1 may 2013 2013-05-01 02:11 2013-05-01 02:11

Cousteau National Park

I lördags lättade vi ankar och tuffade söderut tio sjömil till 16-10’N, till ett litet ankarställe innanför Pigeon island, som ingår i Cousteau Underwater park. Här ligger vi ankrade ganska så exponerade för dyning som kommer söderifrån, vi rullar en del ibland, särskilt då det varit vindstilla. Från morgon till kväll, i sol som regn kryllar det av franska turister som snorklar i vattnet. De följer förstås de lika nyfikna havssköldpaddorna. Sitter man i sittbrunnen och spanar eller ror iland, ser man alltid en sköldpadda som sticker upp huvudet eller åtminstone ett par av sina ben. Jättekul, jag har aldrig sett så här många sköldpaddor någonsin! Vi har snorklat ett par gånger ute vid Pigeon Island, vilket är välbesökt av dykbåtar. Korallerna är jättefina, det är verkligen spektakulärt. Undervattenslandskapet skiljer sig från vad vi såg på Barbuda. Här är det betydligt djupare, med klippor och raviner. Litorina och Kendipi stannade till två nätter, men fortsatte i morse söderut till Les Saintes, ögruppen söder om Guadeloupe. Gustaf riggade upp en gunga i spirbommen igår eftermiddag, som alla ungarna hade jätteskoj med, de skrek och stojade!
I natt sov vi alla dåligt. Det rullade och en båt draggade på Litorina under en regnsquall. Regn under natten och idag har tvingat oss att stänga däcksluckor, så det blir fort fuktigt och närmare 30 grader i båten. Vi har otroligt dåligt med regn- och solskydd över vårt däck. När vi träffar på s/y Elin skall jag få mina efterlängtade reservdelar till symaskinen, som de i sin tur fått via Sverige-leverans från s/y Miss My´s mormor Marianne (tack Marianne!). Då kan vi sätta igång och designa regnskydd över luckor. Och myggnät. Det kommer att behövas till det kommande halvåret, under regnperioden här.
Tina 00.10Z, Pigeon Island, Guadeloupe

26 apr 2013 2013-04-26 13:40 2013-04-26 13:40

Getter, fiskar och papegojor

Vi seglade vidare från Antigua i måndags. Närmaste omgivningarna i Jolly harbour-området där vi legat en vecka var en fristad för välbärgade vita. Längs stränderna, i vad som en gång varit en mangrove-vik, låg nu tvåvånings lägenheter, där varje lägenhet hade egen brygga med en upphissad motor- eller segelbåt. Eftersom det inte var semestertid var det lite öde där. Det var nog främst feriebostäder för dem som bor någon annanstans i sin vardag.

För att få in lite nytt blod och nya pengar till området gjordes ett ambitiöst muddringsprojekt för att öka djupet i inloppet till hamnen till 15 fot. Man hoppas såklart få mer besök av superyachterna från English harbour och kunna erbjuda samma tjänster här. Denna bild av exklusiva båtar står i stark kontrast till vad man får se om man tar bussen till huvudstaden, St Johns. Tina baxnade över hur fattigt det var och i vilket armod den svarta lokalbefolkningen tycktes bo i. Fallfärdiga skokartonger till hus. Men skenet kanske bedrar? Ibland stod ganska fina bilar parkerade mitt bland rucklen, men det är uppenbart att klasskillnaderna är groteska.

När jag klarerade ut på söndagen passade jag på att prata lite med damerna bakom disken. Hon som jobbade på tullkontoret berättade att hon var från Barbuda, och det syntes att hon nog längtade tillbaks dit ibland och var stolt över sin hemö. Hon hade också tillbringat loven som barn på sydstranden i närheten av stället där vi ankrade. -“Men det är bra betalt att jobba här på kontoret, så jag ska väl inte klaga, även om man ibland måste sitta här på en söndag.” De hade alla radion på, och lyssnade till gudstjänsten. Det blir väldigt tydligt, det där med vi och dom, när de är svarta och vi andra som använder faciliteterna är vita. Lite besvärande när man reflekterar över det forna slaveriet.

