Ankrade i Inishbofin
Så fick vi ta avsked av våra nya vänner, den lilla familjen som var så gästfri. Igårkväll kalasade vi hemma hos dem på lamstek och hade en väldigt fin afton, och blev till slut åtföljda i mörkret ner till gummibåten av tre vemodiga vänner som gärna velat att vi blivit kvar lite längre. Men med löfte om sydostliga vindar idag och imorgon ville vi gärna komma en liten bit längs kusten innan nästa lågtryck kommer in. Så i morse hissade vi segel och lättade ankar och seglade ut runt Eagle Island och innanför Black Rock, dessa monumentala fyröar som mer liknar bunkerfängelser än fyrplatser. Fast fyrarna ligger 67 resp 87 meter upp på dessa klippöar förekommer det att de slås sönder av vågorna. Den gamla fyren på Eagle island försvann nästan fullkomligt i en storm.
Också klipporna på Achill Island är fantasieggande med sina över 600 meters stup rakt ner i havet. När man seglar där nere under klipporna känns världen uråldrig och man tänker på munkar som slog sig ner på denna gudsförgätna plats på 800-talet. Hedningar, plundertåg, storm och ständigt regn hela vintern. Vad får människor att fatta sådana beslut?
Det utlovades force 6, dvs 11-14 m/s vilket såklart är i mesta laget för att vara bidevind om det ska vara bekvämt, men det har snarare varit för lite än för mycket, så antagligen kommer vinden lite senare. Så när solen gick ner och kusten nu går in i en lång bukt åt öster med Galway och Limerick i var sin fjord långt in i landet fick vi så fatta ett beslut. Segla på de 100 sjömilen till Valencia på sydvästhörnet av Irland eller ta ett strandhugg till innan dess. Hade vi sträckt på så hade vi varit bra långt från land, och det hade inte vart praktiskt att stanna innan dess eftersom land ligger långt upp i lovart. Egentligen började det bli väl mörkt för att gå in på komplicerade ankarplatser, men Inishbofin föreföll intressant och värd besväret. Gud vad vi velade innan vi startade motorn om jag bärgade storen.
Det var som vi misstänkte lite pilligt att ankra här i mörkret. Det är inte jättestort och här ligger redan ca åtta andra segelbåtar. Där vi fick plats och provade att ankra står det 2.3m på kortet så vi irrade runt en del ytterligare i mörkret innan vi till slut fällde ankar nedanför det gamla fortet, inte långt från inloppet till hamnen. Då har vi 0.8 meter under kölen även vid lågvatten istället för 0 meter som det var där vi ankrade först. Det är onekligen lite lurigt att ankra vid högsta högvatten som det är nu. Fem meter känns ju mycket, men tar man bort 3 meter är det plötsligt inte så kul.
Ska bli mycket spännande att ta en tur iland imorgon!
/Gustaf 53 36.7N 10 13.1W 00.42Z 11/8-2012