Skola och projekt
I måndags startade vi igång skolan igen, efter sommarlovet som varit. Tina har kämpat mycket för att skrapa ihop böcker från olika håll, eftersom vi ännu inte fått hit barnens ordinarie uppsättningar hemifrån för ÅK 1 resp 3. Bla satte vi upp två fotostativ i salongen, ett för blixt och ett med kameran, försedd med 50mm objektiv, och så fotade Tina av båten Elins alla årskurs-tre-skolböcker. Ska det bli bra avfotat visade det sig att blixtens vinkel måste vara lagom för att man ska undvika reflexer i blanka böcker. Karin får än så länge klara sig med Lovisas ÅK1-böcker, men en stor del av Karins skola består fortfarande av att lära sig läsa ordentligt, och då gäller det att hitta något som håller tålamodet uppe, just nu är det smurfböckerna.
För att ge mer kvalité åt Lovisas engelskaundervisning hyr vi in Tony från Sydafrika som tränar henne i konversation på samma sätt som Andy gjort tidigare. Barnen leker ganska ofta med flickorna på närbelägna “Daydreamer” från Alaska, så det blir väl lite språk därifrån med.
Mekarprojekten har senaste veckorna fått en alltmer trivsam karaktär eftersom de tunga projekten för närvarande är klara. Jag har bla varit runt och hjälpt andra båtar få ordning på sina dykkompressorer. Det har varit tre lösa kompressorblock utan motor som bytt ägare. De gamla bensinmotorerna är slut och nu försöker vi hitta motorer som passar de olika båtarnas elsystem. På bogserbåten är jag nästan klar med att sätta in en 230V enfasmotor på tre hästkrafter, medan 60-fots aluminiumbåten “Merlin” bara har 24-volt till vilket vi inte kunde få fram någon tillräckligt stor 24V motor. Kanske får de köpa sig en av de enkla kinesiska vattenkylda dieselmotorerna för några hundra US dollar som säljs här.
På vår egen båt har jag förutom att jag lagat lite smått och gott samt satt upp en dusch i sittbrunnen, så har jag labbat en del med mina trefasinvertrar. 380V-invertrarna jag har ska ha trefas in och ger ju trefas ut där man kan styra varvtalet, vridmoment etc för trefasmotorer. Jag pillar nu med att bygga om den stora på 7.5 kW som jag köpt från Kina, till att kunna gå att köra på en fas in. Ännu bara matat från vårt enfas-elverk, men jag lurar på att mata den från intermediär-likspänningen från två seriekopplade invertrar. Den behöver ca 520 V likspänning. Får jag till det kan jag ha den till att köra vår dykkompressor, brandpump och ankarspel från valfritt av batteri eller elverket och inte bara på huvudmaskin. Jag kan också ha den till att varvtalsstyra svarven där jag nu får byta remmar för att ändra varvtal. Blir det bra kanske jag kan svarva utan att behöva starta elverket.
Jag fyllde en dykflaska i eftermiddags på detta sätt, men fick köra på 32Hz, dvs på 2/3 fart mot normalt. Jag måste ragga fler glättningskondensatorer (några stycken på 1000uF 400V) om jag ska kunna köra den på fullvarv. Ett annat projekt var ett tiotons brytblock jag svetsade och svarvade åt bogserbåten Flying Buzzard häromdagen. Brons och rostfritt med 32mm axel och fettnippel. Mycket stiligt, väger nästan 10kg! Nu kan de använda ankarspelet till arbeten även på akterdäck etc, och så tar blocket även kätting! De jobbar alltmer med bärgning och skaffade just lyftblåsor för att bärga båtar på tiotals ton. Spännande övningar! Nu funderar de på att bärga fraktbåten som fastnat på ett skär på SW Bequia som vi seglade nära i juni.
I kväll satt vi och trivdes på Rogers Beachbar och tog en öl. Allt kostar 5 EC där, dvs 12kr. Roger bjöd Tina, mig och barnen på sin goda gryta han lagat över öppen eld liksom han brukar göra varje kväll. Denna gång var det Grenadas nationalrätt. Den bestod av stora hemgjorda korvlika nudlar (dumplings), brödfrukt i bitar, conch han plockat själv (såna där jättestora snäckor), riven kokosnöt, calalou (den lokala spenaten), lite paprika och andra grönsaker och så kryddad med turmeric, en rot som ser ut som ingefära men har en arom påminnande om selleri, och så är den väldigt gul, så grytan ser ut som vacker, krämgul curry. Det är väldigt trevliga killar som sköter den lilla baren. Pratade om kriminalitet, vilket det inte finns här. Den ene killen sa han aldrig låste ytterdörren här. Inte ens när han reste hemifrån ett halvår och jobbade i USA.
Jag och barnen har fortsatt att segla med den fina lilla segeljollen Angela byggt. Förbättrade den med knarrblock eftersom barnens händer inte är starka nog att hålla fast skotet i längden annars. En annan leksak som visat sig mycket populär är den uppblåsbara bottnen från vår förra gummibåt, Hondan, som på detta sätt fått ett nytt liv. När jag skrotade gummibåten opererade jag ut botten som ser ut som en stor surfingbräda. Den behövde lagas på några ställen men är nu helt tät. Den har tillräckligt med flytkraft för fyra barn och de paddlar rund med den, skvätter och busar. En del av de andra båtarna har kanoter, såna där man sitter ovanpå. Men jollebottnen är populärast just nu. Vi var lite inne på att köpa en sån kanot tidigare, men de kostar runt 4000kr och tar mycket plats på däck. Deras nuvarande leksak går att rulla ihop, den går att leka fler på och så är den gratis!
/Gustaf 9.20Z, 3 Augusti 2013, För ankar öster om Hog island, Grenada