15 dec 2012 2012-12-15 09:54 2012-12-15 09:54

Åter spridda stjärnor i sikte!

Efter tropiskt regn till och från i tre dar och däremellan duggregn har det äntligen börjat klarna upp lite. Det är fortfarande 28 grader varmt och fuktigt, så jag har varit runt och öppnad många däcksluckor för att vädra ut och torka upp men är beredd att stänga till igen om duggregnet skulle komma tillbaka.

Den höga luftfuktigheten är inte idealisk för skinkan och korvarna som hänger i taket, så jag rakade dem och fettade in dem på nytt. De får ju inte se så alltför ludna ut nu inför jul. Jag frågade mig för hos en av de rundmagade charkuteristerna på Kanarieöarna huruvida det gjorde något om ceranoskinkan möglade lite, och han sa att det var standard och inte spelade någon roll. -Smörj bara bort och gegga in med flott. Skinkorna har ett års hållbarhet i rumstemp och de anses, liksom korvarna, bättre om de får hänga till sig en tid. Men de ska ju hänga torrt och fritt så de blir hårda. Vi har inte börjat karva i skinkan ännu, fortfarande finns lite plastförpackat i kylen. Det får bli till jul. Tina oroade sig för brist på sill till julbordet och föreslog att jag skulle salta in flygfisk, men jag är inte så säker på mina framgångar med fiskkonservering i denna tryckande hetta..

På eftermiddagen vred vinden från WNW till WSW som prognosen spått, så före skymningen gippade vi över bommarna och spirade store-genuan om babord och satte kutterstagsgenuan spirad om styrbord och mesanen i lä om styrbord. När jag var på väg till kojs en timme senare tyckte Tina att vi fortfarande höll för nordligt, men jag menade att det nog var ett tillfälligt vindskifte, vi låg då på 290 men skulle hålla 268. -Det fick duga. Snark… När jag klev upp vid tretiden fick jag emellertid erfara att vinden vridit vidare ytterligare, så vi slutligen seglade 320 grader, dvs mer nordpå än mot Västindien. Inte bra. Vinden var nästan rent sydlig.

In med båda bommarna och full genua, stor och mesan. Från plattläns till bidevindsegling för babords halsar. Back on track. Fyra knop åt rätt häll. Vinden är nere i ca fyra m/s nu. Men det hade nog inte bekymrat Andy att vi var på väg åt fel håll…

Vi har nu 841 sjömil kvar till Bequia och börjar se fram mot att komma fram. I går kväll hade vi varit ute i två veckor och seglat två tredjedelar av vägen. Men nu har vi svagare vindar ett tag, så då tappar vi nog farten lite. Men oddsen är ännu goda att hinna ankra före julklappsutdelningen.

Gustaf 8.30z 15/12 2012, 14-39’N 46-57’W

14 dec 2012 2012-12-14 07:39 2012-12-14 07:39

Skuttesjö

Jag låg nyss i min koj och såg framför mig ett litet barn som springer med ett rött trä-tåg knutet i ett snöre bakom sig. Vrrrrr. Tutt, tutt, hoppar tåget över mattor och trösklar. Full fart. Runt runt. Vi sitter i tåget… Hopp och skutt.

Vindarna har varit anständiga senaste dygnet, mellan 8-12 m/s slör, men det är något med sjögången som får oss att hoppa runt i små oberäknerliga knyckar. Korssjö. Vi är nästan framme vid centrum av lågtrycket nu och man ser hur blixtarna där framme dansar över himlen mellan molnen. Ljusskenen lyser upp det sjudande vita havet. Spöklikt. Natten i övrigt är mörk som i en säck. Ingen måne och täta moln på ganska hög höjd. Blixtarna syns långt och slår hela tiden, flera var sekund.

Fump! Drrrrr… En frän doft. En flygfisk landar på mina bara fötter i sittbrunn där jag lite nyvaken står och betraktar skådespelet. Den darrar för livet. Jag böjer mig mot det mörka föremålet och kastar det panikslagna djuret åter i havet. Därefter går jag och sätter på kaffe och borstar tänderna. Vem vet hur länge friden varar innan man måste skifta alla segel uppe på däck. Lika bra att komma igång.

Andy har kommit fram till tempusformerna och de oregelbundna verben i Lovisas engelskakurs och vi har alla hjälpts åt att drilla henne när och hur man ska använda imperfekt och andra tempus. Vi har ställt otaliga frågor där svaret ska vara vad hon och alla andra gjorde eller har gjort vid olika tillfällen. Andy har övat henne i oregelbundna verb i tre dagar. Nu börjar det hela sitta och det firade vi med en kaka. Andy brukar belöna Lovisa med en bit choklad var gång hon framgångsrikt klarat ett kapitel i kursen. Pedagogikens knep är oräkneliga.

