Båtkollektivliv
Vi ligger kvar i vår cirkelrunda atoll Minerva. Det känns som segelbåtarnas rastplats ute i ingenstans. Laglöst land utan myndigheter.. Just nu är det högvatten, då täcks revkanten helt, vågorna rullar över, och Caminante rullar i takt. Tur, tänker jag, att det bara är två gånger per dygn…
Tillsammans med en handfull båtar, varav tre barnbåtar, har vi njutit av vad Minervarevet har att erbjuda. Karlarna har harpunerat fisk varenda dag. De största firrarna kom Exodus elvaåriga son Brendan hem med, fiskar, nästan lika långa som honom själv!
Alla barnen (5-13 år) hade en leksöndag i Caminante. De lekte med utklädningskläderna, spelade teater för oss vuxna och ordnade parad i sittbrunnen. Brendan klädde fint i damkläder, hans mamma viskade till mig: He will be a good husband!! I ett snöre drog Karin sitt nya husdjur efter sig, ett par trosor, “Come on panties!”.
Några dagar med 11 m/s från syd gjorde att vi fick flytta från vår ankringsplats vid passet, ned till sydänden av lagunen. Innan dess hann vi dock se våra australiska vänner i Waratah segla iväg mot Tonga. Väderprognosen angav fyra meter vågor utanför. Vinden gör att mycket vatten spiller in i lagunen, och man får en kraftig utgående ström genom passet. Precis innan Waratah gav sig iväg lossade deras mastskena från masten. Alex fick plocka fram borrmaskinen och göra en snabblagning. Sedan fick vi se engelska segelbåten Windstar ta sig in genom passet. Den kastades runt i vågorna som byggdes upp av den utgående strömmen, en ström nästan för stark för deras motor. Väl inne upptäckte de att allt dricksvatten runnit ut i kölsvinet. En slangkoppling blev för varm inne i motorrummet och släppte. De fick komma till oss och hämta 100 liter och som tack skänkte de oss en flaska vin och en påse torkade nektariner. Senare samma dag kom en Dufour-segelbåt in och ankrade – den hade tappat masten precis utanför. Inga person eller skrovskador, men fem tystlåtna, chockade äldre män. Dagen efter fick de gå tillbaks de cirka 400 sjömilen mot Fiji för motor.
Vinden har nu mojnat och i går kunde vi flytta upp till passet igen och åka och snorkla med gummibåten på vårt favoritställe, ut genom passet och cirka 300 meter söderut. Alla har våtdräkt, det är varmt i vattnet, men inte tropiskt varmt. Vi såg hajar, två sköldpaddor och två rockor, massor av fisk och många olika sorters koraller i alldeles genomskinligt vatten. Helt klart värt priset att ligga och sjösjukerulla vid högvatten..!
Tina, 3.30z, 21 maj 2015, North Minerva Reef