Caminante bryggseglar.

Det är nästan en månad sedan vi ankrade på svensk botten, i Boxvikskilen på västra Orust. Vi tillbringade där en vecka i familjens sköte. Det blev många glada återseenden, med syskon och föräldrar förstås, också med lite vänner som hittade ut. En vecka senare gick vi för motor, i stiltje, ner till hemmahamnen, GKSS, där vi legat alltsedan dess. Det sociala glammet har fortsatt och vi kramar fortfarande dagligen om vänner vi inte sett på många år. Katrien med barnen Fien och Seppe från belgiska båtan Nautilus var här och hälsade på ett par dagar. Båten är såld och familjen har varit hemma ett år. Oj, vad de saknade båtlivet.

Men dagarna är också hårdpackade av projekt, framförallt med renovering av båten, men också med alla housekeepingsysslor som krävs för att återvända till livet som “landlubber”. Karin och Lovisa går i skolan och ska utrustas med allt som hör det livet till, med dess fritidsaktiviteter och läxläsning. Caminantes navigationshytt har vi byggt om för att den bättre skall passa som ett ostört skrivrum. Före ombyggnaden hade vi ett stort navigationsbord i ståhöjd, samt ett mycket litet sittskrivbord till nav-datorn. Nu har det skrivbordet bytts ut mot ett större, där man kan breda ut sig lite mer med böcker och papper, allt på bekostnad av utrymmet för sjökläder.

Vi har också gjort väldigt mycket rutinmässigt underhåll, bland annat har vi gått igenom kölsvin och däck med vinkelslip och färgburkar. En 2×2 m fördäckslucka, som tidigare varit fastskruvad, har jag svetsat runt om för att slippa framtida rost från det hållet. Två skylights har demonterats och renoverats. Det var fortfarande 13 fönster i skrovsidorna kvar, av de drygt 30 som vi inte kunnat byta under resan på grund av brist på material, och dessa har nu upptagit mycket av min tid de senaste två veckorna. Sju är klara, ytterligare ett är på gång, och alltså återstår ännu fem fönster att byta under den kommande veckan. Vi har tagit ner otaliga block och linor som inte nyttar något till, eftersom vi ju mest har båten som hem nu under vintern och inte planerar några oceanseglingar den närmaste tiden. Tina jobbar hårt med att byta tyger på dynor och madrasser. Hon går också igenom oändliga mängder böcker och andra föremål som samlats i gömmorna. Våra grannar påpekar ofta att båten flyter allt högre, och många vändor till soprummet blir det. Tyvärr är det också en del transporter i motsatt riktning, kanske inte från soprummet precis, men vi kånkar ständigt hem lådor med pinaler vi gömt undan hos våra tålmodiga syskon och föräldrar, från deras vindar och källare. Biltema fick tillbaka en motorrumsfläkt som aldrig behövts, som fått segla med några år över haven. De knorrade lite över den mängd damm som hittat in i den nu inte helt jungfruliga kartongen. De får trösta sig med den imponerande mängd ting vi istället köper av dem.

För att åter kunna bli trogna skattebetalare har både Tina och jag sökt jobb, och vi väntar vi nu med stort intresse på vad bedömningarna av våra ansökningar ska innehålla. Bryggan är full av våra cyklar. Vi laddar på alla sätt för att bli nästan vanliga svenskar, med tider att passa och ont om tid, som man ska ha på landbacken.

Så, har resan varit lyckad? Gav den vad vi hoppades på? Vi svarar: O, ja!!! Mer än bra! Förra jorden-runtseglingen var vi utan barn. Den varade bara tre år och gick runt Sydamerika och Australien. Det gjorde att vi så klart upplevde många andra spännande och intressanta saker, men vi låg oftast ensamma på våra ankarplatser. Denna gången blev det fem istället för tre år och vi hade dessutom ett par barn med oss. Vi valde den här gången lite mer av samma rutt som alla andra lite äventyrligare jorden-runtseglare (förutom att vi undvek städer och marinor). Detta resulterade i att vi nästan alltid hade vänner omkring oss. Kompisar till barnen, kompisar att dyka med, kitesurfa och fota med. Och vänner att knata upp i bergen med! Vi har verkligen haft fem väldigt lyckliga år! Jag får hoppas att de kommande fem åren blir minst lika innehållsrika, med tonårsbarn och intressanta jobb, hobbisar, allehanda projekt och kanske drömmar om nya äventyr så småningom…

Gustaf, Långedrag i Göteborg, den 29 augusti 2017.