I dag har jag och Karin börjat skriva på en ny liten saga, denna gång om rymdvarelser som flyttat in i hennes ficka. Den får vi avsluta imorgon. Jag skriver en första tredjedel som hon läser högt och sedan skriver hon färdigt sagan som vi hittar på tillsammans allt eftersom. Det går jättebra. Hon är inte alls lika otålig nu som hon var tidigare och i dag bad hon att vi skulle komma igång med den nya sagan.

Innan jag skulle gå och sova i går kväll satt vi och pratade ett tag och Karin visade hur hon hade skola för sina gossedjur. De fick lära sig skriva. De hade just börjat skolan och var ännu inte så duktiga, så Karin fick hjälpa dem. Hon ritade små bilder av olika föremål och bredvid bilderna lika många streck som det behövdes bokstäver, sen fick kossan och kaninen fylla i. De fick också lära sig siffrorna genom att dra streck från punkt till punkt som Karin gjort på pappret, och kaninen ritade en lite vinglig femma medan jag tittade på.

Eftersom Tina varit lite guppig i magen i dag har det blivit vissa diskussioner om mat och vad som lockar och inte gör det. Andy hade gjort potatismos med löksås och linser till middag och det hela slank ner utan några anmärkningar från någon ombord, men jag tror inte detta var vad Tina längtat efter. Maten måste ha rätt konsistens om man är lite sjösjuk hävdar hon. Risgrynsgröt tex, som jag erbjudit mig laga till frukosten under nattvakten, fick ett bestämt avslag.

Andy är ännu inte så rutinerad i matlagningen, så han brukar kalla in mig som co-chef och ställa frågor om ditt och datt, “hur gör man sås?” och liknande. Andy älskar potatismos och vill nog helst ha det jämt. Han blandar gärna ner andra ingredienser i potatismoset till en stor brittisk gegga. Han har ju levt på arméns mat i sju av sina 25 levnadsår, vilket kan förklara hans kulinariska status.

Jag började läsa högt ur Sagan Om Ringen i sittbrunnen för Tina och barnen i dag. Den har lite komplicerat språk om man är sex år, så jag fastnar ofta och får förklara ord för barnen. Men sedan vi läste Bilbo, som ju har en annan översättare med ett enklare språk, är Karin och Lovisa nyfikna på fortsättningen. Lovisa har dessutom läst mycket om filmerna i sin samling Kamratposten av årgång 2004, och det gör det hela är ännu mer spännande.

Efter att Andy läste lite Harry Potter för Lovisa häromdagen, fastnade han själv i storyn och plöjer nu igenom de efterföljande böckerna. Han har tidigare kämpat med en spansk översättning av Bilbo, vilken legat i sittbrunnen hela resan och vars omslag lockat barnen att kalla fram fortsättningen. Andy har nu kommit till sidan 52 och han har redan fyllt hela pärmarna med ord som behöver slås upp. “overcast = cargado” etc. Harry Potter på modersmålet går bättre än på spanska när det gungar.

Vi är 800 sjömil utanför Amazonflodens mynning just nu och det är 27.5 grader varmt nere i båten fastän det är mitt i natten. Dricksvattnet från tankarna har samma temperatur. Bananklasen som hänger under solpanelen mognar fram snabbt och bananerna är mycket goda.
Delfinerna som besöker oss varje dag hälsar till er.

Gustaf 2.45z 14-24’N 44-26’W

13 dec 2012 2012-12-13 06:32 2012-12-13 06:32

Tropical wave

Största koncentration! Vänta in ögonblicket, och så hälla snabbt och precist. Inte en droppe utanför! Mycket nöjd med mig själv stod jag där länge och njöt av kaffet, medan jag klamrade mig fast i köksinredningen.

Min nattvakt har just börjat, tog över efter Andy som var helt utpumpad av sjögången och växlingarna i vind. Han hade 15 m/s för en stund sedan och sedan nästan ingenting. Hela tiden vräker det tropiska regnet ner, det är kolmörkt. Inte bara kolmörkt utanför, utan även nere i båten, för det magnifika åskvädret fick mig att koppla ur och stänga av det mesta. Inga lysande instrument förutom autopilotens svaga glöd och lanternan i masttoppen.

Blixtarna har avtagit nu, så jag sätter på instrumenten. Bara 5m/s men jättekrabb sjö, som slänger oss hit och dit, så det behövs en lugn själ för att trivas. Sen jag tog över har jag gjort en halvtimmes trimning på däck och sedan en god stunds trimning under däck för att tysta allt slammer och brak.

