Med målarfärg under naglarna
Jag har hängt i krokig arm och svetsat, slipat och målat några timmar varje dag senaste veckan, efter att skolarbetet med barnen varit avklarat. Båten har blivit rostrandig av det gångna halvårets saltsprut. Alla gamla skavanker i målningen har avslöjats med stor tydlighet. Bommar har skramlat på däck, jollar skavt och många linor har gnagt på de målade relingarna. Vi har haft en del påskruvade skavskydd vid knaparna i rostfritt där det ideligen rostat under, och nu har jag gjort rent under och helsvetsat alla dessa. Och så har ett par hundra rostfläckar körts bort med vinkelslip med roterande stålborste och målats med Vinyguard, Jotuns enkomponentsprimer. För denna sortens bättringar funkar lösningsmedelsprimern bättre än epoxy tycker jag. Det går inte att få till timingen med torkintervall för så många fläckar, och så slipper man kladda ner sig med epoxi med allt klättrande. Till stor del har jag kört vinkelslipen på invertern, dvs med vind och solkraft, vilket känns bra.
Men i dag tog jag de sista fläckarna som behövde fixas för den här gången och det firade vinkelslipen med att lägga av. Det var kolen som tog slut – igen. Jag sa till mig själv förra gången jag bytte kol på maskinen att nästa gång ska jag renovera kollektorn. Så istället för badturen på eftermiddagen blev det sönderplockning av vinkelslipen och att sätta upp den i svarven och svarva kollektorn plan samt rensa mellan kontakterna, polera och sätta ihop med de nya kolen. Förhoppningsvis ska väl detta kolbyte räcka lite längre nu med rundare kontaktytor.
Tidigare på dagen var Patrik från Litorina här och jag hjälpte honom att innersvarva en stor aluminiumdel till hans vindroder som gått sönder för dem strax före Kap Verdeöarna. Han hotade med att komma med den andra reserv “brytskarven” i morgon, så den också blev tillpassad om olyckan skulle vara framme igen.
Det har varit skönt att få ligga stilla ett tag har på Bequia och få ordning på elen med vindsnurra och laddregulator, att fixa rosten, laga segel och lite annat smått och gott. Vi har två-tre läckande fönster som nog står på tur att fixas, men jag har dragit mig lite för att sätta igång detta, då det inneburit att tvinga barnen att sova i förpiken när jag ska jobba i deras rum. Men sedan Cassandra sov över hos oss häromdagen har Karin själv valt att fortsätta sova där framme, så det kanske inte blir så svårt.
Förra långseglingen brukade vi säga att var tredje dag seglade man, var tredje dag gjorde man heldagsutflykter iland och var tredje dag var det båtmek. Nu när halva dagen går till skolarbetet med barnen får man vara lite mer effektiv för att hinna med. Men mycket av båtmeket är faktiskt att bygga färdigt sånt som vi inte hann med från början, så kanske det minskar efter hand.?!
Jag läser Harry Martinsson om senkvällarna. Om hans tidiga resor som eldare i början av 20-talet. Det är mustiga äventyr med framåtanda, där är erotik i sin mest kortfattade och poetiska form blandat med ett slags nomadpolitik som är medryckande och konstruktiv. Men mycket handlar det om den fattige sjömannens lott att vara förvisad till endast tillfälliga förbindelser iland och konflikten detta skapar gentemot de bofastas moral.
/Gustaf 3.14z 16/1 -2012 Bequia