Väl förankrade på Raiatea
Vi ligger ankrade med 90 meter kätting strax utanför Uturoa Marina här på Raiatea. Det är 20 meter djupt och fullt med korallhuvuden därnere, men att få upp ankaret igen får bli ett senare problem. Gustaf upptäckte på vägen hit att bränslepumpen till huvudmotorn läckte diesel. Nu har vi beställt nya delar från England, men det tar säkert några veckor innan de kommer. Fast vad gör det, när man har förmånen att få bo i paradiset!! Nu vid åttatiden på kvällen hörs frestande sång och slagverk från en lokal tillställning i land. Gustaf och och vår nya franska besättningsmedlem Margo sitter i sittbrunnen och dricker te och pratar religion och livsfilosofi med en kanadensisk äldre man, Richard, elektrikern som lagar allas båtar i hamnen. Barnen leker på dagarna med seglarbarn från båtarna Dafne, Elena, samt en norsk båt, Pliosaurus. I land finns små affärer med franska ostar, frukt och grönt, det är ett litet samhälle, men ändå tillräckligt stort för att förse oss med lite lyx.
Vår franske unge vän Leon är här med sin segelbåt också. Han har hjälpt Gustaf med att leta efter motordelar, och tog hem honom till en lokal kompis (= en av hans otaliga flickvänner) som hade snabbt internet, så de kunde leta reservdelsleverantörer utomlands. Internet fungerar annars dåligt och är jättedyrt här. När det blåser bra kommer Leon hit sju på morgonen och kitesurfar med Caminante som bas. Han plockar frukt åt oss på vägen hit, så vi har säkert femton kilo grapefrukt och 100 gröna bananer ombord. Ibland tar han med sig en hemmagjord fiskkonserv. Leon är ju en mästare på att fiska (han har gett Gustaf massor av bra tips), och han konserverar sin egen fisk med hjälp av tryckkokare och med stora glasburkar. Vi matar honom med lunch, och han och Margo diskar. Tänk vad bra det är med kompisar!!
Tina, 07.30z, 24 juni 2014, Uturoa, Raiatea, Franska Polynesien