Jag har sänkt spirbommen så jag kan släppa ut och skota in full genua ovanför bommen för att stabilisera gången och få lite fart, så att inte sjöarna hinner upp oss lika illa. Det gäller att ha alla linor rejält spända så de inte slänger av och an och nöts av under natten. Vill inte ha något som ramlar ner huller om buller. Igår natt när vinden ökat så vi måste ta ner storseglet visade det sig att dirken hade skruvat ur sig, resulterande i att storbommen landade på mantåget i lä. Jag såg vad som var på färde så jag säkrade upp den med preventorgajen, annars kunde den slagit sönder däckshuset.

Har aldrig sett så mycket flygfisk som det sista dygnet, runt 20 på däck på 24 timmar! Jag fick en i bakhuvet när sag satt däruppe med Lovisa i morse och läste Harry Potter med henne. Och när jag klev upp på däck alldeles nyss fångades en av mantågsnätet, annars hade jag fått den rakt i synen. Det är lite mer fågel nu än tidigare. Vi har haft sammetspetrell och gulnäbbad lira, men annars är det huvudsakligen oceanlöpare man ser. Väldigt trevliga fåglar de små krabaterna! Har inte fiskat idag, tacklen måste repareras och så är det väl regnet som får en att tappa sugen lite.

Andy har haft lite svårt att hålla sig vaken på sina nattvakter på sistone och hans mage är kinkig ända sedan vi lämnade Las Palmas. Det verkar inte vara vanlig sjösjuka, men han har inte varit så stor i maten vid måltiderna. Istället blir det mest marmeladmackor, mjölkchoklad och annan barnmat, kex och sånt. Har som vanligt principen att inte göra samma rätt två gånger på en översegling, och mina fattiga riddare i morse till barnen skrämde slag på Andy. Han tog en nutellamacka, men det tog nästan två timmar innan han hade fått den i sig.

Vi har ännu nästan två påsar kanelbullar kvar, så lussebull-produktionen får vänta. Ska se vad det kan bli under dagen, men väderprognosen är väl inte så fördelaktig för pepparkaksbak och sånt som kräver mer än en sak framme åt gången. Om ett par dar får vi stiltje ser det ut som nu, så då får vi väl ta igen de förlorade kaloribomberna.

Barnen är väldigt tappra må jag säga. Karin tar på sig regnställ och sydväst och klättrar upp med alla sina ritböcker i sittbrunn och sätter sig längst in under vindrutan där det är hyfsat torrt och ritar i timmar. Lovisa läser den ena boken efter den andra och kämpar på bra med engelskan. Vi har passat på att träna engelska med henne nu när vi har Andy här, även om vi försöker få Lovisa att skriva en sida dagbok nästan varje dag.

När det ösregnar akterifrån, som det gör nu, är det svårt att hålla vattnet ute. Ibland hänger vi bomkapellet över nergångsluckan. Ett tag regnade det så mycket att vattnet sköljde i vågor från ena sidan däck till den andra. Fram och tillbaka, spygatterna hann inte få undan vattnet. Då sätts luckornas tätning på prov, och så kom ytterligare några punkter till på att-göra-listan.

Gustaf 3.00z 14-39’N 42-06’W

12 dec 2012 2012-12-12 03:48 2012-12-12 03:48

Guldmakrill

Vi har fortsatt att segla som ett skott det senaste dygnet. Alla segel är uppe, men vinden har ökat från 7 till 10m/s så det börjar kanske bli lite stökigt. Grib-filerna antyder att en tropical wave bildas på 15N 45W på Lucia, som vi seglar in i medan den föds. Försöker skaffa mer info hur den utvecklas, om man behöver försöka gå söderut istället, eller om det inte händer så mycket. Det är ett litet mini-lågtryck eller tråg som sträcker sig norrut från 10 N. Den ger ökade ostvindar på sin östra sida och sedan väldigt svaga nordvindar efter att man kommit igenom. Antagligen är där mycket regn och kanske rentav åska inblandat?

Här är bra varmt och vi hade mulet hela gårdagen. Eftersom jag fått stänga av vindsnurran pga kabelfel i masten körde jag propelleraxelgenerratorn nästan hela dagen för att få laddning, men till sist gick remmen av. Den vågar jag inte byta förän vi ankrat, för jag måste backa bak propellern för att få på en ny rem. Blir till att köra motorn eller elverket för att ladda nästa gång.

Kanelbullarna och de mandelfyllda gifflarna jag bakade på förra nattvakten väckte stor populäritet och var nog skälet till att det blev så mycket över av Tinas fina potatissallad. Den ska jag hugga in på till nattamat! Men till middag blev det guldmakrill med massor av gräddig sås i stora lass och allt gick åt. Vi hade fått två fina fiskar och vi gjorde slut på mindre än en halv, resten hamnade som fina skinnfria filéer i frysen. Dessvärre fanns det något större i havet för vi blev av med båda våra fiskelinor med en timmes mellanrum efter dess. Det är 2 mm lina och i ena fallet var det linan, i det andra det stora lekandet som brustit. Mycket retsamt!

