Äventyrliga familjer
Under flera dagar denna vecka har det regnat så mycket, att vi har samlat ett par hundra liter regnvatten. Vi häller dock inte ner vattnet i tankarna. Vi använder det i stället till att tvätta kläder med, som vi försöker torka mellan skurarna. Men de sista dagarna har vädret bättrat sig, och igår gav sig Elins besättning och vi iväg med lokalbussen tvärs över ön till ostkusten, för att besöka urinnevånarnas territorie, Kalinago. Vi klev av i Pagua Bay och gick sedan några timmar längs den smala landsvägen söderut, kantad bitvis av fina stora träd och små hus, ivrigt påhejade av Gustaf, som var väl den som hade mest spring i benen. Det var varmt i solen, särskilt för de små kottarna Karin och Love, men de kämpade på. Snälla människor som bodde längs vägen visade var vi kunde fylla våra vattenflaskor, och en man hjälpte Maja och Lovisa att toppa väskan med goda stjärnfrukter. Till sist hoppade vi på en skolbuss och åkte några kilometer söderut till ett kulturcenter i Barana Aute, där en guide berättade för oss om hur urinnevånarna levde förr i tiden, fast vi var kanske mest intresserade för hur de levde och resonerade i dag!
Hem igen fick vi alla lift på ett bilflak upp till Pagua Bay. Särskilt ungarna tyckte att detta var det häftigaste som hände på hela dan! Det fläktade bra och alla skolbarnen på vägen blev så förvånade att det satt “white people” på flaket. Mannen vi liftade med, Louis Patrick Hill, måste ha varit Kalinago-ättling, med vackra, skarpa ansiktdrag och ljusare hy än folk i Portsmouth. Han hade ett långt tjusigt halsband gjort av frön över sin blåa T-shirt. Han stoppade vid ett bageri så vi kunde köpa kasawabröd, ett sötat platt lokalt bröd gjort av malen kasawarot och riven kokos. “You are very adventurous”, tyckte han. Kanske var vi det! Vi hade onekligen haft tur med bussar och liftar, vi räknade ut att det tagit två timmar enkel resa att ta sig dit, och man var lite fundersam på hur det skulle gå att ta sig hem igen, med alla barn. Men jag oroade mig i onödan, och det blev en minnesvärd dag med många små möten med folk.
Gustaf har gjort en del båtjobb senaste veckan. Kalle och Gustaf har köpt lokal gasol och toppat upp alla gasolflaskorna ombord. Gustaf har även lagat vår minsta och tystaste utombordare, som han under senaste månaden använt ett stycke rostfri ståltråd som gasreglage till (vilket inneburit att jag inte kunnat köra gummibåten själv). Häromdagen, en eftermiddag, skrapade han rostfläckar på däck samt hela sittbrunnsdurken, som sedan dess har fått sex lager färg.
Tina, Portsmouth, Dominica, 03.30z, 19 maj 2013