Fullmåne och försoning
Det är fullmåne igen, och det blir ett fantastiskt ljus över vikarna här på södra Grenada. En entusiastisk dam upplyste oss om detta faktum ikväll på VHF kanal 68 “Pretty spectacular!”. Hon hade sin båt i Mount Hartman Bay, viken väster om oss. Igår hade båtarna där en “dinghy drift” på kvällen för att njuta av månljuset. Sexton jollar kom och knöt ihop sig, hade med sig dricka och skickade runt godsaker, tror till och med det var musik. Det var alldeles säkert en extra minnesvärd upplevelse. I morse vid vattengympan uppskattade man fullmånen desto mindre, då havsvattnet var fullt av så kallade “sea ants”, som ger svidande bett. De kläcks tydligen vid fullmåne.
Vi var ett tiotal kvinnor som gjorde vattengympa vid halv niotiden utanför Rogers Bar på Hog Island, med våra “noodles”, långa ihåliga plastkorvar, som kostar 25 SEK på Spiceland Mall. Just nu är “noodling” innegrejen här. Lovisa och Karin sparar till var sin noodle.
Ombord pågår skolan för fullt. Emma från Elin skänkte oss en hel del matteböcker som passar Karin jättebra. Hon kämpar annars främst med att lära sig läsa. Lovisa jobbar med biografier, och littsökte på J. K. Rowling (Harry Potter) på internet igår. Jag insåg att hon jobbar nog för lite på nätet, för hon skrev helt enkelt av sida efter sida. Nu tror hon att hon skall skriva ett helt epos.
Gustaf har plockat isär bägge våra utombordare, och lagat dem hjälpligt. De fungerar iallefall. Dieselgeneratorn gick sönder för hundrade gången, Gustaf fick tyvärr tag på dåliga kondensatorer förra gången, så nu måste han hitta bättre. Varje dag försvinner han över till bogserbåten Flying Buzzard och repararar något hos dem, det är tydligen mycket roligare att laga deras båt (ett oändlighetsprojekt) än att underhålla vår egen. Men så avgudar han kaptenen Mike, och lär sig nog ett och annat av honom också. Ibland tar Gustaf med sig Karin som leker med deras hund Toby, eller så får vi alla öl eller mat där. Mikes fru Jules och jag trivs bra tillsammans. Hon är kanske 57 år, och har en forskarutbildning i sociologi från Cambridge. Sent i livet träffade hon Mike, som hon är hopplöst betuttad i, och nu är hon minst sagt splittrad, för är hon är inte helt nöjd med att vara kranförare, administratör och kokerska på en rostig bogserbåt full med skrot, och som är redo att ta uppdrag när som helst.
Men jag tycker nog de har det ganska bra, de jobbar på dagarna och kalasar på kvällarna, de har en stor umgängeskrets, så det går ingen nöd på dem.
För cirka två veckor sedan hamnade jag i bråk i Woburn med en äldre engelsk man, en seglare, som tyckte att jag förtöjde min jolle dåligt. Han bara skällde och skällde, och jag häpnade över hur lång svada han kunde åstadkomma, denne bittre man. Hans åsikter om min jolleförtöjning delade jag förstås inte alls. När jag väl gjort fast jollen med akterankare, tamp och vajerlås (en svettig procedur i sidovind) gick jag in i Taffys Bar och fann den arge mannen vid baren, och skällde tillbaks, och avslutade med att jag tyckte han borde åka tillbaks till sin hemland “and learn some manners”, jag tydliggjorde att han var definitivt den otrevligaste personen jag träffat hittills på Grenada. Han blev nog lite paff. Eftersom världen är liten här har vi sedan dess setts flera gånger och förstås ignorerat varandra. I morse vid en bookswap på Hog Island råkade jag dock stå och studera just hans böcker, han hade några bra böcker, inte bara vanliga deckare, och då bad han mig om ursäkt för sitt
uppförande. Jag är nog inte särskilt långsint, ha ha, det kändes fint att gå därifrån med tre av hans böcker, och att ha blivit sams igen.
Tina, 03.00z, 23 augusti 2013, Hog Island, Grenada