Vi hade 8-9 m/s lite för om halvvind de 45 sjömilen ner från Antigua och vi satte full stor och genua och höll nästan åtta knop hela vägen. Strömmen satte oss väldigt tydligt västerut, så det var därför vi fick gå så högt som ca 60 graders apparent vind. Så nu är vi i Deshaies på nordvästra Guadeloupe. Plötsligt måste man kunna franska för att bli förstådd, det är ju lite utmanande. Det är en väldigt vackert belägen by mellan gröna berg. Kyrkan klämtar varje timme. Mycket vänliga människor som hälsar glatt när vi promenerar runt. Samhället skulle lika gärna kunna ligga i Frankrike, där hemma i EU. Här bor man, det är inte ett semestergetto, och man ser både svarta och vita människor på ett lite mer naturligt blandat sätt. Eftersom vi är i EU finns det en minimilön eller socialbidragsnivå som är synnerligen väl tilltagen jämfört med på Antigua. Men också med den bättre levnadsstandarden följer självfallet lite högre priser, och vi vände och vred besvärat på varorna i mataffären när vi övervägde om det var för dyrt. Jo, fina ostar och kött, oliver och allt annat som en sydeuropé värdesätter ligger där, men tyvärr avsevärt dyrare än i Sverige.

Vi har gjort lite utflykter de dagar vi ankrat här. En dag vandrade vi upp längs den lilla forsen som kommer uppifrån bergen. Det var en fin promenad och vi fick hoppa på stenar hela dan, bada i små klara pooler omgivna av djungel och sjösätta båtar av löv och bark som seglade ner bland strömvirvlarna, ivrigt påhejade. En annan dag gick vi norrut till la Grande Anse, en flera kilometer lång strand där vågorna dundrade in. Mycket bad och stoj. Igår tog vi oss till botaniska trädgården, som ligger uppe på berget ovanför byn här. Inte helt billigt, 52 euro för familjen, men det var en fantastiskt fin park med otrolig blomsterprakt och ett imponerande myller av träd, rötter, orkidéer etc. Den utflykten skulle nog ha varit höjdpunkten för varje odlingsintresserad svensk. För barnen var så klart höjdpunkten alla djur, som de kunde leka med och mata. Det fanns en fiskdamm med stora orangea karpar i massor, som sprattlande åt ur händerna på oss. Vidare en avdelning med papegojor och en annan med “småpapegojor” som kom i tiotal och satte sig på barnen när de höll fram mat. Och hos getterna kunde Karin och Lovisa stanna hur länge som helst. Timmar. Drog fram kvistar, den ena efter den andra och matade och matade. Ja, skoltimmarna vid serveringen var tänkt att bli mer än en timme, men om våra barn skulle bli getaherdar kanske dagen ändå inte var tillspillogiven, vad deras utbildning anbelangar…

Gustaf 11.20Z Deshaies, Guadeloupe

23 apr 2013 2013-04-23 23:48 2013-04-23 23:48

Bildgalleri – Barbuda

20 apr 2013 2013-04-20 04:42 2013-04-20 04:42

Matfrossare

Tänk att man kan bli så glad för att ligga för ankar utanför en mataffär! Vår affär här i Jolly Harbour är bara aningens större än Coop på Käringberget, men ändå tillräckligt välsorterad för att Gustaf och jag och barnen kan tillbringa en timme om dagen med att välja och vraka mellan allt det goda som finns på hyllorna och gå därifrån med fyllda väskor. Det känns så otroligt lyxigt att plötsligt ha fri tillgång till alla matvaror. På sistone har till och med en del basmat såsom mjöl och mjölk varit på upphällningen. Lovisa var knäckt förra helgen, när godiset var slut! Idag har hon ätit yoghurt och cheddarmackor med paprika och gurka till frukost, två hamburgare till lunch, lördagsgodis, tomat och melon på kvällen. För morgondagen har hon lagt in en äppeljuice i kylen…
I går tog vi lokalbussen in till huvudstaden, St Johns. I centrum finns några gator med finare affärer, promenadstråk för turister från kryssningsfartyg, som ligger inne i hamnen. Utanför centrum såg det betydligt mer nergånget ut, med många butiker med enklare sortiment, som t.ex. plastsaker, vardagligare skor och kläder. Jag trodde att lokalbefolkningen på Antigua skulle ha det bättre ställt än på Bequia och Dominica, som har mycket färre turister. Jolly Harbour är fullt av små radhus med egen brygga intill vattnet, som ser ut att ägas av utlänningar. Men i St Johns slogs vi av hur slitna hus, vägar och trottoarer såg ut. Dock finns det en hel del fina bilar parkerade överallt. Kanske anses det inte så viktigt att ha välputsade husfasader här?
I natt och i dag har det regnat ovanligt mycket. Bara under natten samlade vi säkert 100 liter regnvatten. Det blåser kulingvindar i regnsquallarna, det rycker och sliter i ankarkättingen, det slamrar och smäller i hela båten när kättingen fastnar och glider på stenar. Det är första gången på mycket länge som regnkläderna är framme.
Tina 2.30z 20 april 2013 Jolly Harbour Antigua

