Vad har de i tankarna?
Det körde just förbi en motorcykel. Urgammal var den, men det var inte därför jag hajade till. Det luktade något starkt från den, och jag sa till Tina att han nog tankat hojen med insektsmedel. Både Havanna och Cienfuegos är fulla av rökare. Det är små män med ett egendomligt instrument som ser ut att komma från en rymdfilm. Ett vapen för den intergalaktiska kubanska insektspolisen. Ofta har rökarna mycket bråttom och de hukar sig, flyr undan med handen för munnen och slår igen dörren, och bakom dem bolmar röken, där de utkämpat sin strid. Man ser precis var huset läcker och vilken väg mössen (råttorna?) kan hitta in från gatan. Varje dag slår de till. Man ser dem överallt på stan. I går skulle vi gå på sjöfartsmuseet, men lokalerna blev just då attackerade av de små männen och så vi fick hitta på något annat. Det luktar som dieselrök blandat med gammal telegrafstolpe, p-kresol och lite annat smått och gott. Man säger att det är för mygg, och jag tänker på denguefebern som finns i hela Västindien, men vem vet, kanske håller annan ohyra till här också. Har bara sett en kackerlacka på Kuba på en hel månad. De för nog ett hårt liv här, tillsammans med de statliga rökarna.
Man kan tanka diesel på macken också. Den kostar en US-dollar per liter (just nu 6.60 kronor). Dyrt! De flesta köper “på gatan”. Då blir det två kronor litern, men man får ta besväret med dunkarna. Vår båtgranne köpte diesel i Havanna på det sättet. 1800 liter. Hela hamnen, med myndigheter och allt, var engagerade i att pumpa och släpa dunkar i tre dagar. Såklart är sånt bränsle stulet på “jobbet”. Här råder en kommers “vid sidan om” som måste härstamma från socker som kommer bort under transporten, cigarrlådor som “kasseras” på fabriken och grönsaker som aldrig kommer in i statistiken, och så bränsle från alla statliga fordon. Dessa extrainkomster förklarar nog delvis hur 10-30 US dollar per månad räcker till snygga skor och aftontoalett åt stadens alla vackra damer och åt de flesta en pilsner eller två på puben emellanåt.
Tina tyckte det var dags att ta den lokala bussen in till stan idag. Man måste ju prova. Man hade sagt oss att bussarna är dyra här, så vi har hållit oss till cykel/häst och veteranbilstaxi när vi inte orkat gå. Nu vet vi. Det kostar fem öre att åka buss. Vi insåg att detta var förklaringen till varför bussarna ofta är knökfulla trots att de går väldigt ofta. Sen tog vi varsin stor strut med hemgjord mjukglass med guayaba/vanilj på “Avenyn”, Paseo el Prado, gatan med alla parkbänkarna och statyerna. Rikligt som vanligt med den färska frukten i glassen. Mums! 80 öre per strut. På en tvärgata ligger min favoritpizzeria med koleldad ugn. Den lyxigaste pizzan, överlastad med godsaker kostar 3.50 kronor. Färskpressad juice några öre per glas. Kubanskt kaffe är riktigt gott, men vi provade vitt vin i går men det var inte så imponerande.
I plånboken knatar vi runt med två valutor – pesos convertibles, och pesos nationales. Rörigt. Vi har successivt lärt oss när vi skall använda den sistnämnda, den lokala valutan – på bussen, till frukt och grönsaker, bröd på bageriet, på alla fik och matställen som ser små och “lokala” ut.
Ombord på Caminante har det varit Lucia i dag. I går bakade vi pepparkakor och lussekatter. Elpianot har åkt fram, vi spelar och sjunger julsånger. Julpyntet har kommit bort någonstans i gömmorna, så vi har köpt nya kubanska julkulor. Vi minns att man varnade oss att det inte gick att köpa något på Kuba (‘ta med toapapper, salt, peppar…bröd finns inte, köp ägg bakom disk etc. etc.”). Men vi ser många affärer och många varor i Cienfuegos. Och pengar gör vi av med (ja när man tror att man inte gör av med pengar för att allt är så billigt, så…). I dag fick vi uppsöka vår första ATM-maskin – och det gick att ta ut pengar utan problem – tvärt emot vad tidigre seglare sagt oss. Mycket ändras nog snabbt på Kuba dessa år.
Karin och Lovisa sköter sin skola excellent. Karin har gjort ett skutt framåt med sin läsning, vi föräldrar kan pusta ut. De trivs bra här i Cienfuegos med långa dagliga vandringar i stadsmiljön. De turas om att glida runt på vår enda sparkcykel, och vi mutar dem med glass och hästskjuts. De längtar efter julen, som är extra viktig för dem nu, när vi är långt från släkt och vänner i Sverige och andra barnbåtar. De skulle bara veta vad tomten har åt dem i säcken..!
Tina och Gustaf 01.44z, 13 december 2013, Cienfuegos, Kuba