Portobelo
Våra släktingar klev av båten i Carti i San Blas, och jisses vad tomt det blev ombord. Det var som om luften gick ur oss. Vinden ökade dessutom till obekväma 10 m/s, så vi blev liggande några dagar på denna tråkiga ankarplats (det fanns ingenstans att gå iland), vilade oss(!), tvättade sängkläder och städade. Gustaf slipade två bord i salongen, samt det nya i sittbrunnen, och oljade in dem. Båtskolan kom igång igen. Vi körde för motor mot tung dyning de fem sjömilen upp till Porvenir och handlade grönsaker på lilla ön Wichubhuala, samt skaffade ett zarpe (utklareringsdokument) till Portobelo för 17 US dollar. På torsdag morgon gick vi upp kl. 05:45 för att segla de 50 sjömilen till Portobelo. Det blåste nordligt 5-7 m/s och vi hade en kraftig dyning från nordost, Caminante rullade, Karin kräktes och jag kände mig rätt sjösjuk, så det blev ingen nöjessegling precis. För att fördriva tiden lyssnade vi på “Sune och Syster Vampyr”, en av barnens favoriter. Den tål att höras fler gånger. Gustaf och jag lyssnade även på slutet av “Hundraåringen som klev ut genom fönstret”, så var det gjort.
Vi angjorde Portobelo i skymningen och ankrade i en djup vik mellan ett fyrtiotal andra segelbåtar, ett segelskepp och några små fraktbåtar. Många segelbåtar ser ut att ha legat här ett tag.
Portobelo är ett litet samhälle, inbäddat i vacker grönska. Det finns en hel del ruiner efter ett fort från 1700-talet. I kväll betraktade vi flera flockar av vita och enstaka rosa ibisar som lyfte som små moln, varefter de drog iväg.
Svensken Peter från Harmony, som legat här ett antal månader, lotsade oss runt idag till de fem kinesdrivna mat- och järnaffärerna, samt gav tips om gasol, kommunikationer m.m. Mitt spontana intryck var, att samhället gjorde sig bättre på lite avstånd – i efterhand funderade jag på om det bestod av nya ruiner eller var det kanske de från 1700-talet? – byn kändes rätt nergången. Men folk var trevliga, expediterna hade nära till skratt. Och ölen kostade en dollar stycket. Vi hann besöka två pubbar. Redan på den första pubben visade oss Peter två av sina tre skotthål genom kroppen. Han hade nämligen blivit skjuten vid ett rån i Cartagena i Colombia förra året, när han precis tagit ut pengar på banken för att betala den marina avgiften. En motorcyklist hade kört upp bakifrån och grabbat tag i hans väska när han gick där på gatan – och sköt honom sedan i nacken, i magen och i skinkan. Han hade förstås en otrolig tur som överlevde detta! Lovisa och Karin tittade nyfiket på hans ärr, men de var inte särskilt imponerade. Peter såg kanske alldeles för pigg ut?! Han var faktiskt 74 år, men såg snarare ut som en välbehållen 60-åring…
Tina, 03.15z, 22 februari 2014, Portobelo, Panama