Andy tycker det är roligt att leka med barnen och det var bollsession i sittbrunnen på kvällen. Jag och Karin mot Andy och Lovisa, ivrigt påhejade av Tina. Till en början var motivet att lära barnen räkna på engelska, men övningarna blev allt vildare och mycket skratt bubblade.

Gustaf 02.40z 14-5’8N 39-14’W

11 dec 2012 2012-12-11 09:03 2012-12-11 09:03

Dofter

Det är en smula för varmt, men jag har mig själv att skylla. Jag var sugen på någon efterrätt igår kväll, och när jag gjorde kaffet i början av nattvakten vid tretiden var mjölken slut och jag fick öppna ett nytt paket. Då slog det mig. En kanelbulle till kaffet vore inte så dumt! Så kom det sig att jag tömde all mjölken i en kastrull, och på den vägen blev det. Nu är tredje och sista plåten i ugnen och magen är klibbig av svett. Kanel, bränd mandel och mig. Fina dofter?

Vi gör strålande fart, bitvis så man under stundom lurar på att ta ner storen när vi snuddar vid nio knop. Men hon får löpa på, även om hon kanske rullar lite väl djupt ibland. Andy sa att babords spirbom bara var någon centimeter ovan ytan när han tittat en gång, och han frågade mig vad som händer om den gräver ner sig. -Tja, den har ju en stabil lina förut, så det bör hålla, hoppades jag till svar.

Ett skäl till att jag vill segla på som en biltjuv är att propelleraxelgeneratorn laddar på så bra då. Eftersom senaste dygnet varit i underkant av sex knop har det inte varit lönt att ha den igång. Så batterispänningen har sjunkit undan för undan, och var på kvällen nere i 12.4 volt. Vid 12.3 ligger de flesta långseglares smärtgräns när man måste dra igång motorn för att ladda (och vid normal temp). Men, nu spände jag remmen´i motorrummet när jag blivit purrad och kör generatorn sedan vakten började, och den ger ca 25A i snitt. Såg att den toppade på 51A några gånger! Den sjunger lite mjukt, inte alls lika ettrigt som permanentmagnetsgeneratorn som vi hade första månaden. Jag får bara komma ihåg att trycka in lite fett i propelleraxeltätningen varje gång jag stoppar propellern med backen, annars står det där och droppar in vatten. Ganska mycket faktiskt, så det är väl snart dags att dra ett varv på axeltätningen igen. Det är nackdelen med axelgeneratorn, att det blir mer underhåll på propelleraxeltätningen.

Vi har haft en viss, begränsad framgång med fisket det gångna dygnet. Vi har sista dagarna haft två gröna drag ute i hopp om guldmakrill, men det är lite si och så med flitet att titta till dem. Men plötsligt hojtar Tina att en fågel dyker på våra drag och tjoar att jag genast måste ta in dem. Det är en kohäger, som ju är mycket mindre än våra svenska gråhägrar och som måste vara på flytt från Afrika eller Europa till Sydamerika.? Dom flyger intresserat där bak och jag hävdar bestämt att hägrar inte torpederar fisk på öppna havet som de där sulungarna som trasslade in sig gör. Hägrar kan ju inte simma såvitt jag vet, de står ju på botten och fångar små grodor, och kohägrar är väl mest på ännu torrare ställen.? Dock är jag inte helt övertygad av mina argument, det slår mig att det nu är fjärde gången jag ser kohäger mitt på Atlanten, så de har kanske andra vanor än jag vet om?

Så jag reser mig lydigt om än motvilligt för att ta in linorna och ser att vi har en jättefin guldmakril på babordslinan. Det är den som hägern cirklar över. Fisken väger kanske tio gånger mer än fågeln, så jag skratter åt den lilla vita gynnarens glupskhet. Men Andy drabbas av nån slags panik, och för att rädda fågeln, sliter och rycker han i linan för att få bort den från fågeln tills vi tappat guldmakrilen. Jag tar upp linorna, men blir på ganska dåligt humör. Jag har kämpat med detta fiske många dagar och när man äntligen får utdelning blir det pannkaka. Går under däck och surar en stund.

Senare på kvällen blir det ett nytt napp, men denna gång är det nån liten brun fisk på under kilot med ungefär samma form som en guldmakrill, men eftersom den är helt oskadd när jag tar upp den släpper jag tillbaks denigen. Tre hekto fiskfilé är för lite för att bli till middag, bara besvär och klagomål om ben. Dessutom har jag skola med Karin i sittbrunnen, och det går väldigt bra för oss. Hon skriver en lång saga på två sidor, något av ett rekord! Det blir mycket beröm. Andy har under tiden skola med Lovisa där nere, och Lovisa pratar och pratar och tränar sig på att uttrycka sig på engelska. Vi läste fyra sidor Harry Potter tidigare på dagen och Lovisa förstår nästan allt utan förklaring nu, men när det kommer till att själv plocka fram orden och verb-böjningar är det en helt annan sak. Här kommer Andy in som klippt och skuren. Detsutom verkar han trivas med det och gillar verkligen lärarkallet.