17 apr 2013 2013-04-17 04:24 2013-04-17 04:24

Ankrade på Antigua

Vi tyckte det var dags att börja röra oss söderut igen, så vi lämnade vårt gudomligt fina korallrevsliv på Barbuda och började med en dagsetapp söderut, till Jolly Harbour, för att proviantera och klarera ut från Antigua-Barbuda-landet. Det är grunt vatten mellan öarna, nästan så att man ser botten hela vägen de 25-30 sjömilen. Djupet är mellan 10 och 16 famnar, och det finns otaliga korallrev, särskilt längs norra Antigua. Tina gladde mig med att spela “JävlarAnamma” på högsta volym på överfarten. Vi fick många goda skratt när vi hörde deras Påsk-låtar, som vi inte lyssnat på förut.

Mest seglade vi för bara genuan. Vi hade strax över 10m/s halvvind, men när det senare mojnade lite, åkte även storseglet upp. När farten då ökade, fick vi napp på en av fiskelinorna! En wahoo på dryga kilot, som i filéad form blev en fin middag med ugnsbakad klyftpotatis och gräddig vitvinsås.

I går kväll var vi på supé på österikiska Kendipi, vars besättning vi umgåtts med tidigare, när vi låg på Bequia. Det var mycket fascinerande att höra Bernhard berätta om livet i Kina, där han bott och arbetat många år. Vi får träffa dem mer och höra fler “skrönor” om några månader, för de har bestämt sig för att stanna en säsong till i Västindien. Vi ses väl nere i Grenada framme i juli kan jag tro.

Jag har nyttjat friden på Barbuda med att läsa mycket om kvällarna, faktiskt långt in på nätterna. Det var åratal sen jag hunnit läsa så mycket! Mycket trivsamt, lite nördigt. Mest diktare och filosofer. Just nu är jag helt uppslukad av Schopenhauer… Annars har största behållningen av Barbuda varit den dagliga snorklingen samt den ovanliga inblicken i lokalbefolkningens liv. I söndags, när vi tog farväl av Elisabeth och hennes vänner, höll de på och rensade fem änder de skjutit, samt gjorde i ordning de sista sköldpaddorna de haft i inhängnaden. Dagen innan hade de fått ett rådjur, som också det gick i grytan. Nästan varje kväll fiskar de med nät som de vadar ut med från land, för att sedan ta in det vid tiotiden på kvällen. Detta ger mest småfisk som de steker i foliepaket på grillen. -Ja de lever ett gott liv på denna härliga ö!

