage på Gau. Dykarna dök på förmiddagen i en svagt utgående ström med hög halt av näringsämnen, är pålitligt tillhåll för stora fiskar. Vi som snorklade valde slackvatten (precis när tidvattnet vänder) och svag ström in, vid lunchtid, då vi fick klart vatten och bra ljus. På sista snorkelturen såg vi (Gustaf, Karin och jag) tusentals barracudor som simmade i virvlande stim på botten i passet, men även många andra fiskstim. Samt en bläckfisk som försökte simulera en sten (ganska välgjort) och en stor muräna som tittade ut på oss ur ett hål. Karin är en glad liten snorklare, hon simmar upp och ner som en jojo och är nyfiken på allt hon ser. Lovisa, stackarn, hade blivit vrålförkyld och låg med feber. Vi hade en enorm tur med vädret, vinden mojnade till 5 m/s, och vi fick fem dagar på rad då vi kunde ankra precis bredvid passet. Mitt i allt gick trefasgeneratorn sönder, den som behövs för att vi ska kunna dra upp ankaret! Efter en del mätande kom Gustaf fram till att kolen var slut. Vi hade inga i reserv, så han filade till några ersättare, som han tog från reservdelslådan. Vi beslöt ändå att segla till Suva för att skaffa riktiga delar.
Det blev en lugn nattsegling de 50 sjömilen ner till Suva. På kvällen fick jag själv feber. Vi gick in den stora hamnen vid fyratiden på morgonen och sicksackade försiktigt i mörkret mellan ankrade fartyg. Vi ankrade till slut mellan segelbåtarna utanför Suva yachtclub. Gustaf hann gippa storen precis innan kroken skulle i, skotet fastnade runt den aktre nergångsluckan och glaset sprack i tre bitar. Ve och elände, den trötte fixmannen började själv se rätt slokörad ut.
Fem dagar senare ser Caminante ut som om vi aldrig mer kommer att gå ut på öppet hav. Båten är full av Gustafs alla påbörjade projekt. Luckan är provisoriskt ihoplappad! Akterdäck är fullt av gastuber, Gustaf tankar över gasol. Han har förstärkt kåpan till utombordaren, vi har krossat den alldeles för många gånger under badplattformen i aktern. Gustaf har även plockat isär storbomsnocken för att bygga om revsystemet. Han har provtryckt alla dyktuber iland. Ben från holländska Gaia har skänkt oss kol till generatorn. Ben är den holländske motsvarigheten till Gustaf, lika händig. De tillbringar gärna några timmar varje dag och utbyter kunskaper och bra-att-ha-delar.
Dagarna rinner iväg, pengarna med, men det är ett helt ok liv här i exotiska, smutsiga, charmiga Suva. Det kan dröja ett år tills vi kommer till en stad igen, där det finns så stort utbud av varor och reservdelar.
Astrid från Gaia tog med mig och barnen på stan igår, för att besöka några av stadens second-handaffärer. Jag blev paff över hur mycket kvalitetskläder (från Australien) man kunde köpa för 5-10 kr. Ursprungligen skulle vi köpa billiga T-shirts för att byta till oss frukt och grönsaker på Solomonöarna och i Papua Nya Guinea. Men nu sitter jag här med alldeles för många fina toppar som omöjligt går ner i klädlådan i båten. Lovisa fastnade bland annat för en sexig, genomskinlig svart tyllkjol. Karin inhandlade en klassisk blå- och vitrutig, stärkt skoluniformsklänning med hög krage (4 kr). Skall hon ha den till skolstarten?! Klädlådorna ombord är iallefall knökfulla.
Tina, 8.10z, 25 juli 2015, Suva, Fiji