Svarvning på svaj
Vi låg ju på Tobago Cays några dagar och badade som galningar i förra veckan. Vi var så upptagna så det blev inte av att köra watermakern med vårt vanliga fem dagas-intervall. När jag väl drog igång den medan vi seglade söderut fungerade inte mottrycksregulatorn längre. Hmm, depp. Jag satt större delen av de 42 sjömilens segling i maskinrummet och demonterade, tvättade i ättika, putsade och böjde på oliga fjädrar. Montera ihop, provade, suckade, tog isär, leta efter tappade smådelar i kölsvinet, svära lite etc etc. Till slut hittade jag felet. En ganska komplicerad maskindel i rostfritt med flera O-ringsspår, lång gänga och med krav på stor precision hade vittrat sönder. Kavitation och korrosion i en dålig blandning. Det är här trycket släpps från 58 bar till noll med 70 L/min, så det är väl inte så förvånande att det kan ske. Och tyvärr ligger den i saltvatten när den inte används även om jag alltid diskar watermakern med mycket sötvatten. Använder nämligen samma bordsgenomföring för både kylvatten ut och watermaker-waste ut. Får väl ändra på det vad det lider..
Ivern att göra roligt kalas för Karin igår hindrade mig att sätta igång reparationen då, men idag har jag svarvat glatt hela dagen och högglanspolerat den nya delen för att få den att hålla bättre mot korrosionen och nu fungerar åter allt som det ska. Provbryggde 500 liter vatten. Det var sista längan 20 mm rostfri stång, så det hamnade på inköpslistan. 12, 15, 16, 25, 30, 40 och 46 mm har jag i lite olika rostfria kvaliteter. Det är ju ingen idé att ha svarv om man inte har material. Ville gärna köpt på mig titanstänger, det är ju mycket mer korrosionsbeständigt, men har inte hittat någon bra affär. Några tips?
I natt svängde vinden runt och vi dunsade emot en grön boj som visar nån bojad kanal. När jag var på däck och släppte ut kätting så vi gick fritt märkte jag en del aktivitet i viken. En rescue-båt pilade förbi och starka strålkastare lyste plötsligt upp från land. Jag trodde att vindskiftet satt någon av grannarna på ett av reven i viken, men jag var lite för trött att engagera mig. Hade väl bara hunnit sova två-tre timmar sedan Karins våffelkalas. VHF-en har vi ofta avstängd om natten, så det var först på morgonen vi insåg vad som stod på. En 70-fots mycket ny och exklusiv aluminium segelbåt brann så det dånade. De hade fyllt 3000 liter diesel några dagar innan och det brann som bara den till långt in på eftermiddagen. Ägarna och två besättningsmän kom helskinnade av båten under den nattliga tumulten, och när lågorna slocknat till sist gapade stora hål i aluminiumbordläggningen. Båten sjönk sakta trots att alla bordgenomföringar var pluggade från utsidan. Vi tog gummibåten de 100 metrarna över, för att se förödelsen. Mycket sorglig syn. Två år gammal. Tänk så mycket naturresurser… Nu är det upp till försäkringsbolaget att avgöra om de ska hosta upp 7 miljoner Euro eller påstå att branden var anlagd, vilket nog aldrig går att bevisa. När solen gick ner i en röd dramatisk himmel kom en bogserbåt och förtöjde i den förödda båten som låg i marvattnet. Säkert var planen att sänka henne på djupt vatten så det inte blir ännu ett vrak här. Femton ton bly och lika mycket aluminium och hundratals kilo koppar etc. Man får sig en tankeställare om det miljöriktiga med segling när det ibland slutar så illa. Man har ansvar för vad man gör om man kör runt med bilar, båtar eller för den delen öppnar en ölburk.
Gustaf, 01.16z, 15 juni 2013, Prickly Bay, Grenada