Gustaf 1.20z 17 april 2013 Jolly Harbour Antigua

15 apr 2013 2013-04-15 02:57 2013-04-15 02:57

Båtbarnsliv

Man undrar hur dagarna hade tett sig för barnen, om vi inte hade haft närheten till andra svenska barnbåtar. Under våra resor har vi träffat på väldigt få barnbåtar av andra nationaliteter. De flesta seglare här har oftast ett slags plan med sitt seglande. De stannar 1-3 nätter på en plats och fortsätter sedan vidare, eftersom man vill se så mycket man kan under sin västindienseglats, och då hinner man inte riktigt lära känna andra besättningar.
I fredags efter skolarbetet var inte ungarna iland, utan levde sitt vattenvärldsliv i timmar. Tillsammans med Kajsa och Elise från Meribelle, och Oliver och Cassandra från Litorina hoppade de från vår båt, ju högre hopp desto bättre. Barnen simmade med surfbrädor och våra två oranga livbojar mellan båtarna. De knöt ihop brädor och bojar, och bildade tåg. Svingade sig ut och plumsade i havet med hjälp av lianen på vår akterplattform. Cassandra och Karin är ju inte mer än sex år, men de är inte rädda för att simma 100m i lite sjö nu.
Idag var vi iland och sa hejdå till våra lokala vänner, Elisabeth med familj. De var på väg tillbaks till sina hem. I morgon öppnar skolan igen i Codrington efter påsklovet. Några av grabbarna hade fångat änder i morse i saltsjöarna, en äldre kvinna satt och rensade dem. De eldade sopor, och städade upp på sin lilla tomt. De små sköldpaddorna som barnen lekt med sista dagarna hade släppts ut i naturen igen. Häromdagen när vi var och hälsade på, hade en kille fångat en ödla, en iguan på närmare en meter, som han hade i koppel. Det var kul att få se en sådan på nära håll, de är lite läskiga till utseendet. Som en mini-dinosaurie! Den stackars ödlan skulle säljas i stan till någon hungrig person. Smakar som kyckling, sa en grabb.
Ombord har jag spritat barnböcker sista dagarna, som blivit smutsiga av att stå framme i akterruffen. Vi har en liten liten bokbagge (inte barnen!), en liten ljusbrun bagge på 2 mm som nog gillar böcker och damm. Vi har många hyllmeter med barnböcker, som vi köpt i secondhand-affärer i Göteborg året innan vi gav oss av, också från biblioteken, när de gallrat ut under somrarna. Min syster Mia kom med en rejäl hög med faktaböcker månaden innan vi seglade iväg. Inbunden Kamratposten årgång 2004. Högar med målar- och pysselböcker, räkne- och skrivböcker. Barnen älskar alla sina böcker. Lovisa läser ju bra själv. Hon slukar alla sorters böcker, inte minst faktaböcker om djur. Karin tittar på bilder, och kan ju snart läsa själv nu. Cassandra och Oliver från Litorina lånar ständigt böcker. Cassandra läser bättre än Karin och är mäkta stolt över detta. Böcker ersätter väl i viss mån en kunskapstörst som inte kan tillfredställas med muséer, skolan och internet hemma.
Igår kväll var vi bjudna på middag hos Johan och Liselott i Corinne. Det var jättekul att se deras båt, som de har byggt helt själva. I många år. Att bygga en båt helt själv är väldigt mycket blod, svett och tårar. Men de lyckades hålla fast vid detta projekt och genomföra det, vilket är otroligt imponerande. Och jag vet inte vad jag njöt mest av, den goda maten, eller de många vackra inredningsdetaljerna som de fått till, med så god smak, fantasi och tålamod.
Tina 00.50z 15 april 2013 Barbuda

12 apr 2013 2013-04-12 02:43 2013-04-12 02:43

Svenskkolonin

Vår lilla koloni i ödemarken har nyligen dubblerats med ankomsten av de svenska båtarna Meribelle och Corinne.

I förrgår fyllde Monica år och bjöd in oss på trevligt kalas till Litorina med crepes och olika drycker och idag var det Johans tur att fylla år och det bjöds på fin rulltårta med grädde på stranden. Inte illa! Här lever man gott.

Igår skolkade vi från barnens skola och tog en fin snorkelutflykt till Spanish Point, följd av en promenad upp iland där. Fantastiska korallrev! Havet häver sig över revet där, så det är ganska strömt, men där finns stora, välväxta levande koraller av många sla,g med grottor emellan och massor av vackra fiskar. Även på land är det spektakulärt. Passadvindens dyningar bryter in och urholkar kalkstensklipporna som redan tidigare förvandlats till schweizerostar under sin tid under havet. De är pepprade med hål, så när vågorna bryter in väser det och sprutar spray och skum upp ur hundratals hål. Närmast havet löser de upp sig och ser otäckt spetsiga och anfrätta ut medan lite högre upp, dit skvätten mer sällan når, faller kalk ständigt ut som en markens stalagmiter överallt. De taggiga klipporna är här helt släta och täckta av något som ser ut som murbruk. I ost-hålen växer salttåliga växter och där lever olika eremitkräftor och snäckor. Längre ner är de vassa klipporna täckta av ca 12 cm stora havsgråsuggor, som liknar uråldriga trilobiter, som suger sig fast på klipporna. På vägen tillbaka till gummibåten gick vi längs en sandstrand där mycket av sandkornen var helt röda av någon sorts röd korall. Kanske är det därför stränderna här har en sån fräsig persikofärg?

