Hotel California
“You can check out any time you like, but you can never leave”. Så låter skämtet från segelbåtarna som kom hit före oss, och det handlar om Maupihaa, eller Mopelia som denna atoll också kallas. Där ligger vi nu. Ön för tanken lite grand till den gamla låten “Hotel California”, om den är bekant. Vi vill bara inte segla vidare och tydligen ingen annan heller…
Vi vinkade hejdå för en vecka sedan till långliggarna och till de andra barnbåtarna. Många hade redan då varit här en månad. Vinden har legat på 10 m/s från syd, så vi flyttade ner till södra delen av atollen igen för att få sjölä. Vi är kanske tio segelbåter, bland annat Lochmarin, som vi mötte första gången på Kanarieöarna 2012, med Sarah och Phil, och det yngre paret Borja och Marion på Eos. Lovisa och Karin har varit på Lochmarin flera dagar och Sarah har lärt dem programmera med “Scratch” (från MITs hemsida). Gustaf har kitesurfat och harpunerat fisk med Borja. Vi har haft ett par gemensamma middagar, dels på stranden och dels hemma i våra lokala vänners hus, och ätit hummer och annat gott.
Det är fullmåne nu, och seglarna hade observerat stora havssköldpaddespår på stranden. Tänk att få hitta en “egen” sköldpaddestrand! Ena kvällen var tre besättningar där vid niotiden på kvällen och fick se en stor sköldpaddehona kliva upp ur vattnet och gräva ner sina ägg. Nästa kväll var vi där med barnen, men såg inga sköldpaddor..suck… Men det var en vindstilla kväll, det är så ljummet så att man kunde sova på stranden. Och det är magiskt att vara ute med jollen i fullmåne. Varenda lilla korallhuvud syns perfekt i månljuset.
Vi fick uppleva en riktig toppen-snorkelutflykt idag. Alla segelbåtar flyttade upp till norra ankarplatsen igen, och vi åkte iväg med en fem-sex gummibåtar och snorklade vid ett hundra år gammalt vrak, cirka hundra meter söder om passet. Det var kristallklar sikt, massor av fisk, massor av haj, en sköldpadda, och valar som sjöng (det lät som ett gnällande barn i öronen i vattnet) och valarna hoppade ett par hundra meter ifrån oss. Bättre än så här kan det knappt bli! Vraket var mestadels täckt av koraller, men det låg massor av metalldelar utspridda i djupa sprickor (‘canyons’) upp mot revet. Gamla ankare, en rigg, hjul… En av vår blogläsare Pehr Westin skrev idag till oss att “vraket är ett gammalt krigskepp, som härstammar från en galen tysk kapten som gjorde öarna osäkra där nere”. Spännande!
Ikväll har vi grillat snäckor och fisk iland med alla våra vänner, och ätit rå fisk i kokosmjölk. Svenska chokladbollar till efterätt. I morgon säger vädergurusarna att det är en bra dag att segla iväg på. Innerst inne hoppas vi alla att vinden inte kommer i morgon, att prognosen är fel. Ge oss bara en dag till, som idag… en gulddag. En till snorkeldag och eldarkväll på stranden i dessa perfekta förhållanden vill vi bara ha…
Tina, 11.05z, 9 september 2014, Maupihaa,(Mopelia), Franska Polynesien