Jag pratade med Elin, Miss My och Litorina på radion i skymningen i gårkväll. De har alla svag vind och den senare har tvingats gå en hel del för motor sedan de lämnade Mindelo efter vindroder-reparationen häromdagen. Elin och Miss My gjorde 3.5 knop medan vi talades vid, men de tyckte det var en så excellent bekväm segling, så de verkar ha bestämt sig för att inte angöra KapVerde som de nu närmar sig, utan väljer att segla vidare, som vi gjorde. Återstår att se vad som sker…

Gustaf 7.10z, 14-42’N 36-44’W

10 dec 2012 2012-12-10 08:13 2012-12-10 08:13

Svängen

Passadvinden som driver oss framåt är mer pålitlig ju längre söderut man tar sig på denna översegling. Vi började på 28 grader vid Kanarieöarna. Vid 25 grader kan det vara långa perioder av stiltje så man bör inte gena raka vägen till Västindien. Vid 20 grader nord kommer den och går, till och från, så chansar man kan man nöja sig där. Igår passerade vi 15N på vår väg söderut och kände oss trygga så. Ingen motorgång för våran del! Och så, nu var det dags för Gippen.

Många linor att få ordning på för att byta sida på alla fyra segel, och så blev det som jag inte ville ha det. Sex meter utanför relingen och fem meter ovan vattnet blev det en trasselknut på den blivande lovart-spirbommens uthalsgaj, den tamp som drar det stora förseglet ut mot vinden så vi kan fånga 75 extra kvadratmeter vind på “fel” sida av båten. Rullgenuan hängde och slängde där och jag kunde inte vincha ut den mot bomnocken. Två val stod framför mig: att dra och rycka för att få upp knuten eller att tålmodigt rulla in genuan, ta in den tunga bommen och trassla upp oredan när den sticker fram en meter framför fören.

Jag provade med att fånga gajen mellan seglet och blocket i bomnocken med en lång båtshake, men knuten var för hård och seglet hotade att slita båtshaken ur mina händer. Då lade jag min ände av linan på en vinch och drog ordentligt, kanske kunde man räta ut knuten med lite våld…

Inte bra. Knuten hade tydligen fångat frigörningsringen på skothaken för toppliften. Den öppnar sig, och bommen faller plötsligt ner i vattnet och gräver skummande ner sig flera meter under ytan. Där hänger den åtta meter långa bommen från masten snett ner i havet, stödd mot relingen och främre undervantet som är två meter från infästningen på masten. Undervantet sträcks som en pilbågssträng. Kraften är stor och hävstången illavarslande där vi bubblar fram i sex knop. Hmm, tänker jag. Både Salsa och Litorina har fått sina mastbeslag till spirbommarna losslitna från masten under de senaste dagarna. Återstår att se om mina hemgjorda grejer håller bättre.

Att lova upp i vind skulle troligen bara öka farten med fullt mesansegel och full stor uppe. Att rubba bommen med handkraft är uteslutet, och att lossa den i maständen med så mycket tryck går inte heller. Jag knyter den lös-dinglande toppliften runt bommen så långt ut jag når och Tina kommer och hjälper mig att sakta sakta vincha upp den ut havet. Och det går, centimeter för centimeter!

Jag svingar fram bommen och knyter den vid pulpit och kan slutligen få tillbaka toppliften och får rätsida på alla linor. Och seglen kommer på plats. Puh!

Det var i går morse det. Efter kvällen kom en ovanligt mörk natt. Månen går upp sent nu, och när den slutligen stiger framåt sextiden, ser den som en liten båt som flyter på horisonten. En smal strimma som mest har den effekten att stjärnorna tunnas ut något. Innan dess ståtade Orion rakt över oss och Södra korset i syd, klara och fina.

Vi har seglat ikapp med en annan båt under natten som legat någon sjömil norr om oss. När jag tog över efter Andy vid halv fyra ville han gärna sätta storen så vi kom förbi, Den låg snett för ut om styrbord då. Men vi hade tagit ner storen tidigare under natten, när vinden friskat, och jag var väl lite lat och tyckte att det kunde vänta. Nu, efter ett par timmar är den tvärs, så vi tar sakta in på den ändå. Fast, nu mojnar det ytterligare, så vi kom nyss ner under fem knop. Då jag gick upp på däck och satte upp storen igen och lovade 15 grader och vips gjorde vi åter sju knop, och vår följeslagare glider allt längre akter ut.