Gustaf 00.40z 12 april 2013 Barbuda

7 apr 2013 2013-04-07 03:18 2013-04-07 03:18

Camparliv

Idag fick vi och Litorinas besättning hälsa på våra Barbudavänner i deras semesterbostad iland. Vi tillbringade hela eftermiddagen i deras strandläger. Det tycks vara Elisabeth och en tre-fyra kvinnor till, som turas om eller hjälps åt med matlagningen, för kanske femton personer. Det lilla plåtskjulet på runt 25 kvm innehåller fyra-fem sängar som ställts ihop, och där det finns plats för många barn och vuxna att sova. Jag har kanske en naiv inställning till att bo trångt, men jag kunde inte låta bli att uttrycka att jag tyckte det såg mysigt ut, och Elisabeth instämde – yes, its beautiful! Att självvalt tränga ihop sig några dagar, barn, tonåringar, gamla, är nog bra för själen, jagar nog bort en del av de ensamhetskänslor vi människor kan känna. Förutom sängplats fanns en liten kökshörna med en arbetsbänk och en liten gasolspis. Det fanns också ett litet separat plåtskjul som var duschen. Man tog med sig en spann med vatten dit och stod och svabbade av sig, lite privat.
Vi hjälpte till att rulla små bröd, som sedan friterades på gasolspisen. Damerna hade kokat kycklingar på morgonen, som sedan marinerades och grillades på kolgrill. I köket under en handduk låg morgondagens middag – marinerad landsköldpadda. Hjärtat tog ett extra skutt hos oss svenskar, man ryggade tillbaka av något som liknade en dold fasa. Men de förklarade att det fanns fullt av landsköldpaddor överallt i bushen. Vattensköldpaddan var utrotningshotad, det var de väl medvetna om. Men tydligen inte landsköldpaddan.
Barnen hade enormt skoj. De lekte med fem landsköldpaddor i en liten inhägnad. De klappade och matade en tam häst som stod och betade bakom lägret. De badade. Vi vuxna åt diskret och måttligt av maten som tillreddes, av respekt för att inte äta upp alla andras mat – men våra barn åt glupskt och ogenerat! Lovisa hade marinad i hela ansiktet och i håret. Oliver pressade sin mor att börja fritera mera ombord.
Efter kycklingen grillade man revfisk med en klick smör i små foliepaket. En grabb förklarade att ciguateras, nej det fanns inte här. Det fanns bara på vissa ställen på andra sidan Antigua. Men vi svenskar backade ändå, med en väl inrotad rädsla för att bli förgiftade. Vid solnedgången tog vi oss tillbaks till våra båtar, fulla av intryck. Vi planerar en utflykt i morgon till Princess Dianas beach, den vackraste strand jag någonsin sett. Vädret är växlande, molnigt och regnbyar. Det har blåst 7-10 m/s sista veckan och det har varit för grumligt för att snorkla. Men vyerna från båten är fortfarande super, med turkosblått vatten och spridda mörka rev.
/Tina 1.00z 7 april 2013, för ankar södra Barbuda

