Adjöss och tack för fisken!
Det var fina dagar i Valentia. Men igår kväll fick vi ännu en kuling på 20 m/s som fick vågorna att återigen skölja över bryggorna. Det var en nordan som de utlovat, men i friskare tappning än vad vi trott. Nu var emellertid reparationen av revblocken till bommen klar och allt var sjösurrat och redo för avfärd. Morgonen kom med fint väder och vi språkade lite med våra nya vänner på bryggan och växlade epostadresser. Miles skulle hem och skörda vete på 80 hektar, och de övriga skulle hem till sina olika bestyr. Semestrarna var slut.
Vi har med jämna mellanrum fått en kasse fisk av våra irländska värdar här, och vi hinner omöjligtvis äta i den takten, så vi har minst tio middagar med fina fileer i frysen, mest pollak och makril. Men nu var det dags att kasta loss så en sista klättring i masten för att inspektera, lite sprintar som saknades fick åtgärdas och så tuffade vi ut från bryggan.
Men snopna konstaterade vi strax att autopiloten gav en rad olika felmedelanden, men först när självstyrningen aktiverades. Allt från att kompassen saknas till styrdatorn trasig. Hmm. Vad kan ha hänt. Jag har svetsat en del. Vi har laddat batterierna med landström sista dagen, kan de fått överspänning? De varnade för åska. Kan det vara bränt för det? Jag bröt strömmen, kopplade isär kontakter, satte ihop, försökte isolera bort olika moduler men varje gång man satte på strömmen till autopiloten funkade allt i 30 sek innan det åter konstrade sig. Och alla olika moduler hörde av sig och gav kompasskurs, vindriktning, rodergivare och det gick att köra hyrdaulpumpen. Började tro att styrdatorns flashminne tappat sugen så programvaran hänger sig när man aktiverar självstyrningen. Spänningarna på styrdatorkortet i motorummet såg ut som de skulle.
Suck. Vi fäller ankar igen och jag chansar på att skruva isär kompassen uppe i mesanmasten. Det är en liten vit låda som ser synnerligen välkapslad ut, men eftersom det regnat en del kanske det kan ha kommit in vatten?? Lite långsökt och nånting sa mig att det kanske gjorde mer skada än nytta att bryta upp vattentäta kapslingar. Den såg absolut inte skadad ut. Är detta korkat? Men vad gör man, nån stans sitter felet och vi känner ingen större lust att segla ner till Spanien utan självstyrning. Jag visste dock att det inte var vindinstrumentet, den hade jag provkört förutan, men eftersom den vägrar köra utan kompass så kunde det teoretiskt vara den. Den är ingen idé att koppla bort för felsökning. Och kablarna hade jag redan följt och de såg OK ut.
Och si. Ett stort komplicerat ytmonterat kort nersänkt i vatten. Dessutom ett av ärg något grönt vatten till min förfäran. Jag klättrar ner från masten med kretskortet och diskar det i sprit och börjar undersöka förödelsen med kikaren bakvänd som mikroskop. En mikroprocessor med många ben väldigt tätt, där ärg fyllde mellanrummen etc. Med en nål att skrapa med och mer skurande med sprit la jag till sist kortet i solen en stund på tork och käkade lite lunch innan kortet åter kopplades in uppe i masten. Spänning. Och si! Det fungerar! Kapslingen torkas ur minutiöst, skruvar dit kortet, kablage etc, silikon-silikon-silikon. Tätt och bra! Och vi tuffar ut ur hamnen högst två timmar försenade. Jag ville inte lacka kortet ifall jag måste löda på ev ruttnade lödpunkter. Det får vänta till senare.
Tre timmar från hamnen passerar vi Great Skellig på nära håll. Det är en 214 meter hög klippa som sticker upp ur havet. Ingen hamn, ingen strand. Men här bodde munkar under många hundra år. Från 700-talet och fram. Där kan inte varit mycket bränsle att värma sig med när snösormarna drog fram. Och inte mycket mat. Munkarna har byggt små terasser där de odlat lite. Det finns fortfarande iglo-lika stenhus kvar där man bott. Såna platser sätter fart på fantasin.
Nu skiner månen ner på oss. Vi har 4m/s från VNV, imorgon ska det nog vrida lite mer på syd. Båten seglar så find och sjön är lugn. Har berättat sagor för barnen några timmar, men nu gick de självmant och lade sig. De har inte fått nån skola idag, de har haft skola både lördag och söndag, så idag var det ledigt för avsegling. Tina sover nu, och hon får väl ta över vakten om nån timme.
/Gustaf 23.50z 30/8 2012, 51 00N 10 40W