I skymningen provade Andy ett nytt grepp i sin engelskaundervisning för Lovisa. Det gäller ju att få henne att lyssna och att prata. Så alla ombord fick rita tio små bilder som blandades och delades ut. Och så berättade vi tillsammans en saga från våra lappar, där var och en fick ta vid där den föregående slutat med stöd av sin nästa bild. Varv efter varv. Det blev ett rymdäventyr med monster och magi, högresta drottningar och demoner…

Gustaf 6.50z 10/12-2012 14-45’N 33-58’W

9 dec 2012 2012-12-09 09:48 2012-12-09 09:48

Got hooked!

En fridfull morgon med frukost i sittbrunn som vanligt. Små kärleksfulla barn och en pratsam Tina. Klarblå himmel och så har vi roligt åt att vi faktiskt ser ett fartyg fem sjömil i norr, upplyst av morgonsolen.

Efter en tid vaknar Andy, och efter en matbit nämner han att det verkligen är dags att motionera lite. Kanske lite armhävningar. Så gör han ett varv på däck och jag går ner för att diska. Han ställer en mystisk fråga ner till mig om vi har propellern snurrande. -Nej, den stoppade jag för ett par timmar sedan då det mojnade och farten gick under sex knop. -Det är tydligen en lina i vattnet tänker jag, det var ju bra han drar upp den, en sån slarver man är…

Men så hör jag Andys förbryllade röst att han inte kan hitta var den går ner i vattnet. Hmm. Går upp och tittar och ser till min häpnad att linan som kommer ut från babordsidan av båten inte har något slut. Den löper vidare akteröver så långt man kan se. Möjligen är det något som plaskar långt, långt där bak. Det är en grön lina, 12 mm tjock, fyrslagen polypropen, sån som fiskare brukar sätta krokar på för tonfiske. Vi känner inte igen den.

Jag fäller ner badbryggan och med hjälp av en båtshake fiskar jag upp den, men det är helt omöjligt att dra in den. Närmare 100kg drag. Kan tro att det där har bromsat lite! Men på dragsidan har vi 210 kvm segel plus båtens vindfång. Andy och Tina får tag på en rulle 10mm skotlina som jag fäster vid den spända linan med en rolling hitch, och Andy börjag vincha hem. Han vevar och han vevar. Motion tänker jag, veva på bara…

Under tiden tar jag ner alla segel och vi funderar på hur vi ska göra. Det går inte att rycka loss repet uppifrån och vi vet inte om det är en bit kvar som kan nå propellern om vi bara kapar. Jag gör mig redo för att snorkla, men Tina tycker det är bättre att jag stannar på däck om det blir tvunget att manövrera. Det tar Andy minst en halvtimme att lirka loss linan från offeranoderna, där den sitter fast. Det är sjöhävningen och det faktum att båten ännu rör sig såpass fort framåt som gör att man får simma på rejält för att hinna med. I svårare väder hade vi fått binda upp änden på däck och vänta med att använda propellern tills vi fått städat under båten. Men Andy gör ett bra jobb och får ut 25 meter intrasslad lina som fastnat ordentligt. Linan satt i offeranoderna och hade kunnat ställa till det rejält.

När vi åter seglar vidare blir det stortvätt. Alla har huvudena nere i baljorna och gnor på och när kvällen kommer blir det shephards pie, Andys livrätt. Mycket gott!

Men när det börjar bli dags att dela på vakterna förstår plötsligt Andy att han fått alldeles för mycket sol under dagen. Jobbet med repen har lockat av t-shirten, och det faktum att det är första dagen med sol hela dagen var ingen bra kombination. Så Andy sov inte under Tinas vakt alls och tar på sig en blöt tröja på sin egen nattvakt, och nu tänkte han också försöka sova med en blöt t-shirt. Ur askan i elden.

Nu vaknade Lovisa, så nu ska vi baka bröd och köra watermaker tillsammans.

Gustaf 8.00z 9/12 -2012 15-19’N 31-50’W

8 dec 2012 2012-12-08 07:13 2012-12-08 07:13

Softhair debugging

Det är varmt. Det är stjärnklart och stilla. Båten glider fram. Det enda som hörs är kluckandet längs skrovsidan och autopilotens små surrande korrigeringar.

Jag sitter på fördäck efter att ha trimmat lite på seglen. Lustigt! Den späckade stjärnhimlen slutar tio grader ovan horisonten. Saharadammet når tydligen så här långt ut till havs. Eller, är det det fuktklibbiga lilla dis vi haft hela dagen som täcker stjärnorna?.

Där sitter jag och tänker tillbaka på en ovanligt händelserik och faktiskt väldigt trevlig dag.

-Händelserik? Nja, inga yttre händelser kanske, men Tina tyckte det kliade i kalufsen så jag satte mig och luskammade henne på morgonkvisten, och ungefär när jag tänkte ge upp efter en kvart eller så hittade jag en lus och sedan en till. Intressant!