6 apr 2013 2013-04-06 03:17 2013-04-06 03:17

Besk ombord

En av de absolut lyxigaste detaljerna med att inte ha jobb och att ligga för ankar, är att man kan sova tills man vaknar. Egentligen unnar jag alla medelålders föräldrar detta! Denna fredag förde med sig en mulen himmel, och var en helt vanlig skoldag för Karin och Lovisa. Lovisa skriver en LÅNG saga, som jag under tiden har börjat rita bilder till. Sicken skola, fröken illustrerar skolarbetet! Karin jobbar på med sin läsning. Hon räknar också pengar med Gustaf. På eftermiddagen fick vi fint besök av våra lokala Barbuda-vänner, Elisabeth och Watley, med några släktningar, och så Litorianerna förstås. Vi bjöd på tortillas och linsröra och vin därtill. Det började snart ösregna, så vi fick sitta och svettas nere i salongen. En ung tjej i fjärde månaden fick lägga sig ner i soffan med huvudet på den 18 åriga blivande pappans knä, lite sjösjuk, men hon ville visst ändå vara med. Man såg att magen guppade när hon skrattade. Ungarna härjade med walkie-talkies och jagade varandra.
I morgon ordnar alla campare på stranden grillkalas, vi är medbjudna, det skall bli skoj. Jag fick köra in damerna för att de ville lägga ut fiskenät ikväll, inför morgondagen. Jag försökte återigen förklara att vi seglare är alla lite hispigt rädda för att bli ciguateras-förgiftade, så att de inte ska bli ledsna om vi inte äter av fisken. Jolleturen var munter, en väldigt rund kvinna gjorde först en kullerbytta ner i jollen och gapskrattade. Inne vid stranden klev hon ur och föll rakt i plurret, botten var ganska ojämn. Men hon var lika glad för det!
/Tina 1.15z 6 april 2013, för ankar södra Barbuda

5 apr 2013 2013-04-05 04:36 2013-04-05 04:36

Codrington, here we come!

Det var två lyckliga barnbåtsbesättningar som stod i mataffären i Codrington idag och fyllde på förråden. Tänk att man kan bli så glad åt att se tomater, lök och potatis! Färsk ingefära, ägg, mjöl, paprika och flera kilo morötter fick vi också med oss. Billiga kycklinglår kunde vi inte heller motstå, trots att små och stora, alla har blivit inbitna lins- och bönätare. Det var en syn för gudar när Cassandra, Lovisa och Karin satt på vårt akterdäck och knaprade kyckling i eftermiddags, en riktig festmåltid. Kött står verkligen högt i kurs hos de små.
Vid tiotiden i morse åkte vi och Litorinas besättning iväg med våra nyfunna Barbuda-vänner Elisabeth och hennes vän i hans four wheel drive in mot Codrington. Jag satt med flickorna i bilen, medan Oliver, Patrik, Monica och Gustaf satt på flaket. Vi hann inte mer än en kilometer på den skumpiga vägen innan kylaren hängde ner i fläkten, så vi fick stanna och sätta fast den med ståltråd. Det var bara drygt 15 kilometer in till Codrington, vägen var asfalterad sista kilometern. Det bor knappt 2000 personer på ön, alla i Codrington. Samhället består av små färggranna hus, och vi såg två mataffärer, post, ett litet sjukhus, community centre, hästkapplöpningsbanan och många skolor. Elisabeths senaste barnbarn föddes i början av januari. Då födseln skulle ske flögs hon ner till ett riktigt sjukhus på Antigua. Antigua och Barbuda utgör ett eget land, men Antigua med sina 80000 invånare är den centrala ön.
Vi fick inte med oss någon frukt tillbaka till båten, om man inte räknar två ensamma grapefrukter. Det fanns helt enkelt ingen i affären. I morgon kommer våra vänner och besöker oss ombord, och de skulle försöka ordna lite bananer åt oss, kommer med färjan från Antigua. Lite frukt lyckas de odla för husbehov själva. Vi såg papaya- och mangoträd.
I eftermiddags har det regnat. Våra vattensamlare var fulla när vi kom tillbaks till båtan. Litorina-borna, strandbroilers-familjen, blir nästan ledsna varje gång det regnar. Men man blir alltid förvånad att det faktiskt kan regna i vårt turkosblåa paradis. Vi går tydligen mot regnperioden i Västindien nu.
När vi körde tillbaks i gummibåten passerade vi förbi ett helt paket med flytande inälvor. Gustaf trodde att någon hade slaktat en åsna. Vi har frågat ibland vad de äter för djur här. Elisabeth och hennes vän berättade idag att de jagar rådjur och vilda grisar, gärna från hästryggen. Hästkapplöpning är föresten en populär sport. Vilda åsnor och hästar driver omkring överallt. Elisabeth sa att barnen roar sig med att försöka rida på åsnorna.
/Tina 2.16z 5 april 2013, för ankar södra Barbuda

Older posts

Newer posts