Tina letade reda på lådan med avlusningsmedel och fann att den ena flaskan hade läckt ut i sjögången under månader av segling, så efter lite beräkning fick vi reducera mängden behandlat hår ombord till hälften. Med sax och hårtrimmer. Olika faller ödets lotter, och Lovisa fick behålla sitt hår medan jag och Andy numera skulle smälta väl in i gänget med bombarjacka och en svensk flagga på armen. Tina fick page-look och Karin en lättstädad kortklippt frisyr. Får akta oss så vi inte bränner våra skalpar nu… Karin var väldigt nöjd över att det var hon som hade flest löss, kanske ett tjugotal. -Jag är väldigt bra på löss, tyckte hon.

Det blev en hygienisk uppryckning, inte bara i kalufsen, utan även mycket badande och plaskande och byte av kläder och sängkläder. Så här inför jul började det väl bli dags.

Andy har fortsatt sina engelskalektioner med Lovisa och hon tycker det är väldigt roligt och blir sakta men säkert allt bättre på att prata. Idag lekte de “Simon says” och Lovisa kutade runt och gjorde alla möjliga tokigheter. Det var en del av Andys verblektion…

Jag bakade bröd i morse igen och även om det första brödet blev en smula degigt i mitten var det mycket populärt, och av de två limporna återstår nu bara en liten kant. Ännu är det kvar några paket spansk färskjäst från Galicien, men när man rakat av den välmående gröna mögelskorpan blir det inte så mycket jäst kvar till bröddegen. Men degen jäser ändå fint i värmen. Vi firade enveckasjubileum för överseglingen i sittbrunnen i skymningen med te och popcorn, och så småningom berättade Andy godnattsaga för barnen om drakar, slott och princessor. Och Lovisa översatte för Karin.

Gustaf 6.00z 8/12-2012, 16-58’N 30-34’W

7 dec 2012 2012-12-07 08:43 2012-12-07 08:43

Hemliga kocken

Full av engagemang slänger Karin i ingredienserna i pannor och kastruller. Hon skalar morot och förfasas över att den har bruna fläckar och värre: ett parti är slemmigt, luktar pyton och hotar att förmultna. Man får alltid ta de sämsta grönsakerna på överseglingar försöker jag förklara, men det är inte så barn brukar resonera. Buljongtärningar är det roligaste att skala och pepparkvarnen är också kul. Fascinerat häller hon i allt gammalt rödvin som stått i kylen sen innan vi kastade loss och ser det mörkröda bubbla i stekpannan. Det gör susen i köttfärssåsen. Men när näven med paprikapulver skall i så kommer där en ångpuff och ett rött moln singlar ner mot durken. Tjutande springer hon iväg men snart är hon tillbaka igen. Karin har stor respekt för varma saker men älskar att vara hemliga kocken och överaska med matlagning, fast hon behöver såklart en vuxen som hantlangare.

Flickorna är inne i en äggperiod och det ska vara löskokt, sedan äggmacka och helst ännu ett ägg på kvällen. Det är nog ett tecken på stor aptit efter mer sparsmakade känslor de första dagarna på atlantseglingen. Nu är de helt oberörda av sjön och Lovisa slukar böcker dagen lång när hon inte har sin skola och Karin ritar mycket, läser tidningar eller så läser Tina högt. Igår skrev Karin en saga om en kanin med stora bokstäver och det gick så bra och var så skoj så hon ville genast skicka den till Lovisas fröken. Efter en stund kom hon med en dagbok och ville börja skriva i den precis som Lovisa.

Vi har ju radiotid om kvällarna kl. 20z på 10220 med Litorina, och igår berättade Patrik att de nu drejade bi utanför Mindelos hamn och skulle in i gryningen och laga sitt trasiga vindroder och de från masten lossrivna spirbommarna. Men de vill inte ligga där mer än en natt för de har besök som kommer i mellandagarna i Västindien, så nu är de lite stressade och beredda att starta motorn om farten går ner till tre knop. Patrik nämnde också att Elin och Miss My nu avseglat från Las Palmas men har svaga vindar. De har också fått en position från Meribelle som nu är ca 14 timmar före oss. De startade 30 timmar före så vi knappar in…

Vindarna är nu ganska lätta också för oss, 6-7 m/s och riktningen växlar mellan ost och sydost, fram och tillbaka, så vi har fått ta ner och ta upp våra bommar stup i ett. Det ger bra träning på segeltrimning för Andy som nu börjar ha fullt klart för sig hur allt hänger samman, det som ju föreföll helt omöjligt till en början. Jag skrev ju till Patrik dagen efter vi kastat loss att Andy kallar alla segel för “flag”, så varje gång vi pratas vid nu ber han mig hålla ordning på flaggorna. Men faktum är att Andy tycker det är skoj med seglingen, och när vi skiftade från dubbelbommad läns till slör vid ett-tiden i natt var plötsligt alla små tampar prydligt uppskutna i små paket på däcket. Det var nästan som att ha Hans med sig, denne ordningens mästare. Själv trampar jag vanligen runt i alla linor huller om buller på däck, även om jag brukar vara noga med att inget når ner i vattnet. Hualigen … Särskilt nu när propellern får snurra några timmar då och då för att ge ström från axelgeneratorn. Det vore ju en fadäs att sätta sina egna linor i propellern. Det var 21 år sen det hände senast. Peppar peppar..

Det är väldigt mörka nätter nu när månen går upp senare och senare. Lite spooky tyckte Andy. Men det är väldigt mycket varmare nu, så man kan nästan sitta i t-shirt om nätterna därute. Första dagarna från Kanarieöarna fick man ha både ylletröja, långbyxor och stor jacka och Andy saknade sin halsduk en dag när den var borta.

Tina tassar runt och pysslar om alla grönsakerna, sorterar fram mogna tomater, flyttar vissa paprikor till kylen, vänder på äggen i den stora korgen och på eftermiddagen knöt hon upp en stor bananklase i solen därute. Varje dag skär hon upp dagens utvalda frukter i en stor skål och bjuder runt. Det är mycket uppskattat!

Gustaf 7.20z 18-17’N 29-12’W

6 dec 2012 2012-12-06 04:41 2012-12-06 04:41

Vinden börjar lägga sig

De friska ostvindarna börjar nu avta och allt mer segel kommer upp. Efter att full genua och full mesan placerats ut skiftade vi så småningom focken på det inre förstaget mot en genua. Den sitter nu prydligt bommad i lä och gör inte mycket väsen av sig men ger utmärkt drag. Den tungdukiga “lillefocken” flaxade så fort den kände minsta lä från mesanen och hade en tendens att störa friden för vakten om man slarvade med kursen. På eftermiddagen när vi åter kom under sex knop tog vi upp mesanstagseglet, en rejäl pösig pjäs på över 50 kvm. Vi fick dock inte riktigt till det, och den flaxtrade och kollapsade var tionde minut när autopiloten var ute på äventyr, så den åkte ner i säcken före skymningen, då den friska vinden åter kom tillbaks. Nu, efter midnatt började vi åter halka ner till sex knop, så jag satte en andrarevad stor.

Det har blivit en väldig brist på vinchar på stormasten. Varje bom behöver ha två kontrollinor var på masten, topplift och utgaj-lina och de tre seglen vill ha var sin fallvinch. Dessutom är det väldigt praktiskt med vinch för att hala ned halshornen för storens revpunkter eftersom det går så himla trögt på undanvind, Hans uppfinning. Rev-vinchar och vinch till preventergaj-kick har två separata vinchar under bommen resp på bommen. Bara en avlastare har jag, till genuafallet. Så resultatet har blivit att en hel massa av linorna har fått rollinghitch-skarvning nerknutna till olika obskyra ställen på masten för att frigöra vinchar till mer behjärtansvärda behov. Det blir att sätta upp fler vinchar, knapar och avlastare runt stormasten. Den kommer att se ut som en julgran. Ständigt nya punkter på att-göra-listan. En annan punkt som dök upp häromdagen är ett fönster som läcker ovanför Lovisas koj. Inga stora mängder, men hon har numera en handduk i sängen som hon får skifta ut ibland och hänga på tork. Dörrlåset till motorrummet har också gett upp, så just nu håller sig den tunga dörren stängd enbart tack vare det kraftiga dörrstängningsfjädern, men jag är orolig att barnen ska klämma fingrarna. Ännu en sak på listan!

Vi har haft sällskap av en ensam kohäger under eftermiddagen, precis som vi hade på vår översegling 1991. Här har också varit några oceanlöpare och Tina hämtade in en nylandad flygfisk och Karin och jag hittade en bläckfisk på däck i morse. Så vi är inte ensamma på det stora havet. Även AIS-en hittade en bekantskap, ett fraktfartyg på 20 sjömils avstånd.

Andy har jobbat på bra med Lovisas engelskaundervisning idag och Lovisa tycker det är väldigt roligt och lägger manken till bra. Hon har ju inte fått chansen att prata engelska innan, bara lyssna och förstå, men nu börjar även pratet komma igång, det är skoj att se. Karin och Lovisa är mycket engagerade i julförberedelserna. De har gjort många rödgröna korg-hjärtan till granen, veckat girlander, bestämt kakrecept och gått igenom hela sångboken och gjort listor på vilka sidor vi måste träna in. Mycket ambitiöst julplanerande.

Puh, fick just två squallar på raken och fick ta ner storen igen..

Gustaf 3.30z 6/12 2012, 19-42’N 27-03’W

Older posts
Newer posts